I min bubbla.

Har precis kommit hem från träningen och känner mig helt ofokuserad. Känns som om jag är instängd i min lilla bubbla,
mot min vilja dessutom! Jag gör det jag ska och det får vara så här.
Men jag stör mig över att en enda person ska påverka mina känslor så mycket att jag blit helt obalanserad, jävligt irriterande är det. Får försöka se det positiva i det hela, jag har känslor och jag försöker tillåta mig att känna dessa känslor utan att slå på mig själv. Får försöka förstå att det är en del av livet att ha toppar och dalar, man kan inte må bäst jämt. Tyvärr glömmer jag det när jag är låg, jag föredrar att vara i topparna. Min pappa sa en gång:
"Man kan inte må bra jämt - Då skulle man inte uppskatta de"
Det stämmer verkligen, för hur ska man veta vad som är bra om man inte också vet vad som är dåligt?
Känner mig ändå tacksam till mitt liv och att jag väljer att vara nykter, samt håller fast vid mitt beslut om att INTE gå in i en ny relation eller mata sjuka besattheter, för mitt huvud är som det är. Jag vill fan tillfriskna - Punkt slut!

I kväll blir det chill. Mat, Meditation, Möte...
Har tappat party-stinget nu mera, blivit en riktig tråkboll, eller bekväm rättare sagt, prioriterar andra saker i livet idag. Som träning, god mat och mysiga filmkvällar. Men nästa lördag fyller jag 26 år och dåska vi faktiskt gå ut och se Petter spela på en krog i Göteborg, det ser jag fram emot massor. Spelningar känns som en annan sak än att gå på värsta haket, det är bara jobbigt med packade människor när man själv är nykter faktiskt. Skumt, för jag trodde jag skulle vara en krogråtta for ever.

Fan jag behöver städa i min bunker till lägenhet, jag vet att det kommer få mig att må jävligt bra... Men jag har verkligen ingen ork eller lust idag... Ska i alla fall laga mig lite mat. Äta bör man annars dör man.

Tunga beslut.

Känner mig ledsen just nu...
Har varit tvungen att lyssna på mina känslor och fått välja bort en person från mitt liv. Det känns riktigt tråkigt för den här personen är någon jag tycker om väldigt mycket. Men samtidigt måste jag också ta hänsyn till mina känslor, som jag väldigt lätt glömmer bort. Känner redan nu att jag vill ångra det jag sagt, förbise mina känslor. Men det går inte, för det är viktigt att jag respekterar mina känslor och mig själv. Det är svårt ibland att veta vad som är "rätt" respektive "fel" val i livet, men en tumregel är att försöka lyssna till sitt inre och vara sann mot sig själv. Hoppas jag och den här människan kommer kunna mötas i framtiden.

Igår kväll skrev jag klart sista frågan om relationer i steg fyra, känns bra, den delen har verkligen gett mig en tankeställare i mina relationer till andra människor. I kväll innan jag går och lägger mig ska jag skriva första frågan i det nya området som är sex, känns måttligt roligt, men är nödvändigt. Jag känner och känner hur mycket som helst typ hela tiden upp och ner hit och dit.
Tror jag blir galen... Vi hade ett jätte fint möte i Angered i kväll, är glad att jag valde att stanna kvar, när både kroppen och känslan sa till mig att gå hem och isolera mig. Jävla berg och dalbana!
Men det får vara så, för jag har tillit till min process och förhoppningsvis blir det bättre inom snar framtid.

The best day ever!

Onsdag morgon och ett gäng glada beroende står utanför stadsmissionen. Redo att bemästra backarna i Ullrisehamn. Skidresan igår levde verkligen upp till mina förväntningar, den var faktiskt mycket bättre om sanningen ska fram. Känner stor tacksamhet till Stadsmissionen som ordnade detta för oss som har lite sämre ekonomi än medel svensson.

Som jag redan nämnt några gånger så var det drygt 15 år sedan jag stod på ett par slalom skidor sist. Så när vi väl anlänge och jag såg backarna for en lätt nervositet genom min kropp, shit hur sjutton ska detta sluta, tänkte jag... Efter en lång stunds väntan i kön för uthyrning av utrustningen kunde jag lugna ner mitt lilla hjärta och andas ut. Vi började lätt med att åka upp i barnbacken. Jag börjar med att göra en snygg enrè i knappliften:
Har problem med att sätta stavarna i en hand och hinner inte få "knappen" under röven. Så en bit upp tappar jag den och åker baklänges ner till där jag startade. Haha, som tur var skadade jag mig inte och vågar mig upp igen.

När jag väl står på toppen av barnbacken för att åka ner känner jag mig plötsligt livrädd, backen känns så mycket högre uppe på toppen, än nere. Jag ser bort mot familjebacken och tänker:
Kul! Ska hela min dag bestå av att jag står här och är rädd!
Efter mycket om och men åker jag ner... Eller snarare ramlar ner... Lyckligtvis har jag många skidlärare och ett uttryck jag får höra och använda mig av större delen av dagen är: "Tyngden på dalskidan". Som faktist hjälper mig ned för backarna resten av dagen. Kan tänka mig att jag såg rätt rolig ut i mina svängar, när jag för mig själv upprepar: Tyngden på dalskidan älskling.... Tyngden på dalskidan... Och sedan gör en volta. Vilken kontrast att känna den där sinnesron och friheten i barnbacken, för att i nästa stund känna dödsångest, när man står vid familjebackens stup.
Jag överlevde och hade verkligen:
The best day ever!

Det här smset fick jag av min extra mamma, i början av dagen, när jag fått i läxa att lära mig hantera mina svängar i barnbacken:
"Vad duktigt du kämpar i backen... Jag har kikat på dig en lång stund... Kram L"
Det värmde verkligen i mitt hjärta, är så glad att jag har börjat få kontakt med "L" igen.

När vi sedan kom tillbaka till Göteborg avrundade vi med en "Soppmässa" i Stadsmissionens kyrka. Jag är inte kristen, men vilken fin Gudstjänst det var och vilken grymt god Linssoppa, en perfekt avrundning på dagen. Jag fick för första gången i mitt liv prova på Nattvarden, de smakade exakt som såna där godis-tefat. Den påminde om Gävles Sinnesrogudstjänst, då det var en 12 stegs gudstjänst och tema: Kärlek ... Ske din vilja inte min...

På kvällen när jag kom hem kände jag mig nedstämd, väldigt ledsen. Funderade på varför jag kände mig så, efter en fantastisk dag med ännu fantastiskare människor.. Det slog mig att jag är älskad, dom här människorna älskar mig och jag börjar kunna ta till mig det mer och mer. Det gör mig ledsen och rädd, jag har inte kunnat hantera såna känslor förr. Har alltid känt mig lite sämre, lite fulare och lite mindre värd än alla andra. Tänk att jag gått runt ett helt liv och haft så fel, det är där smärtan sitter. Glädjen finns i att jag inte behöver forsätta gå runt och känna så. Det är en omställning som får ta den tiden som behövs för att landa. Känner mig fortfarande lite låg idag, men tänker samtidigt att det är okej. Jag känner mig så glad och tacksam över att få vara en del av något som är större än mig själv.

Bilder kommer sen...

Bilder från virre

Kokostoppar - Riktigt goda!

Jag och Virre poserar

Knisse posè

Fikastund

Uppåt i sinuskurvan

I morse vaknade jag frivilligt klockan 8...
Det var väldigt länge sedan jag gick upp så tidigt, utan att vara tvungen. Har gjort massor av bra saker redan, som tillexempel meditation, skrivit i steget och ätit frukost. Tyvärr finns det ingen tid över för poker, för snart ska jag åka i väg på ett lunchmöte.
Sen ska jag hem till Virre, vi ska baka Kokostoppar och umgås.

I morgon åker jag på skidresan till Ullrisehamn, det ser jag fram emot styggt. En annan glad nyhet jag precis fick är att min mamma kommer ner till Göteborg om 2 veckor, precis lagom till min födelsedag, blev verkligen jätte glad, eftersom vi träffas väldigt sällan! Mitt mående börjar bli bättre sen i går, känner mig gladare och piggare, men är fortfarande lite tagen på sängen av känslorna jag kände förra veckan. Jag gick i alla fall igenom dom utan att använda, det är bra. Har tagit ett beslut om att jag inte ska gå in i någon ny relation sen det tog slut med k-exet. Det känns riktigt bra, känner mig jätte motiverad att jobba med den här biten.
Allra helst när jag skriver i Steg Fyra - Relationer - Det ger mig väldigt många insikter i hur jag fungerar i relationer. Inte bara relationer till män utan även relationer till vänner och familj.
Ganska häftigt att se hur jag fungerar och även hur jag skall göra för att förändra destruktiva beteende mönster jag trodde jag skulle få leva med resten av livet.

Nu måste jag springa om jag ska hinna i tid till lunchmötet.
Livet är underbart!

Acceptans

Mina suckar är tunga och jag har egentligen ingen lust att gå ner och träna. I kväll är det filmkväll hos mig och jag är inte laddad för det heller. Men jag ska göra båda delarna ändå, mot min vilja, för jag vet att det kommer förändra mitt mående till det bättre. Jag är verkligen maktlös inför mina känslor, men inte inför handlingarna att förändra dom. Dags att springa om jag ska hinna i tid.

