Om jag inte är mina känslor - Vad är jag då?

Kanske är jag och k-exet inte redo för det här?
Inte för att vi inte tycker om varandra.. För jag tycker fan om honom från djupet av mitt hjärta. Men hur ska det kunna fungera när missförstånden är ett faktum? Vi blir varandras fiender istället för livskamrater, jag bygger upp mina murar och föraktar. *Suck*
En sak vet jag med all säkerhet i alla fall: Jag har aldrig tidigare känt såhär och bara det är ett steg i rätt riktning. Sen att jag har mina problem med att hantera mina känslor och mig själv är en annan sak: Att jag står i vägen för min egen lycka.
Det är något jag får jobba med och ha tillit till att det blir bättre.
Så vad sjutton ska man göra med livet, det är frågan? *suck igen*
Har fått för mig att jag måste genomlida smärtan av tillfrisknandet ensam, för ibland innebär det smärta: Att se sig själv med dessa defekter, är inte roligt.
Då är det viktigt att komma ihåg att jag faktiskt har massa tillgångar också, dom som jag tidigare haft svårt att se, men idag börjar förstå att dom finns..
Tyvärr är det i nära relationer som mina defekter blir som mest tydliga och det är därför jag med mindre bra självkänsla har lätt att slå på mig själv. Men åter igen: Jag är inte mitt mående, jag är inte mina defekter, jag är inte ens mina tillgångar.. De är däremot en del av mig som person, men känslor förändras, dom står aldrig still.

Om jag inte är mina känslor - Vad är jag då?
Bra fråga, någon som vet?
Får fundera på den över dagen....