En känsla

Nu har jag kommit på det!

Det var väldigt länge sedan jag kände den här känslan så starkt, men nu är den tillbaka, det är därför jag gått och varit förvirrad de senaste veckorna. Har den senaste tiden varit inne i någon form av självförakt, där jag går runt och bestämmer att typ alla är sur eller irriteras på mig. Jag har i den här känslan typ flytt från mig själv genom olika former av besattheter, allt blev så uppenbart NU...

Förr kallade jag det "Världen mot Knisse syndromet" för det var precis så det kändes... Som om alla var emot mig... Jag visste inte varför jag kände så.. Idag vet jag varför och det underlättar enormt mycket kan jag säga.. Det får mig att acceptera lättare.. *Inte alltid*

I alla fall... Har märkt att jag inte bara tror att folk irriterar sig på mig utan även att människor inte vill mig väl, att folk gör saker för att vara elak. Jag bygger på mina murar och är förberedd liksom...

Säger bara:

Tack och lov har jag ju mina verktyg idag, istället för att fastna i och gå in o överanalysera, kan jag se att det här bara är mina tankar och inte sant, logiken säger mig det idag och det är mer än vad den gjorde förr *stort framsteg*. Sen att jag har svårt att känna det i mitt hjärta är en annan femma. Det är för mig svårt att få logiken in i mitt hjärtat tyvärr, synd *suck*.. Men jag vet att det inte är omöjligt, jag får ha tålamod. Som tur är väljer jag att prata om det i den mån jag kan, istället för att hålla det inom mig och låta det växa. Det är inte bra att göra så, framförallt inte kärleksfullt mot mig själv. Men jag önskar känslan försvinner snart, för den e tung att bära på. Ibland försöker jag till och med manipulera bort den genom att tänka något i stil med "äsch de är inte så farligt, sluta tänk o känn sådär, visa att du är stark utåt, låt ingen se, gör massa saker hela tiden så försvinner problemen, mes det här är väll inget, du överdriver" - Med andra ord - Fy fan vad jag piskar mig själv hårt! Skulle jag säga alla dessa saker till någon annan människa!? Inte ens till min värsta fiende, så varför säger jag det till mig själv!? Det är dags att sluta hata och vara kärleksfull nu... Någon sa en gång: Ingen människa kan ha dömt ut mig, så hårt som jag själv gjort... Det är så jävla sant!

Det positiva är i alla fall att jag går framåt och har en stark tro på att det blir bättre, annars hade jag inte fortsatt på den här vägen...
Ändå är det så mycket jag väljer att behålla inombords, som jag inte vill eller vågar plocka fram. För att jag vet att det krävs handling och mod då. Jag måste till exempel sätta en gräns eller säga vad jag känner och varför. Vad skulle hända om något motsatte sig? Skulle jag som vanligt känna skuld och skam då? Som att det jag sa var fel, för att det är viktigare att andra är tillfreds? Troligtvis... Den här biten är tung för mig, har så förbannat svårt att sätta gränser, det gör mig frustrerad, jag känner mig lätt överkörd, vilket leder till att jag slår på mig själv ännu mer.... Det blir en Ond Cirkel.

MEN jag har i tillfrisknandet fått ett tålamod och med tiden tror jag verkligen att jag lär mig sätta gränser. Givetvis krävs det att jag börjar med det, för annars kan jag inte förändras.
Tror jag är redo för Steg Fyra snart... Det är steget alla pratar om på gott och ont, steget där jag lär känna mig själv Fo Real! *spännande och skrämmande* Jag sitter i båten och vet ingenting om min framtid, ändå känns det helt fantastiskt att våga stanna kvar i livet - nykter - våga känna, inte fly längre. Jag är ändå bara jag - Varken mer eller mindre.
Jag vill hur som helst INTE ändra på någonting i mitt liv - Det är precis så som det skall vara just nu. Jag älskar att leva i med- och motvind!

Love, Peace and Understanding

Flitiga Lisa

Seriöst, är jag bäst på att göra kap eller vad!?
Nu har jag varit ute och shoppat lite. Kom hem med 1 foundation, rakyvlar, läppglans, tights och t-shirt för, hör och häpnad: 149kr! *De Ni*
Då tänker säkert många... Vad är de för skit grejjor.
Mitt svar blir.. Okej, det är inte Clinique, Venus eller Gucci vi snackar här.
Men helt sjysta grejjor till ännu sjystare priser, så vem bryr sig.


Jag gick upp klockan 07:00 i morse för att tvätta sängkläder och städa. Hela dagen har jag tänkt: Jag ska nog vila en liten stund snart, men har skjutit fram de, det har inte funnits tid. Tur var väll det, annars hade jag blivit tvungen att vara vaken hela natten, måste träna på att gå upp i tid och göra vettiga saker..

Äntligen har jag köpt ett nytt mopphuvud, så jag kan moppa mina golv med good stuff, har varit discusting o göra de tidigare. Märker hur mitt mående blir bra när jag har städat omkring mig och pengar på fickan, det är iofs inte så konstigt. Känner mig glad och avslappnad, lätt att förstå vad jag är för typ. En typ som söker kickar sak samma vilken kick det är, shopping har varit de senaste dagarnas kick. Shit pomfritt - Jag behöver jobba på den biten.
Hur som helst...