Confused

Kan ju säga att idag har varit en förvirringens dag...
Mötte en person jag inte träffat på ungefär ett år och det rörde till det en del inombords. Det kändes väldigt bra, gick mycket bättre än jag kunnat föreställa mig och jag var inte arg längre. Men när jag kom hem efteråt blev jag nedstämd, varför vet jag inte och det spelar ingen roll heller, för det går över. Nu mår jag illa känner mig spyfärdig, men jag tror det är en reaktion av en serie känslor jag har inombords nu. Det ger med sig helt enkelt, är glad att jag träffade personen i fråga och att personen såg ut att må bra,vilket är det vitkigaste. Det förflutna är förflutet och går inte förändra, bara acceptera.

Fick skidbyxor av en tjejkompis nu i kväll och har provat min mundering jag ska ha på mig på onsdag, ser riktigt häftigt ut.
Åh! Jag längtar så jäkla mycket!!!
Har inte så mycket mer att säga om idag faktiskt, mer än att det varit en riktigt skum dag.

Utmanad av Wirpan!

Egentligen är jag vanligtvis emot såna här påhitt.

Men tänkte ändå jag kunde göra det den här gången. Detssutom var det lite spännande att se vilken bild det skulle bli. Jag har en Crap-top med mycket liten hårddisk, så det finns bara en mapp.

Den här bilden blev det, håll till godo.

Nu för tiden är jag Icke-Rökare! Big times! Respekt!

Jag utamanar:

http://vda.blogg.se/

http://crazy-caroline.blogspot.com/

Plocka fram den 6:e bilden i den 6:e mappen

Sex och kärleksberoende föreläsning.

Jippi!
Äntligen har vi fått snö som ligger kvar här i Göteborg också, det var verkligen på tiden. Jag kommer ursprungligen från nedre delen av norrland och är van vid vita vintrar och har saknat det enormt sen jag flyttat ner till västkusten. Jag hoppas det blir mer snö, så man kan gå ut och åka pulka i backarna också. Men göteborgarna gillar inte snön, varken vuxna eller barn, verkar det som.
Finns det något mysigare än en termos varm choklad ostfrallor och en heldag ute i snön???

Nästa onsdag ska jag åka på en skidresa till Ullrisehamn, det ser jag fram emot styggt! Har inte stått på ett par slalom skidor på 15 år, det ska bli riktigt intressant att se hur det går. På den tiden liknade jag mer Stig Helmer i sällskapsresan, har jag tur klarar jag mig hela dagen utan brutna ben. Ser hur som helst fram emot det jätte mycket. Vi betalar 300kr för en heldag resan, utrustning och liftkort - Kan det bli billigare? Tror inte det.
Tänker tillbaka och ser en liten Knisse på 10 år, precis fått sina första skidor från granntanten, upp tidigt på morgorna och i väg till Bomhusbacken... Då var man driftig, tiden innan man visste vad jämförande och prestation var, den gamla goda tiden...

Fick träffa min nya tandläkare idag också, jag var på min vakt eftersom jag har tilltisbrist till tandläkare. Men det verkar ändå som om vi skall komma bra överens, hon kändes trygg och bra.
Går regelbundet hos tandläkaren för totalrenovering av min käft, min "inkomst källa" är snäll och betalar det åt mig...
Vilket jag är enormt tacksam för...

Sen på kvällen var jag på en föreläsning med grundaren av behandlingshemmet Korpberget om sex och kärleks beroende.
Den var grymt bra och lärorik för mig, för jag är kraftigt sjuk på den fronten. Eller man kanske skulle kunna kalla sig för tillfrisknande, eftersom jag tagit ett beslut att inte gå in i någon ny relation på ett bra tag. Vill verkligen ge mig själv en ärlig chans, bygga upp en kärleksfull relation till mig själv. Om det är något som är meningen att vara, så kan det vänta tills jag är redo. Lösa, korta, instensiva förbindelser är bara waist of time - Bara fucking jävla kicksökande - Då kan jag lika gärna knarka, när jag ändå är i farten liksom!
Vill ha något hållbart och för att få det måste jag börja med mig själv. Kan inte blunda för den sanningen längre, nu är det handling som gäller. Sen att min hjärna är sjuk och söker flyktvägar får jag nog lära mig att acceptera och låta bli att handla på, med tiden blir det garanterat bättre, om jag låter bli att slå på mig själv.

Vissa saker jag lärt mig de senaste veckorna har varit värsta AHA upplevelserna, det är nu jag börjar bli mogen att uppmärksamma defekter och lära känna vem jag egentligen är - Häftigt!

Livet är underbart i med och motgång.

Speedad dag!

Hejsan!
Egentligen känner jag mig aldeles för speedad och o fokuserad för att skriva i kväll, men känner ändå att jag vill skriva några rader. Har haft fullt upp sen klockan 08:00 i morse fram tills nu 22:00, det värsta är att jag gillar att ha fullt upp, så nu känner jag mig mycket tillfredställd. Sen så påverkar självklart 3 koppar kaffe en hel del, eftersom jag blir tok-speedad på kaffe.

