Irriterad och less

Med risk för att vara en aning över-pessimistisk idag, vill jag här med varna känsliga läsare att stanna här, OM irritation uppstår.. För idag kommer det gnällas så det står härliga till!

Igår kväll åkte jag hem till Göteborg med natt tåget och det blev inte alls den här lugna och mysiga resan jag upplever tågresor som i vanliga fall. När jag väntar på tåget i Gävle står jag längst fram i tron om att min vagn kommer stanna där, när jag sedan upptäcker att vagn 5 istället är den sista vagnen blir det till att springa väldigt snabbt för att hinna ombord på tåget.. Att sedan behöva sicksacka mellan lugnt avsigande människor gjorde inte saken lättare.

Här är min packning jag släpade ombord ensam, föreställ er själv hur det såg ut.

Väl ombord med snubbel och trassel en lång tid efteråt, sitter jag äntligen på min plats och ska varva ner, då jag plötsligt hör en fågel skrika.. Jahajaaaa... Det sitter en pepegoja i min vagn. Så resan mellan Gävle-Stockholm känns ganska, suck, tröttsam. En prövning var det ja. Hade varit bättre med lugn och ro, när himlen utanför var såhär vacker:


Innre kaos i vagnen och yttre skönhet på himlen = Vilken kontrast.

I Stockholm möter jag prövningarnas prövningar, att ta mig till perrong 11 på ett enkelt och smidigt sätt, upptäcker dock att där inte fanns ett sådant alternativ, då trapporna inte gick att undvika. När en kille från SJ:s personal springer förbi mig, då jag är i full action att släpa ner mina väskor för trapporna, rinner bägaren över och jag kokar inombords, utåt sätt är jag fortfarande någolunda lugn om man bortser från: Jäääävla fitt helvete, kommer ur min mun då och då.. Sista fem trappstegen kommer en kille med en kvinna förbi och erbjuder sin hjälp, den falska stoltheten säger mig: Har du klättrat 20-30 trappsteg själv klarar du 5 till också.
Men faktiskt blev jag glad att han erbjöd sig, då jag i mitt huvud under mina trappsteg ner, byggt upp en del fördommar om Stockholm och alla självsentrerade stockholmare i Stockholm.

I tåget mellan Stockholm-Göteborg möter jag en kvinna och man, med deras 2 barn, som precis kommit tillbaka från en semester i deras hemland Kurdistan. Kvinnan och mannen ser upprörda ut och hon berättar att de blivit rånade i Stockholm på 2000 Euro (Åter igen väcks mina fördomar om Stockholm upp igen). Kul tänker jag ... Och börjar värdera mina tidigare kattastrofer som mycket lindriga, känner istället empati för familjen och där kommer min vändning. Resan blir sedan trevligare, då jag stöter på en gammal arbetskamrat och grannen på stolen bredvid börjar spela skön reggae..

Jag tänker och kommer till insikt.. Vi behöver med och motgångar i livet, dom lär oss leva och hantera vardagen. När jag sedan kommer fram till Göteborg och möter min blöta pojkvän är jag i det stora hela mycket tacksam inombords. Klockan är mycket och spårvagnarna har slutat gått, vi tar en taxi hem till mig och tvärslocknar direkt.. Under natten drömmer jag konstigt. Världen är attakerad, maten är helt slut, det är kaos o alla är hungriga. Fåglarna som vanligvis brukar vara rädd för människor attakrerar oss istället, dom är också hungrig. Människorna äter av varandra.. Ja de e en rätt ovanlig dröm måste jag säga.

Idag, torsdag, har jag endast slöat och funderar nu om jag borde gå på ett möte. Kroppen vill stanna hemma, men huvudet säger gå. Jag är jätte arg för att internet och msn inte fungerar på min nya dator jag köpt av min syster, nu får jag sitta på min gamla skit dator där man ständigt får pröva sitt tålamod, kanske finns en mening med det också.. (Troligtvis inte)
Imorgon ska jag hämta min katt Shanti, har saknat henne massor.
Nu springer tiden iväg och jag är sent ute som vanligt..
Over and out.