Om ett tag ska jag ner till drottningtorget, träffa k-exet och några andra vänner, vi ska delta i en Ljusmanifestation, för narkotikans offer, känns bra och visa att man bryr sig på något sätt. Sen blir det Angeredsmötet som vanligt på torsdagar.
Städa klart eller vila - Det är frågan?

Mycket lustigt.

Fick detta sms igår:
Snabb info. Torsdagen den 30 Oktober kl 12:30 kommer en man skjuta massa människor i Nordstan. Han har lagt ut en video där han lovar att skjuta folk. För din skull och min skull åk inte in till stan. För mer info titta på lokala nyheter kl 22:00 på tv4. Skicka vidare till alla som bor i Göteborg.

Min första tanke var: Öhhh okej.. Hmm, är det här ett skämt eller?
En vän hänvisade till en notis i gårdagens metro;
Som bekräftade att detta var ett skämt.
Roligt eller hur? *Not*

Har man tur kanske det finns plats att gå i Nordstan utan att trängas idag.

KNISSES KOM I HÅG LISTA!

Onsdag:
Fenix
Haga K-PM
Hämta Kassa
Möte med Ev o Y

Torsdag:
Tvätta 07-10
Betala hyran Anna
Fixa med lägenheten
Ljusmanifestation 17:00
Angeredsgruppen

Fredag:
[I dont know what to do yet]
Fixa inför konventet 17:00 (Köpa stämpel)
Konventmöte 19:00 (Ställa ordning)

Lördag:
Konvent o Fest

Söndag:
Kvibergmarknad

Måndag:

Tvättdag

Dags att slita arselt från datorn och fixa det som fixas skall!

Tvätt dag idag, lite väl impulsivt bokat, men tur att det fanns tid. Var med k-exet på sjukhuset i morse, det blev inte som det var tänkt och tur var kanske det. Så nu sitter jag i min lägenhet, äter peppar chips och chillar, snart är maskinen klar. Tanken är att jag ska fixa lägenheten, troligtvis kommer det folk och slaggar här eftersom vi ska ha ett endagars-konvent på lördag, som kommer bli elit-grymt. Vi har fått låna en skola, där det finns grymma talare, riktigt kök, där vi kommer laga nice mat och en bio med 20 platser, där vi kommer visa: My name is Bill W, snacka om high class convention, inget man vill missa precis! Inte nog med det har vi fixat en sjyst festlokal till kvällen, där vi har ett rockband, spontanscen, musica och kariokee mm. Så blir de när beroende planerar, vi vill ha ALLT - Gärna samtidigt. Hoppas de blir lika bra i praktiken som i tanken. *hihi*

Klart de blir!

Ass off!

Bye!

Mitt begär tog över..

Meningen med idag var att gå loss på k-exets lägenhet, han ska flytta på måndag, men har i princip inte packat något alls. Så vi var hemma hos mig och gick upp tidigt i morse för att kunna hålla på hela dagen.
När vi väl sitter på spårvagnen kommer k-exet på att han vill gå och klippa sig på stan innan städningen och självklart tycker mitt shopping begär att det är en lysande idé. Så medan k-exet skall klippa sig springer jag in på Cubus, där jag sett några kläder jag vill köpa. När vi båda är klar tycker k-exet att vi ska slå till på ute mat, där blir jag tveksam, då jag hellre lägger pengarna på kläder, men låter mig övertalas så vi går till Burgerking och sätter oss. K-exet har köpt en söt liten Nalle med hjärta, där de står: "Jag älskar dig" på , värsta gulligt av honom! Sen gör vi någr till ärenden och k-exet börjar tröttna. Då kommer jag på en jätte fin mutar-idé. AAtt åkta till BVackaplan och köpa ett par skor jag sett där *Som jag egentligen INTE har råd med* Men är man shop-o-holic, så är man. Jag borde skriva en bok: "Hur man spräcker sin budjet på 1 dag" *haha* Egentligen är det inte roligt alls, men va sjutton, det prdnar sig. I värsta fall får ja äta mina kläder *hihi* När k-exet tror vi är klar släpar jag i väg honom på ett ytterligare upptåg: Kolla på en lägenhet i Hammarkullen. Han är snäll k-exet.
Så nu har vi donat med hans lägenhet i någon timme, snart blir det mat: Kyckling med ris och Chili-Lime sås *mums*

Det blir ingen meditation idag *tråkigt* det är höjdpunkten en tisdag.. Men men, sånt är livet när man låter sina shoppingbegär ta över dagen

Såna här stövlar, men ljusare.

Terapi, Shopping och Thai-boxning

God morgon!

Idag känner jag mig sådär, har fortfarande ont i ryggen, men hoppas det ska bli bättre. Är lite trött och hade helst sovit vidare, men eftersom jag ska i väg till min kurator snart, så går det inte. Har fått att han går under namnet "psykoterapeut", hur seriöst låter inte det då!?

En hjärnskrynklare på hög nivå, jag var tvungen att kolla vad det innebär och såhär står det:

En psykoterapeut är en person som har genomgått av Socialstyrelsen godkänd utbildning och som yrkesmässigt ägnar sig åt psykoterapi. Psykoterapeuter är experter på behandling av psykiska och relationella problem med psykologiska metoder.