Har i alla fall haft en grymt bra dag, mår prima ballerina och det är jag glad för. Mycket skönare att ligga på topp i sinuskurvan än nere, även om jag måste känna på de båda. Har tagit ansvar idag, både vad gäller min kost och hur jag är mot andra människor, sånt får mig också att må bra. Komma i håg att jag BARA kan förändra mig själv och ta ansvar för min del, shit vad det underlättar i MÅNGA situationer. Min kära mobiltelefon har dessutom börjat fundera igen, jag kan ta emot sms, från och med i morse. Det har ju varit fuckad sen i lördags förmiddag, snacka om att jag kände mig bekräftad när det trillade in 19 sms i inkorgen, blev väldigt glad och kände att jag faktiskt betyder något för andra. Har alltid haft väldigt svårt att förstå mitt egenvärde, lär mig sakta men säkert.

Nog för i kväll, nu blir det lite Texas Holdem och sen nanna!

Pössar och kramar

En kotte

Kom att tänka på en sak till...
När jag var liten lekte vi i skogen, vi var ute lekte burken, kurragömma och byggde kojor i skogen. Helt seriöst så var vi nog den sista generationen ungar som byggde barkbåtar och djur av kottar. På dagis fick vi träffa Skogsmulle, som lärde oss massa bra saker om naturen. Finns Skogsmulle fortfarande kvar för barnen??

KNISSE EFTERLYSER

Idag är det plast som gäller, massor av leksaker i plast, eller tv-spel. Barn har mer leksaker och prylar än de nödvändigtvis behöver.
Saker som kastas när de tröttnar på dem, som faktiskt bidrar till att miljön försämras. Jag hoppas faktiskt att lågkonjukturen bidrar till mindre leksaker, få barnen att hitta tillbaka till skogen och kottarna. Det primitiva behöver nödvändigtvis inte betyda tråkigt.

Vart tog den gamla goda kotte-tiden vägen?

Sovmorgon

Var precis vad jag behövde idag - Sova lite längre...
Vaknade för ett tag sedan och har precis fått i mig min frukost och börjar bli människa igen.

Igår var jag ledsen, varför vet jag inte riktigt, för när jag blir ledsen kommer allt på en gång som ett brev på posten. Men det finns många faktorer som spelar in som jag är medveten om. Bland annat i min fjärdestegsinventering går jag in ganska djupt i mig själv.
Jag lär känna mitt egna jag, vem jag är, vad jag tycker, tänker och känner.

Tidigare har jag varit väldigt vilsen och haft förmågan att låta andra människor ha för stort inflytande i mitt liv. Nu säger jag inte att jag inte bryr mig om andra människors värderingar om mig, utan jag lyssnar och filtrerar andra människors värderingar.
Kan det ligga något i det? Betyder det att jag är en sämre människa OM det ligger någonting i det? Kan jag vara en vacker och värdefull människa trots att jag har brister?
Mitt slutgiltiga svar är att jag får lära mig acceptera att andra människor alltid kommer att ha åsikter som kanske inte stämmer överens med min bild. Men för den sakens skull betyder det inte att någon har rätt eller fel, att det ligger någon sanning i det.
Det handlar bara om olika värderingar. Jag börjar äntligen tycka om och acceptera mig själv för den jag är, det känns så jävla underbart. Även om första känslan när jag "kommunicerar" med en annan människa säger att jag inte duger att jag borde kasta in handduken och ge upp. Så säger andra känslan att jag visst duger, att jag ska fortsätta kämpa och göra mitt bästa. Fokusera på det bra och bajsa på det dåliga. Många gånger har jag en inre kamp mellan mitt gamla och nya sätt att tänka och ibland känner jag mig riktigt skritzo.
Vem har sagt att förändring ska vara enkelt?? Är det någon som sagt det?? Fast livet är egentligen inte så svårt? Det är kanske mina tankar som gör det lite extra komplicerat bara???
Hmm..? Jag tror vi bryter här..

Över till något helt annat....
Jag är beroende av att läsa böcker... Det senaste året har jag alltid haft en bok att läsa på spårvagnen, metro och andra dagstidningar har jag inte läst på väldigt länge. Så vad som händer i Sverige och världen har jag för närvarande noll koll på. I morse läste jag klart en bok som heter: Callgirl på Manhattan - Tracy Quan, som för övrigt var riktigt bra och kan nu andas ut. Var på föreläsning i går och köpte en ny bok som heter: Barn av livet - Tommy Hellsten. Den här boken är en uppföljare av hans välkända bok: Flodhästen i Vardagsrummet. Boken är skriven för de som vuxit upp i alkoholism eller andra dyssfunktionella förhållanden. Jag hoppas att den ska ge mig något vettigt.

Senare idag ska jag och fotbollslaget jag spelar i gå på teater, vi ska se en pjäs om fotbollshulliganer, ska bli roligt att göra något som jag normalt inte brukar göra. Jag är relativt skeptisk till teaterpjäser, då de oftast brukar bli rätt långtråkigt. Men jag får gå dit med ett öppet sinne.

Är lite irriterad på min mobiltelefon, den har ballat ur och jag kan inte ta emot sms från människor. Den har varit så här sen Alla hjärtans Dag. Jag kan alltså skicka sms men inte ta emot, hur knäppt är inte det? Lutar åt att jag får köpa en ny mobiltelefon, men jag ska ringa och kolla med comviq innan.
Nu ska jag meditera och göra mig ordning för teatern.
((Lättjan säger skippa den förbannade meditationen))

Bye bye

Känslor

Fan vad jag känner skam när jag gråter, jag känner mig fruktansvärt liten och sårbar. Det är så lätt att glömma att tårar är lika naturligt som skratt. Förstår inte varför jag känner som jag gör, men kanske beror det på att tårar förknippas med svaghet.
Men egentligen är det ganska befriande att gråta, släppa ut känslor som ilska, frusteration eller sorg och ta nya tag igen. När jag är mitt i känslan är det jobbigt, men så här i efterhand känns det bra.

Jag kan resa mig upp torka mina tårar och fortsätta kämpa en dag till. Har lätt att glömma bort det jag lärt mig, lätt att låta gamla rädslor ta över och vilja ge up när jag möter motgångar.
Men motgångar är en del av livet och det är genom att möta dom och stå kvar som jag växer och utvecklas. Tack för att jag har känslor och att jag vågar stanna kvar i dom, även när jag vill fly i väg från dom.

Vart tog helgen vägen?

Hej hopp!

Känns som om helgen bara flygit fram, som vanligt har den en tendens att alltid gå så snabbt. Har haft en riktigt trevlig helg tillsammans med vänner men även en hel del träning. Alla hjärtans dag var jätte mysig, jag och tjejerna bestämde oss för att bojkotta allt vad killar heter och köra en traditionell tjejekväll med god mat, godis, chips och film. Vi lagade Thaigryta med räkor och jordnötssås, utan att skryta så var det något av det godaste jag ätit, kommer garanterat laga det igen. Grymt att 5 st tjejer med starka viljor lyckades bestämma film och mat direkt utan någon som helst tivst, det är jag riktigt imponerad av. Brukar sällan vara så att man kommer överens helt utan problem annars.

Idag har jag varit och tränat fotboll med grabbarna, men jag tog det väldigt lugnt eftersom jag hade träningsvärk. Senare på eftermiddagen åkte med jag med min kampsports klubb till en annan klubb och kollade när några av våra tjejer sparrades. Jag deltog inte eftersom jag inte har full utrustining, tanken är att jag ska försöka köpa det i mars när jag fyller år. Det är så himla roligt att träna kickboxning, min tränare säger att jag är besatt och tvångsmässig. Men jag håller inte med, har bara hittat min grej jag gillar och vill lägga fokus på. Jag är glad att träningen blivit en viktig del av mitt liv, eftersom jag aldrig tidigare levt ett sunt liv, med träningen börjar jag ju automatiskt äta bättre också, vilket känns bra med. Proteiner, kolhydrater och alla dom där orden har jag aldrig fattat, eller vad allt är bra för, är verkligen helt blåst när det gäller hälsoprylar. Men som sagt så försöker jag lära mig, hittils har jag förstått att det är bra att äta en banan efter träningen, typ. Hehe skoja bara. Har tvätt tid kl 22:00, men lär nog skippa den, är helt utmattad, då jag hittade en stor boxningssäck att sparras på, medan de andra körde på mattorna. Vill stupa i säng typ NU.

En hemma dag.

Idag har jag varit hemma hela dagen, jag har tvättat, städat och fotograferat massa kläder. Fick en brilliant idè om att lägga ut lite kläder på tradera, förhoppningsvis får man något för det.
Helt seriöst så har min målmedvetenhet att skaffa fram cash till min Barcelona resa fått mig att ge mig sjutton på att sälja saker jag trodde jag skulle få slänga. Jag håller praktiskt taget på att bli en säljare som kvalificerar till SM. Om man bortser från att jag är lite för ärlig ibland.

Känner mig stolt över att jag gjorde min Mindfulness läxa i morse.
Jag är lite mindre bra på att ha dagliga rutiner och är lite orolig att jag ska strunta i att göra det här också. Kursledaren säger att det är viktigt att göra det varje dag. Bara en sån sak kan få mig att tvångsmässigt skita i det på grund av att det är något vi bör göra varje dag, jag gillar inte "måsten". Har även kommit på att jag har svårt att göra saker som andra säger åt mig, att ta order. Men i det här fallet får jag ju inse att jag faktiskt gör det här för min egen skull, för att det kommer hjälpa mig må bra och inte för att kursledaren säger till mig att göra det.

