Kaos

Idag har jag tränat på högskoleprovet, det tar ganska många timmar och är jävligt svårt enligt min uppfattning. Innan jag skrev provet hade jag en bild av att det skulle gå bra, men efter ca 4 timmars skrivande och då jag upptäckte att det var komplicerade grejer kändes allt bara pannkaka. Sen när jag rättade provet och såg resultatet kändes det deppigt, det gick inte bra. Kändes typ som att jag fick bekräftat vilken oallmänbildad sopa jag egentligen är.

Det fanns inte särskillt mycket tid att reflektera över resultatet då jag skulle i väg på ett praktiskt möte för en ny grupp som kommer att starta i närheten av där jag bor. Men känslan av värdelöshet satt kvar så jag förblev mer eller mindre självcenterad under större delen av mötet. Det finns en gammal del i mig som säger:

Där ser du! Du är dålig du klarar ingenting. Vi kan kalla den rösten Gollum.

Sen har vi det sanna jaget, som vi kan kalla för Smegoll, som säger:

Det där var ett övningsprov och första gången du skrev det, det kan bara bli bättre. Du är inte ditt resultat.

Ah men den där prestationsbiten jag måste tänka om på, att tänka positiva tankar i med och motvind på många områden i livet, inte bara när det gäller det här provet. Så nu sitter jag här denna torsdags kväll något down, men men Nya friska tag - Eller hur jaow!?

Jag gör mitt fotarbete och kan få mina drömmar besannade - Om jag vill...

Men fortfarande skriker mitt innre: Vad fan har jag gett mig in på?!?

Är jag skitzofren eller bara beroende? *HaHa*

Jag tror minsann jag får gå till min spegel och affirmera lite, påminna mig själv om att jag faktiskt är bra.

Var väldigt i mina tankar o känslor på praktiska mötet idag också, jag borde vara glad för jag vågade nominera mig själv till en post och blev vald. Hallå, hur ofta har jag vågat ta plats innan? Det är ändå rätt grymt av mig, även om jag har en liten tjej att tacka för att jag vågade ta initiativet. Nåja, det har nog inte riktigt sjunkit in, men nu är jag fast ett tag till i den här gemenskapen, som jag från början var så rädd att fastna i... Det känns inte så skrämmande längre, snarare tvärt om, en ny resa i mitt liv.

Föresten.. Måste skriva om en positiv nyhet mitt i allt kaos..Har under en längre tid gnällt och klagat över att jag vantrivs i min nuvarande lägenhet utan att ta tag i saken. Häromdagen tog jag tag i den biten och signade jag upp mig på Bostadsbolagets bytesbörs. Ett av alternativen var en lägenhet på samma område som när jag kollade upp visade sig ligga på samma gård, jag mailar personen och hoppas på gensvar. Min dröm har varit en mindre lägenhet på bottenplan, så Shanti kan få komma ut lite då och då och så jag kan fixa o dona i trädgården, ta lite ansvar liksom. Guess What! Lägenheten låg på bottenplan, ska tydligen vara fräsh och dom som bor i den verkar intresserad av att byta med mig. Jag har egentligen inte vågat ropa ut detta med rädsla för att det ska skita sig. Men what the hack... Det som är meningen ska hända, kommer att hända, så sluta grubbla om du mot lycka vill vända.

Hur som helst kommer jag bli överlycklig om jag får byta. Då kan jag äntligen lämna det gamla bakom mig o bygga upp min egna lägenhet som inte skaffades tillsammans med D...

En känsla är bara ett sinnestillstånd ingenting bestående - Jag är INTE mina känslor.

Kärlek och respekt!