När jag är klar ska jag hem till Virre, vi ska kolla runt i affärer, så jag hoppas innerligt att mina pengar har kommit idag, annars blir det en riktigt tråkig dag.

I kväll ska jag till Hammarhallen och prata med en Thaiboxnings tränare, jag hoppas jag kan börja träna där, allt hänger på om soc beviljar det som rehabilitering eller inte. Tycker inte jag har råd att lägga pengarna själv då det går på 1000-1600kr + att man sedan ska ha handskar, benskydd mm. Måste springa, tiden rinner i väg.

Såhär vig o stark kommer jag att bli.

Stööön-dag

Seriöst... Börjar jag bli gammal eller vadå?!?
Jag tycker jag lider av alla möjliga krämpor just nu, för någon dag sen var det kraftig tandverk och nu har jag haft huggande verk i ryggen sen i går... Det rent ut sagt suger om jag ska vara ärlig...

Men om man bortser från det så har jag haft en fantastisk tjej-helg, har umgåtts ovanligt mycket med mina tjejer, vilket har varit jätte trevligt. Som jag tidigare nämnt så har jag haft en del problem att umgås med kvinnor, men kommit på att det bara går att bryta genom att gå emot..
Ikväll var jag med en jätte gooo tjej... En kvinna jag bara älskar att umgås med, hon får mig nästan alltid att skratta och med henne kan jag vara mig själv någorlunda bra. Blev bjuden på restaurang, vilket fick mig att känna skam, då jag har svårt att bli bjuden, men jag får träna på det också. Det var en Grekisk restaurang och hur gott som helst, jag vågade smaka på Kalamare, som jag vägrat smaka på innan.. Den var friterad och jag lådsades att det var en lökring. Uscha jag gillade inte konsistensen alls, inte heller gillade jag den honungs marinerade getosten jag fick smaka på. Jag är ingen finsmakare när det gäller mat, kött, sås och potatis duger fint för mig. Var på ett fint möte och firade min väns 18 månaders dag, jag är så tacksam att hon ringde och påminde mig idag.

Fan märker att jag inte alls är med i matchen... Känner mig ständigt låg och jag är van vid att gå på högvarv, men det kanske är bra, vad vet jag?
Har mycket tankar och känslor inombords i ett visst område av livet, vet inte riktigt hur jag ska hantera det. Men jag har en känsla av att tiden har sin gång, att saker och ting tenderar att ordna sig om man har tillit och tålamod. Jag tror faktiskt jag börjar få det! Tillit och tålamod - Erkänn grymt! Vem hade kunnat ana det? Inte jag i alla fall.

Om mitt ryggont går över lovar jag mig själv här och nu: Att vara hemma imorgon kväll och städa min lägenhet *Behövs verkligen* Känns som att en bomb har slagit ner här, vet inte hur jag bär mig åt! Nu ska jag ta ett varmt bad och läsa en bra bok. På återseende.

Högskoleprov dag

Hur beskriver man en dag som denna på ett bra sätt, när man precis rättat högskoleprovet och sett ett resultat som ger mycket blandade känslor???
Jag vill börja med att säga att dagen har varit hur rolig och givande som helst...
Hur man nu kan tycka det är roligt att gå upp kl 06:00 för att sitta i skolbängen en Lördag i flera timmar.. Träffade 2 tjejer som jag pratade lite mer med under dagen, den ena lite mer, var hur trevlig som helst. Synd att hon sprang direkt efter provet, hade gärna vela byta nummer, OM jag hade vågat förståss, Knisse är feg vad gäller fråga tjejer framförallt om nummer.

En sjukt komisk grej som hände var att en kille kommer in i klassrummet, jag kollar på honom och tänker: Är inte de där en polare från Gävle. (Som jag vet bor här)
När han pratar med läraren snappar jag upp hans namn och det visar sig vara den jag trodde, fett komiskt och jävligt trevligt. Säga vad man vill om Göteborg VS Gävle, men man känner alltid en trygghet av att höra sin hemdialekt. Och ännu mer trygghet när det ändå är någon jag känner sedan tidigare och tycker bra om, det var jätte roligt verkligen. Där behövde jag inte längre vara nervös o rädd för att vara ensam o känna utanförskap under dagen, jag hade mina hang arounds. Tror jag gör de mer komplicerat än vad det är, för jag har faktiskt egentligen inte svårt att umgås med människor, bara jag som inbillar mig de i mitt huvud.

I alla fall, nu när jag kom hem och rättade provet blev jag förvånad... Jag ska försöka förklara min känsla så ni förstår mig rätt. På 4 delar av 5 möjliga överaskade jag mig själv kraftigt, jag fick riktigt bra poäng om man jämför med de gånger jag tränat innan och det gjorde mig väldigt glad... Nu till poängen, det finns alltid ett MEN med i bilden, när man är pessimist som jag är....
På EN del som heter ORD, jag har VARJE GÅNG när jag tränat haft bäst på den delen, det är min favorit, av någon konstig anledning blev det inte så den här gången. Fick jätte dåligt på den viket i sin tur resulterade i att det säkte mitt slutbetyg kraftigt eftersom den delen består av 40 frågor. Hade jag skrivit lika bra som jag brukar på den delen hade jag tagit mitt personliga rekord, nu gjorde jag inte det, känner mig besviken i stället. Men faktiskt, detta är ett nytt fenomen. Jag tillåter mig själv att känna mig besviken, för de e klart att jag får göra det, när jag velat göra bättre.
Men jag får inte glömma att jag gjorde bra i från mig på 4 andra delar, vilket betyder att jag inte är så dålig som jag trodde. Så jag ska försöka fokusera på det bra istället för det dåliga.
Det här var trots allt ett mätinstrument för att se var jag ligger till när det gäller studier och jag känner mig så laddad för att börja plugga, frågan är bara hur jag skall gå vidare nu?
Det får framtiden avgöra.

Har haft en bra dag i alla fall och så kommer den fortsätta, ska hem till en tjejkompis o kolla på film, det känns nervöst o otryggt, för jag inte är van att umgås med tjejer.. Men jag ska fortsätta gå emot den rädslan tills det känns bekvämt, för jag behöver verkligen tjejer i mitt liv, känner jag. En annan rolig grej!!
ÄNTLIGEN är min inglasade balkong klar, så nu ska jag faktiskt ställa ut lite grejer på den direkt. Jag är en beroende, jag kan inte vänta tills i morgon tyvärr.

Bara för att..

Jag har inte så mycket att säga om idag... Mer än att jag känner mig lite nedstämd såhär mot kvällskvisten. Jag tror det är en form av oro, för i morgon bitti skriver jag högskoleprovet på riktigt, de som ja tränat på så länge nu. Fick inga pengar idag heller, så alla planer om att shoppa gick i stöpet, jag antar att det fanns en mening med det också. Jag har mycket i mitt innre att hantera just nu, det händer så mycket konstigheter, men jag har mina förklaringar.
Jag vill att vissa saker jag känner ska försvinna, ja just nu känns lite tyvärr lite ohanterligt att vara jag, då jag inte gör det jag vill och behöver göra. Verkar som jag söker alla möjliga flyktvägar från mig själv just nu. Hoppas det lugnar sig efter första året som folk säger... Det går ut över människor jag egentligen tycker om... Jag är en jobbig människa både för mig och k-exet just nu... *suck*

Jag har ett problem? Hjäälp!

Jag har i mitt huvud ett stort problem, det är ett I-Lands problem.
Egentligen kanske mer ett tjejproblem, men sak samma! Jag behöver råd illa knickt - God Dammit! Så här lyder det...
"Kära Bullen, jag har ett problem.... Min kille.."
Nä men seriöst.. Det handlar om skor....
I morgon kommer min soc-peng och jag ska ut och kolla på skor. På Backaplan har dom 3 skor till priset av 2. När jag var där i måndags hittade jag massa snygga skor jag gillade, men hade inte tid att prova. Min tanke är att jag ska dit o kolla noggrant imorgon.
Idag hittade jag ett par riktigt fina, billiga, varma och bekväma skor i Angered. Jag har bestämt mig för att köpa dom, för jag vet att jag kommer att använda dom, då jag tycker bekvämt är viktigt.
Men jag vill ju faktiskt ha ett par snygga stövvlar också, för jag har inte ett enda par snygga stövlar nu! Här är dilemmat..
Om jag går till den affären är jag rädd att jag kommer köpa 3 par skor till priset av 2 och sedan även de skor jag hittade i Angered. Det hade funkat jätte bra om jag inte var soc fall.
Så va gör man om man inte har någon disciplin?????
Jag kan ju inte lägga 1/3 del av mitt socbidrag på skor väll?? Behöver ju egentligen inte 4 par nya skor om jag ska vara helt ärlig...
Men mitt huvud säger mig att jag visst behöver 4 par nya skor.. Känner mig värsta skitzofren.. *haha*
Om någon känner igen sig, hjälp mig! Hur gör man??

Kram

Skjuter fram... En liten stund i alla fall...

Jag vet att jag inte borde börja dagen med att skriva här, eftersom jag har en väldigt häktisk dag. Men tyvärr är det väldigt sällan jag lyckas ha tillräckligt med disciplin för att fullfölja saker o ting helt som jag bestämt, så även idag *hihi*... Men jag har i alla fall gått emot en rädsla och ringt tandläkaren, så nu måste jag tyvärr åka dit och visa upp papper för att få påbörja mina behandlingar. Känner mig modig för att jag bytte tandläkare, jag var fett missnöjd med min gamla. Hade det varit knisse in the past, hade jag inte vågat säga till och låtit mig pinas.
Inte idag - Det hade varit övergrepp på mig själv!
Idag är det sista träningen på högskoleprovet dagen, för på lördag smäller det av! Känner mig jätte motiverad, men det är stort för mig att jag överhuvudtaget vågar göra det, kan jag tala om. Men jag har sänkt ribban till en lagom nivå som säger: Gå dit och gör ditt bästa, tackvare pepp från vänner och det känns tillräckligt. Jag behöver inte längre ställa orimligt höga krav, jag ändå aldrig uppnår. Det är att fälla krokben på mig själv!
Har en stark känsla av att idag kommer bli en fantastsik dag...
Återkommer senare..
Puss på nosen!

Service för fulla muggar!