Har märkt att jag ändå mår väldigt bra av att göra vardags sysslor som att mindfulnessa, tvätta, städa eller diska osv. Inte för att jag tycker det är särskillt roligt, jag avskyr att göra såna saker. Om jag fick bestämma hade jag suttit framför datorn eller sovit hela dagarna, men tyvärr får det ju mig att må skit. Hur som helst så älskar jag att se resultatet av alla bra och viktiga sysslor jag gör, för det är det som får mig att känna mig nöjd och tillfreds.
Känslan av att jag faktiskt klarar av att planera och att fullfölja mina planer långsiktiga som kortsiktiga.

Men så ska jag hitta en balans i detta också, för när det slår över till att jag blir för lat, har jag en tendens att slå på mig själv. Jag är fruktansvärt prestations inriktad på många plan i livet, vilket kan bli lite jobbigt i bland. Undrar varför det är så egentligen???
Ska ju inte spela någon roll för självkänslan om man är lite lat då och då... Jag vet inte riktigt vad man ska elller bör tycka, tänka och känna i många sammanhang. Men jag vet att jag kommer lära mig med tiden, hitta en balans i mitt liv, få insikter i vad jag tycker tänker och känner. Kanske lite sent ute att lära mig livet idag, men bättre sen än aldrig. Känner mig som en nyfiken tonnåring i mitt sinne, fast jag i själva verket börjar bli gammal, eller åtminstonde äldre.

Nu skall jag springa ut i tvättstugan och hämta min tvätt

Tjing-e-ling!

Oh what a day.

Efter en heldag med fultös, känns det riktigt soft att komma hem och varva ner lite grann. Dagen har varit mycket givande, en hel del skratt och lek, men även konflikthantering. Det började med en något pinsam situation på mindfulnessen i morse. Vi satt i ring och skulle pressentera oss, ledaren börjar med att säga sitt namn. Naturligare än någonsin svarar jag som jag brukar göra när jag är på 12-stegs möte: Hej *namn*
Ingen annan än jag gör det och blickarna riktas mot mig. Jag får agera snabbt och spela dum. Indikerar på att detta är mitt sätt att registrera namn och fortsätter trots att det känns jätte pinsamt. Känner mig riktigt nöjd över min blixt-manöver efteråt.

På eftervården idag fick vi lära oss något om konflikthantering.
Med tanke på min tidigare karriär som "Drama-Queen" var dagens ämne väldigt intressant och lärorikt för mig. Några frågor vi valde att fokusera på var:
1. Hur skall jag göra när jag hamnar i en konflikt med en annan människa?
Försöka se min egen del och lyssna på motpartens sätt att se på saken. Lägga falsk stolthet åt sidan.
2. Vad gör jag för att förebygga konflikter?
Ta ansvar för mina känslor i situationer där jag känner mig trängd, för även små saker kan växa och bli stora om jag inte tar ansvar i tid. Man spar mycket harm genom att vara ärlig i sina känslor och sätta gränser.

Så enkelt och det har tagit mig 26 år att förstå det!
Dom här grejerna kan tyckas vara självklara för många, men inte för mig. Som dysfynktionell individ går man i såna här situationer lätt in i försvarspossition, åtminstonde jag har den tendensen.
Men jag kan stolt meddela att det blivit mycket bättre, jag kan höra en annan människas åsikt utan att ta det personligt idag.

Träningen i kväll var grym, vi tjejer fick köra vårt egna race och träna på teknik inför sparring större delen av passet. Det är roligt främst för att det märks att teknikerna blivit bättre, men också för att man slipper det tunga fysik passet. Jag har ju bestämt mig för att lägga killar på hyllan ett bra tag, relationer i allmänhet är inte ett dugg intressant. Tänker i stället lägga energi på träningen, går det bra funderar jag på att tävla i framtiden. Det ska tydligen inte vara omöjligt fast jag är "gammal". Synd att man har världens svensson namn bara, fan man vill ju ha ett lite häftigare namn om man ska tävla och grejer. Hur som helst, en sak i taget, det är fint att ha visioner för framtiden. Men fram tills dess får jag jobba med min attityd lite grann.

I kväll ska jag försöka komma i säng i tid.
Men först en pokerturnering.. Hihi..

Kramis

Något bra, på morgon kvisten.

Snart ska jag i väg på mindfulness för första gången, känner mig jätte laddad. Har verkligen sett fram emot det här sen förra onsdagen, då vi hade introduktion. Nu är det alltså meningen att jag ska ha rutiner åtta veckor fram över. Gå upp någolunda tidigt varje dag och lyssna på en övningsskiva i 40 minuter. Är lite orolig att jag inte ska klara det, eftersom rutiner inte är min starka sida, men jag ska göra mitt bästa. Det var länge sen jag vaknade så här tidigt, har redan ätit frukst, sminkat och klätt på mig. Men det är bra att jag försöker göra en rutin att gå upp i tid, för snart börjar jag förhoppningsvis skolan, lika bra att vara förberedd.

Idag är det verkligen fullt upp från morgon till kväll.

