Men har ju börjat ett nytt liv nu och gamla minnen får väll lämna plats åt nya, så det blev en hel del påsar jag fått slänga, än är jag inte klar.
När jag kom till en låda med massa CD-skivor börjades det kännas motigt, på ett flertal cd-fodral fanns spår av tjack. När jag ser såna saker är det omöjligt för mig att blunda för det jag var i. Under en lång tid har jag försökt blunda, förnekat för mig själv och förskönat för de jag tycker om. Det var ju aldrig så farligt för mig, jag skötte ju mitt arbete (ganska bra i alla fall), betalade mina räkningar och var inte kriminell. Att mitt innre var ett känslomässigt kaos spelade ingen roll, det drabbade ju bara mig själv. Jag blir nedstämd när jag tänker på hur jag har varit, hur jag har skadat och nedvärderat mig själv och även andra. Jag hoppas jag aldrig behöver gå tillbaka, för hur mycket jag än romantiserar så vet jag att det är skit och aldrig kommer lösa mina problem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar