"Dyzz-Dikten"

Idag har min dag har varit ganska soft...
Den har bestått av poker, flyttpackning och massa mat.
Jag har faktiskt varit duktig och ätit alla mål man bör äta under en dag, det är unikt att jag äter både frukost, lunch och middag när jag bara är hemma, så det känns bra. *ointressant information*

Hur som helst...
Så bestod kvällen av en konfrontation, innan samtalet trodde jag att jag skulle dö. Känslan sa till mig att det var bättre att typ ta livet av mig. Kan säga att jag gick emot mina rädslor ganska styggt när jag tog upp telefonen och ringde min vän för att berätta mina känslor. Precis som jag förutspått började jag att gråta, men det var inte så farligt som jag trodde, personen i andra änden skrattade inte åt mig. Nu i efterhand känner jag mig lättad, glad och tacksam... Jag växte en liten bit av det här.

Har under kvällen varit ut och surfat på lite gamla sidor och hittat ett gäng gamla dikter jag skrivit en gång i tiden.
Tidigare har jag alltid sett mig som en tjej utan intressen och talanger, har i förhållande till andra människor känt mig en smula "talanglös". Självklart är jag inte det på riktigt...
Jag vet att det bottnar i ett mindervärdes komplex och att det bara är i mitt huvud, mina tankar och dom tankarna går att förändra.

Så det slog mig plötsligt:
Jag är inte alls "talanglös" - Inte det minsta!
Jag kanske inte är bäst på allt jag gör - Men jag vågar i alla fall prova nya saker och jag vågar låta mig utvecklas i det jag tar för mig. Det slog mig också att jag faktiskt är ganska bra på att skriva dikter! Med andra ord, jag är nöjd över resultatet och jag vågar säga det högt, detta är nytt för mig.

Vad roligt det är att läsa dikterna och se att det faktiskt ligger något i det jag skrivt för länge, länge sedan - Än idag. Tidlösa dikter, med andra ord och en påminnelse om vart jag kommer i från.
Så nu i kväll får ni den första jag skrivt, som heter.....

"DYZZ-DIKTEN"

Det var en gång i livet, som oskyldiga blickar gav mig kickar.

Jag trodde jag hade kontrollen, när jag tog på mig pundar rollen.

Att ta klivet ut, och tro att man kan bli kär i någon som har noll koll, på vad kärlek egentligen är. Många tårar har runnit, som konsekvensen från en lek tills man en dag måste vakna, sånt här kan bara sluta med svek.

Jag tagit klivet in, vill inte sörja mer det kan ibland bli svårt, när livet prövningar ger.

En del av mig vill dyzza, smeka leka kyssa medan förnuftet säger nej, Knisse ta och skärp dig.

En vilsen liten Knisse, men i sitt inre skapligt stark nu står hon här på jorden, med båda fötterna vid mark.

Jag är värd det bästa och önskar frid och lycka till de flesta.

Vi lever bara en gång, lite oskyldigt dyzz är aldrig fel för ingen är perfekt, så våga synda mer.