Minfulnes 8:30-11:00
Möte 12:00-13:30
Fenix 15:30-17:00
Thaiboxning 18:00-19:30
Tvätta 22:00-01:00

Jag behöver styrkan att orka med idag.
Nu får jag springa, så jag inte blir sen.

Kanon dag!

Idag har jag bara gjort bra saker och mår där efter.
Var hos terapeuten i morse och drog till ett lunchmöte för att spela lite Mulle. Tyvärr så var spelbordet fullt, så jag fick nöja mig med själva mötet i stället, vilket inte vart så dumt ändå.

Sen i kväll drog jag på Thaiboxningen och körde på fett hårt, kändes jätte bra efteråt. Nu börjar jag äntligen få in boxningsteknikerna, som jag haft problem med ett tag. Köpte tandskydd idag också, så det är snart dags att börja sparras regelbundet. Häfitgt att jag inte tröttnat än och har skaffat mig ett fritidsintresse jag hela tiden utvecklas i, har ärligt talat aldrig tidigare haft ett fritidsintresse av olika orsaker. Lyckades sälja min boxningssäck till klubben, weei, där fick jag en liten slant till Barcelona resan. Så på onsdag ska jag släpa ner den, det kommer bli kaos för den väger väll som en liten knisse undefär.

På lördag är det Alla Hjärtans dag!
Eftersom jag och mina tjejer bara vill spy på killar så har vi bestämt oss för att ha en tjejkväll med mys, mat och film hemma hos mig. Ska bli riktigt skoj, för ett halvår sen hade samma grej gjort mig tog nojjig. Har alltid haft svårt att bjuda hem folk, känner ofta mycket skam. Men den här gången ser jag fram emot det. Trots att min lägenhet just nu är ett provsoriskt flytt kaos, men men.. Det blir nog jätte bra..

Nu sitter jag avdankad i min fotölj med min energiboozst till kvällsfika, shit vad hungrig man blir av att träna och så äter man dessutom nyttigare. Förr var godis och chipsen priritet nummer ett att inhandla. I dag var jag på ica maxi o köpte massa frukt, physalis, sharon, päron ochbananer, typ grejer jag aldrig köpt förr haha, mycket ggodare än godis. Jag gillar mitt nya nyttigare jag. Ser verkligen fram emot Beachen 09, hoppas jag hinner få tvättbräda! I Barcelona högsässong dessutom, fantastiskt!

Bara föridag älskar jag livet så som det är.
Nu ska jag spela lite poker.
Kramisar

Ute ur min bubbla av isolation.

Hejsan!
De senaste dagarna har jag mått skit och jag har medvetet gjort ett val att inte skriva i bloggen. Mycket för att jag inte haft någon drivkraft eller något vettigt att skriva om, helt enkelt. Men idag kom jag efter några dagars depp ur min bubbla och är tillbaka i matchen igen. Ibland undrar jag om livet alltid skall fortsätta så här, att jag ska må bra en stund för att sedan hamna i den där välbekanta känslan av sorg, den som gör mig liv rädd, får mig att tänka det värsta och tro att livet är slut. Fan kan man inte alltid få må bra, eller åtminstonde få känna jämna plågor, måste de bli värsta downet liksom!

Hur som helst så känns det riktigt skönt att jag mår bra just nu och jag vill understryka att det var länge sedan jag var låg i den mån att jag föredrar att isolera mig. Jag gillar verkligen inte att vara sån som jag blir. Jag har gråtit och bara gått ut bland folk för att jag varit tvungen sen i torsdags. Inte för att jag är ledsen av någon speciell anledning för jag vet vad det beror på, det väcker tunga känslor nu när flyttstädar och slänger gamla prylar jag samlat på och i övrigt bygger upp värsta katastrof tankar om livet och dess angelägenheter. Känner mig barnslig och hatar att gråta, medan mina vänner säger att det är en tillgång att kunna känna, att det är frigörande att gråta. Personligen känner jag mest skam och blir väldigt liten. Men det är nog ingen annan än jag själv som dömer får jag hoppas. Dom här känslorna borde vara lika okej att känna som glädje, men när jag är ledsen, är jag sårbar och jag har svårt att ta emot tröst, vilket gör att isolation blir en enkel lösning för mig. Jag är jätte rädd att ta emot tröst och närhet från mina vänner. En vän sa häromdagen att "vänner gillar att känna sig behövda" så att ta emot tröst från mina vänner ger dom mycket. Så nästa gång kanske jag ska gå emot den krypande känslan som säger blä till närhet och tröst. Hmm jag är nog inte där riktigt än, mer än i tankarna då..

Jaha ja, det här känns väldigt o sammanhängande, jag är riktigt trött nu för jag har varit på konferens hela dagen. En heldag ute med massor av kaffe tar på krafterna, så det ska bli helt underbart att få krypa ner i sängen nu.

*god natt*

Trötter. Skriver en snabbis ändå...