Som rubriken berättar kan jag informera er, mina kära läsare att jag idag tillbringat över 5 timmar för service och praktiska möten i det program jag valt att levea i. Jag har tagit på mig en del uppgifter, en form av volontärarbete, jag tror mig skall klara av. Shit vad jag märker att jag går i gång... Inte ur negativt perspektiv den här gången, men mitt kontroll och struktur behov är de luxe just nu... Ordning och reda pengar på fredag. Så nu ska jag faktiskt lägga mig i badet och skriva ett schema på de kommande dagarna så jag inte missar saker jag ska göra. Jag har alltså enormt mycket att göra nu, jag går på högvarv, i ärlighetens namn gillar jag det... NÄR jag har koll på VAD jag SKA göra. När jag har kontroll förlust på VAD jag SKA göra är det mindre roligt kan jag tala om. Men som läget är nu har jag koll, som tur är.... Jävligt ointressant...
En glad nyhet är i alla fall att jag längtar efter fredag Om mina pengar hinner komma, då ska jag ha en mycket lugn, fin och kärleksfull dag tillsammans med Virre vi ska kolla på skor *sweeet*!!
Så jag är laddad inför högskoleprovet på lördagen. *Yes I Am*

Jag och mina planeringslistor!

Känner mig glad och tacksam idag.
Främst för att min magkatarr har gått bort och sedan för att mitt samtal med soc gick bra idag. Känns bra att vi är överens och att framtiden ser ljus ut för mig. Saker jag tidigare oroat mig för löser sig, som det brukar göra av någon konstig anledning.
Nu är det bara för mig att göra dom där delmålen för att nå det slutliga målet.
Som vanligt behöver jag mina listor för att komma i håg vad jag behöver göra.

• ARBETE/STUDIER:
• Högskoleprovet lördag 25/10-08.
• Socionomutbildningen - Hur kommer jag dit?
• Arbetsförmedlingen?
• BOSTAD - FLYTTA:
• Regelbundet söka mindre lägenheter.
• Prata med N på Bostadsbolaget.
• Skriva ansökan till fond för skador i lägenhet.
• Städa källarförråd / Fotografera - Sälja möbler.
• FRITID:
• Börja träna Gym eller Thaiboxning - Kolla upp priser?
• Angeredsgruppen - Service - Ge inte upp!
• Tandläkaren - Laga mina tänder.
• Barcelona Världskonvent 2009! Fixa pengar!
• Jul fond...
• HJÄLPA K-EXET FLYTT STÄDA
• Mini konvent 1 November
• Möte - Stegarbete - Bön - Meditation - Affirmationer - Service.

Nu ska jag ut på äventyr resten av dagen!

Kärlek och Respekt

Steg tre redovisning

Idag har jag haft en heldag med min sponsor, det har varit så grymt!
Redovisade mitt steg tre, vilket känns lite blandat, lite separationsångest eftersom det har varit ett fint steg att skriva i.. Snart är det dags att börja skriva i det omtalade steg fyra. Inför detta steg känner jag ingen oro, snarare tvärtom. Förstår att det är i det steget mycket kommer att hända och jag är redo för det.
Det märks tydligt hur jag utvecklar en närmare relation med den här kvinnan. Hon är en av få kvinnor jag vågat släppa in och känna tillit till. Det har inte alltid varit lätt, jag har fått gå emot en hel del rädslor. Men idag kan jag ärligt säga att det är första gången jag kunnat slappna av och känna mig relativt hemma med henne. Jag kunde till och med vara trevlig mot hennes son, utan att få panik *hihi*.
Efter redovisningen var det meningen att jag skulle hem och äta innan min tisdags meditation, men istället blev jag bjuden på mat hos min sponsor, skrämmande och trevligt.
Hon är lika duktig på att laga mat som att sponsra mig, så nu är hon näst intill en superwoman i mina ögon *hihi*
Nädå, men det bästa med den här relationen är att vi står bredvid varandra, hon står inte på en pedistal, vi ger varandra lika mycket och det fina är att jag känner att det är så på riktigt, inte bara något som sägs.

Typiskt att jag en sån här fin dag ska få den där j**la magkatarren! Är så förbannat trött på att den kommer och går så ofta nu. Men det är väll bara att gilla läget, fast det känns irriterande.
En rolig sak jag upptäckte nu när jag kom hem var ett brev från soc, efter 4-5 månaders väntande har dom äntligen godkännt mitt kostnadsförslag från tandläkaren, det var på tiden. Mina vänner som känner mig har hört mina klagomål, äntligen kan jag ta tag i det. Men i ärlighetens namn är jag rädd för tandläkaren och jag vet att jag kommer få göra minst en rotfyllning. Har aldrig gjort en sådan tidigare, men hört att det inte är nådigt. Men som ordspråket säger: Vill man vara fin, får man lida pin.

Fullt ös!

Idag har jag haft en fullspäckad dag från morgon till kväll, vilket har varit skönt, för jag har sluppit att tänka och känna så mycket.
Var hos min terapeut i morse och som vanligt ger det mig massor, vet ärligt talat inte vad jag skulle ha gjort utan den här timmen i veckan...
Snart är det ju dags för mig att skriva högskoleprovet också, inte träning utan på rikitgt, närmare bestämt på lördag *panik*...
Så idag har jag varit ute och letat upp var lokalen jag ska skriva provet i ligger och därefter blev det ett möte.

