Egensinnet

Nu har jag varit hemma i ungefär 1 dygn och jag märker hur tomt det är utan Shanti.. Omedvetet har jag gått runt och letat efter henne här i lägenheten, för att sedan komma på att hon inte är här idag, men imogon ska jag hämta henne och det känns bra för jag saknar henne massor. Även om det bara är en katt för många, så är hon så mycket mer för mig.

Det är lättare att ge och få kärlek från ett djur då rädslan för att bli övergiven inte exisiterar på samma sätt som i relationer till människor..

I kväll har jag skrivit i mitt steg tre om egensinnet och fått möta en tuff sanning... En sanning som innebär att jag måste göra en förändring... Den här förändringen innebär att jag måste sluta isolera mig och kapitullera för mitt egensinne... Låta ord bli handling.. Det känns ärligt talat inge roligt, för nu när jag är medveten och jobbar för att tillfriskna kan jag inte längre sätta mig ner och blunda, jag kan inte längre skylla i från mig på andra.

Jag måste istället göra fotarbetet och ta ansvar för mitt liv... Ansvar gör mig livrädd... Men jag är trött på destruktiva tankar och beteenden nu och vill verkligen utvecklas, jag har förstått att det kräver tålamod..

Tålamod... Bara ordet gör mig rastlös jag vill att allt skall hända NU NU NU, men någongång kommer jag lära mig att saker och ting händer när det är meningen att det ska hända.. Mycket har hänt och mer kommer att visa sig.. Vi lär så länge vi lever...