Egentligen är jag väldigt mycket för trött för att skriva, men känner ändå att jag behöver skriva ner några rader. För att uppdatera nära och kära.

De senaste dagarna har jag haft en liten kamp med mig själv, höll på att fastna i någon form av isolation efter helgen, men lyckligtvis tvingade jag ut mig själv både i söndags, måndags och idag.
Så därför känns det nu som att jag mår bra och att den där känslan flög förbi. I morgon bitti ska jag upp med tuppen. Jag ska vara i Angered Centrum 08:30, min Mindfulness kurs börjar då. Ska blir riktigt spännande att se vad det är för något, synd bara att jag kom hem så sent i kväll.

En kompis tog 2år i kväll och det firade vi med en bio, vi såg Gomorra. Jag måste verkligen vara ärlig och säga att filmen sög hästkuk! Har helt seriöst inte sett en dåligare film på väldigt länge. Fanns ingen som helst mening med den, helt enkelt.
Det slutade med att 2 vänner i sällskapet gick in i en annan sal och såg en annan film i stället, den ena av dom har koncentrations svårigheter och gick hem efter 10 minuter av den nya filmen.
Som grädde på moset, så gick min tand sönder, *JIPPI*!
Jag hade... Lägg märke till ordet hade, en tandläkartid i morgon..
Som jag avbokade på grund av mindfulnessen och självfallet glömde boka om. Haha Gud har humor, tur att världen inte går under av det här, även om det känns lite ironiskt.

Börjar komma frammåt i mina dealer planer också!
Har länge varit nojjig för hur jag ska skaka fram pengar till Barcelona resan och kommit på att i stället för att oroa mig för jag försöka göra något åt saken. Så nu ska jag försöka kränga i väg lite grejer jag har hemma, sätta upp lappar i centrum och så. Har aldrig gjort så förr, men folket där jag bor gillar i köpa billiga saker, så jag tror att det kommer gå bra. Kanske drar jag i hop någon 100 lapp extra. Ja ja sicket tjöööt!

Poängen med det hela var faktiskt - Gör först - Gnäll sen.
Ingen mening med att tänka katastroftankar innan jag ens försökt.
Vem vet, jag kanske gör värsta säljar karriären, det kanske blir mitt nya fritidsintresse.

Dags att kasta in handduken för i kväll.
Jobba på skönhetssömnen

*kramar*

Det går nedåt i sinuskurvan.

Igår hade vi talardag och det har visst blivit en dålig trend att jag helt plötsligt ska bli så självcentrerad på såna tillställningar, så jag hade det inte så trevligt tyvärr. Jobbigt när ens tankar ska komma in och förstöra stämningen. men efter att jag pratat med en vän, kändes det lite bättre och mot slutet, när min kompis Virre med familj kom dit kändes det som jag kunde fokusera på lilla söta Dennis i stället alla otrevliga tankar. Kände mig väldigt fel och utanför i går, jag avskyr när dom känslorna kommer, för dom blir så ohanterliga för mig. Har jätte svårt att omvandla dom till positiva tankar.

Jag vet varför de här känslorna kommer just nu, går igenom en rad grejer nu som påverkar mina känslor och väcker ångest inom mig. Bland annat den kommande flytten och att rensa bland mina gamla grejer, har jätte svårt för sånt.

Sen den där Barcelona resan...
Jag börjar ångra djupt att jag bokade det där flyget, hur kul är det om biljetterna till konventet hinner ta slut innan jag har råd att köpa den, då var ju allt helt i onödan. Det är jätte mycket kring den där resan som känns osäkert. Bokade det där flyget tillsammans med en person som jag inte har kontakt med nu, så det lutar åt att jag är ensam att åka, känns tråkigt och skrämmande att landa ensam i Barcelona klockan 23:30 på natten. En del av mig tänker att det enklaste att göra i ett sånt läge är att gå till närmasta bar och dra isig några tequila, så man landar i känslorna och blir lite lugnare i sinnet. Nä just nu väljer jag helt enkelt att se problem i stället för lösningar helt enkelt. Allt löser sig om jag har tillit, det ska jag nog kunna jobba på tills i augusti, eller var tror ni?

Måste axa med att skriva ett personligt brev jag ska lämna in för att söka fonder och stipendium, men jag drar hela tiden ut på det, vet inte riktigt vad jag ska skriva. Ska nog försöka klura på det i kväll. Är ändå viktigt att göra det, så jag öppnar möjligheter att dra in pengar. När jag inte har pengar och ångesten börjar krypa börjar jag tänka oärligt. Jag börjar leta efter snabba sätt att dra in pengar. Det är inte bra, för jag vill leva ett ärligt liv idag.

Back to reality.
Snart ska jag i väg och spela fotboll med mina vänner, är inte ett dugg laddad, men jag ska tvinga dit mig själv. Det är jätte viktigt att jag fortsätter med mina rutiner jag skapat.
Hörs!

Kramar