Sedan vidare till Hisingen och Virre för att umgås lite grann, vilket var precis vad jag behövde, kravlöst häng med en god vän. Efter att ha ätit lite, kollat på Top Model och pratat lite strunt gick vi ut till Backaplan för att kolla på prylar. Just precis, bara kolla för min del, då jag fortfarande är pank... Det är lärorikt för mig på ett sätt, jag kan inte längre impuls shopa som jag tidigare gjort. Men ska jag vara ärlig, om jag skaffar mig ett jobb igen och bättre ekonomi är jag nog tyvärr fast i shop-träsket igen. Det är inte lätt att vara shop-o-holic, ännu mindre en black sådan. Kvällen avslutades med ett möte, inte för att jag är jätte sjuk och behöver två stycken möten, utan för att en fin vän tog 2 år idag. Och sånt kan man faktiskt inte missa, vad skulle jag vara för en vän då liksom?
Blev hur som helst så himla fint och tacksamt för stunden.
Men åter igen hemma i min lägenhet med en känsla av tomhet, jag känner mig sån nu, vet inte varför och jag skiter i.
I morgon ska jag redovisa mitt steg tre, i ärlighetens namn känns det motigt, för som jag känner just nu känns all kontakt med fina människor motigt. Lider av en mildare släng av självförakt just nu, trött på att vara jag tillsammans med andra, trött på andra tillsammans med mig. Mycket intresserad av att ligga hemma och dra täcket över huvudet eller gå i affärer med Virre, helst sko affärer.
På fredag ska jag kanske köpa mig nya skor, det är jag nämligen värd, så jag hoppas verkligen mina pengar hinner komma tills dess.... Det bästa är tag 3 betala för 2 på den affären med MASSA snygga skor och jag älskar skor jätte mycket. Så tyvärr kommer jag nog spräcka den här månadsbudjeten med, det börjar bli en vana. Känner mig som i Magnus Ugglas: Kung för en dag, fast utan peppar shots och starköl då...

En glad nyhet är i alla fall att min inglasade balkong är klar och jag vill lägga ut dom fina plattorna jag köpt till den...
En tråkig nyhet är att dom glömt ta bort spärren dom satt för dörren - Så jag inte kan gå ut på min nya fina balkong.
Men what the hack - De flesta jag känner vet hur man gör ett inbrott, så det ska nog inte vara så svårt att göra ett utbrott heller. *hihi*
Har varit i gång 13 timmar idag o har sån tandvärk *aj aj aj*
Så jag kastar in handduken för i kväll. God night folks!

Kärlek och Respekt.

Söndag...

Känner mig trött och har en allmän: "Jag vill inte göra något vettigt överhuvudtaget" dag... Gårdagen blev bra, men efter typ 8-9 timmars möte var det väldigt tungt i bollen. Känner mig lite irriterad idag, för att jag märker att min tillit sviktar i ett visst område. Jag tänker på saker som folk säger i stil med: "Be om hjälp" och jag känner att jag gör det, när jag vet mina begränsningar talar jag om dom. Det som gör mig sne är när jag talar om min känsla så finns det ändå inte människor som inte hör mitt "rop på hjälp" och säger: "Du får ta ansvar för det du tagit åt dig" eller typ "Det ordnar sig ska du se". Jag blir frustrerad, vad är den konkreta lösningen mer än att man skjuter upp ett problem!? Det blir så motsägelsefullt!

Men än så länge finns en grund som jag har byggt upp, jag står på stadig mark och har mitt lugn, men jag står på en skör lina, på gränsen hela tiden, det är farligt för mig...
Det finns ett uttryck min farsa brukar ansvända: "Mycket snack - Lite verkstad" så känns det och när det känns så, blir jag trött på mänskligheten.
Jag kanske har fel?
Det kanske handlar om att jag tar på mig för mycket och inte sätter gränser.
Vad vet jag ?

Snart åker vi!

God morgon!

Fatta att jag frivilligt är uppe klockan 06:30 en lördag... Jag kan i ärlighetens namn inte förstå det själv ens... Om en timme bär det i väg till Skara, jag, k-exet och våra kära vänner till DSK.

Jag känner mig glad, pirrig och förväntansfull, är säker på att det kommer bli en kanon bra dag i service anda. *weee*

Knisse representerar förorten! *hehe*

Kameramobil bilder *Tyvärr Lite Suddigt*

Jag utanför ringmuren i Visby


Jag, k-exet och några gamla rävar, vid en rauk på Fårö.


Från avskedsfesten för Funky Guru, den 15/10-08 på Nimai Huset

Skapligt nervöst...

Men efter att jag rättat dagens prov visade detta resultat vara mitt bästa hittils vilket så här i efterhand känns bra, med tanke på att jag slarvade lite idag, hade det också kunnat bli bättre. Jag kanske inte når mina drömmar så snabbt som jag hade hoppats på, för att jag ställt orimligt höga krav, men med en liten omväg tvivlar jag inte på att jag kommer ända fram i mål.

Har lite bråttom nu i kväll, ska på möte men har beslutsångest vilket möte det blir, nå ja, lyxproblem kallas det visst.. Sen blir det hem till k-exet för i morgon bitti åker vi till Skara på DSK *Distrikts Service Konferens* det är första gången jag åker dit och representerar Angeredsgruppen som GSR *Grupp Service Representant*, känns jätte roligt, jag brinner verkligen för det här med service i programmet, ge tillbaka det jag har fått som tack liksom.

Jag mår strålande för övrigt..


Puss och kram

Har plockat upp...

Träningen till högskoleprovet igen...
Efter att ha skippat min träning förra veckan på grund av minskad motivation bestämde jag mig denna vecka att fånga upp disciplinen, ta mig själv i kragen och göra det där träningsprovet jag hittils gjort varje vecka. Det som skrämmer mig är hur mycket resultatet hittils har påveckat min självkänsla, vilket var en stor anledning till att jag inte skrev det förra fredagen, jag kände mig så dålig gången innan. Nu har jag EN DEL *Engelska läsförståelse -hjälp-* kvar av provet sen ska jag rätta resultatet...
Känner mig nervös, men har sänkt kraven på mig själv och framförallt fått pränta in att jag är bra som person oavsett vad resultatet blir. Ska bli spännande o se hur mitt jobb med självkänslan jag gjort de senaste 2 veckorna påverkar min känsla av resultatet idag - Återkommer om det...

Oh my God blev det här inlägget snurrigt för fler än mig?

Tacksamhet

Jag känner tacksamhet, inte vanlig tacksamhet den kommer från djupet av mitt hjärta och det är så fruktansvärt häftigt. Det är den här känslan som påminner mig om varför jag är kvar i den här gemenskapen. Den påminner mig om varför jag ska fortsätta med mitt kall: Att förbli en nykter och tillfrisknande beroende, En Dag I Taget.
Men ibland kommer saknaden... Typ: "Ska jag aldrig mer få dricka sprit - Fan vad tråkigt"
Det är alkoholen som jag har haft svårast att släppa, den är ju socialt accepterad. Men jag kan inte dricka alkohol socialt, hur mycket jag än önskade det... Jag har kapitullerat och gett upp för idag i alla fall... Försöker ändra mitt sätt att tänka. När allt kommer omkring är det inte hela världen om jag inte dricker sprit, för egentligen är det inte ens gott och jag slipper den där förbannade "bakfylle-ångesten" i alla fall. Känns skönt att tänka så, att kunna se det jag har fått under mina 11 månader som nykter, att det är värt att hålla fast vid. Men ja... Visst kan jag känna avundsjuka ibland, för de människor som kan dricka normalt, de gör jag, men det får vara så. Det är många andra saker jag känner avundsjuka för också, så det så, hemskt va? *ha ha ha* Jag jobbar på den biten. *hi hi*

Det har varit en speciell dag tillsammans med k-exet idag. Ett högt tempo, kontroll till max, lite irritationer, men också mycket kärlek. Jag lär mig något om mig själv i mina relationer till andra. Det senaste är: "Jag ska ta ansvar för min del utan att rättfärdiga mina beteenden."
Fan vad fint vårat nystartade möte är, ser en enorm villighet hos människor där och det ger mig hopp.

Avskedsfest

Om ganska precis 1 dygn åker vår käre vän Funky Guru till Indien för att göra sin livs resa, idag var vännerna samlade för avsked på Nimai huset, som ligger i Gårda. Nimai huset är ett riktigt soft place där det bor Hare Krishna munkar... Tänk er ca 15 personer samlade på ett källargolv med heltäckningsmatta, levande ljus, kuddar, rökelser och massa musikinstrument. Grabbarna som är elit på diverse musik instrument börjar jamma och det blir så jävla grymt, då upptäcker jag att jag känner frid och sinnesro inom mig, jag är på rätt plats i livet nu.
Inte för jag vet så mycket om Hare Krishnas kultor för vi var ju där i annat syfte, men dom verkar ha de så fint tillsammans där, dom här munkarna är vegetarianer och odlar sin egen kost. Jag är kräsen när det gäller nya maträtter men fick idag utöva ett öppet sinnelag och smaka på maten som munken serverade oss. Vad gott det var, någon form av indisk maträtt, potatis/morotsmos, hemma gjord mangochutney o något mer tillsammans med nå special bröd de gjort. Fatta vad häftigt, precis allt har dom gjort själv också, alla råvaror kommer från deras egna ställe! Var så mysigt ställe där vi satt och åt, eftersom munken serverade oss var det som på restaurant, fast 100 gånger trevligare. Det går verkligen inte beskriva hur fint vi har haft det i kväll. Efteråt åkte jag och k-exet hem till mig för och kolla på en grym film om 12 stegsprogrammets grundare Bill: My name is Bill.W - Rekomenderar den styggt.
Nu måste jag och k-exet förbereda oss för vårt mission vi ska göra i morgon, sen behöver jag sova... Skönt att vara back on track igen, har varit segt att vara deppig, känns så mycket bättre att vara go och glad kexchoklad!

*GodNattKram*

Stäng av ljudet på borr-jäveln!

Om det lät mycket för några timmar sedan låter det mer nu.. Shit nu är dom precis utanför på min balkong och håller på, helt seriöst, jag blir galen, hur ska man kunna tänka i det här oljudet?
Det jag kan tänka på är typ tandläkaren och den hemska borren han stoppar in i käften *ONT*
Det här är smällar man får ta i livet när man skall få inglasad balkong. Det där med tålamod är något jag får öva på varje dag verkar det som! *gaaah*

Det är väll dags att slita sig från datorn nu och göra lite nytta. Har ett fullspäckat schema idag.
För att komma ihåg:

1. Städa i lägenheten
2. Läsa engelsk artikel
3. Duscha o hitta kläder *Tar lång tid*
4. Fenix eftervård
5. Funky Guru avskedsfest på Nimai huset

(Hur sjutton ska jag hinna, det undrar jag *tempo*)

Jag och mina listor, utan dom händer inte mycket kan jag tala om - Då fastnar jag framför datorn. *haha* Lovar varje gång, bara 1 timme, så blir det två istället. *doooh* Men NU sätter jag igång. Ett, Två, Tre *poff*

*gone - fixar och trixxar*

Two NA members died!!!!
Then, they went to hell...... After a period of time, the Devil called Jesus.
The Devil: Jesus, two people arrived here and opened an NA meeting, and don't like it; I want to send them to heaven.
Jesus: No, if they went to hell, there must be a reason for that. Keep them there.The Devil got really mad and hung up...........
A few weeks later, the Devil called Jesus back...
The Devil: Jesus, there are 7 NA groups here with 30 unfortunate souls in each group. I want to send everybody to heaven. Now!
Jesus: I told you, who ever goes to hell has no place in heaven (and hung up). After 2 months, the Devil was very furious and he called Jesus again.
The Devil: Jesus, there is an Area now and they are talking about having a spiritual retreat, what the f....is that?
Jesus: Go to the group and find out what it's about (and hung up).After 1, 2, 3 months, Jesus had not received any calls from The Devil and he started to worry...........On the 4th month, Jesus decided to call The Devil...
The Devil: Help Line of Narcotics Anonymous, this is the Devil, an addict in recovery. How can I help you?

Love is in the air!

Har haft det helt fantastiskt med k-exet idag, det är såhär det ska vara jämt ju!!

Just för idag känner jag mig kär och vet varför jag vill vara i den här relationen, ibland när vi bråkar så glömmer jag och vill fega ur. Men mitt i bråket och urfegandet inser jag alltid att det skulle vara tomt utan mitt k-ex, att jag skulle sakna honom enormt om vi valde att gå skilda vägar... Varför ska vi göra det egentligen?

Jag har typ aldrig varit den som pratat högt och stått upp för mina känslor i relationer, har på min höjd vågat säga: "Jag tycker om dig" När vi är där folk inte kan se och höra... Varför kan man ju fråga sig?.?.?

Jo, för att jag har haft så kass självkänsla att jag trott att killarna skulle skämmas om jag pratade öppet om vår relation typ.. Hallå!! Vart finns logiken i det liksom!? Varför skulle killarna vara med mig om dom inte tycker om mig?

Det skulle ju vara medberoende så det stänker om det. Inte nog med att det skulle vara osjyst mot mig, det skulle vara övergrepp på sig själv att vara i en relation där man inte tycker om sin partner.

Finns det människor som gör så tro? Tyvärr som det ser ut idag är det nog mycket möjligt och av egen erfarenhet har jag stannat kvar i relationer där jag borde dragit för länge länge länge länge sen.

Med k-exet känns allt annorlunda, till skillnad från mina tidigare relationer så växer den här kärleken och tilliten mer och mer med tiden, det har jag aldrig varit med om tidigare. Har sagt det förut och jag säger det igen, kärlek för mig har varit förknippat med kontroll, sorg och svartsjuka, har nog aldrig tidigare upplevt riktig kärlek, tragiskt ändå..

Självklart vill jag mörda k-exet ibland och han känner troligtvis samma sak vad gäller mig, men det positiva är att det går längre och längre mellan gångerna *haha* Sålänge som jag känner att den här relationen går åt rätt håll vill jag vara i den, det säger i alla fall mitt sanna jag här och nu, bara för idag.

Tänk, jag trodde det var en klysha det där med kärlek, att den där känslan folk skrivit om tidigare inte var på riktigt, att det kanske var för er, men inte för mig.

Jag hade fel för jag känner det här och nu, det kan inte vara en illusion, det är på riktigt.

I kärlek finns tillit - Jag litar på dig min älskling, hoppas vår kärlek varar forever. *Hjälp kom det här från min mun* *hehe*

Börjar till och med kunna ta till mig k-exets kärlek mer o mer, det gör mig glad. En vis man sade: "Om k-exet inte vill vara med dig, kommer du inte kunna göra ett skit åt saken, så njut av tillvaron medan den är" Eller typ något i den stilen i alla fall *hihi*

Var på meditationen i kväll, det var helt underbart. Om man bortser från att killen som sitter bredvid mig har värsta hyper-andningen och skinpaj på sig förståss...

Oh... My... God.. Varför har man skinpaj på sig när man ska meditera!? Det kan ju inte vara så bekvämt!? Killen kunde inte sitta still och ni som vet hur skin låter kan ju tänka er kombinationen med det ljudet o flås flås. Jag fick öva på mitt tålamod rätt av!

Hade typ lust att ta en sax klippa av hans hår och skrika åt honom. Det är häftigt ändå, att jag kunde vända ilskan till lugn, för jag har väldiga problem med mitt temperament som människor som står mig nära tyvärr blir lidande av ibland.. Antar att jag lärde mig något av idag.

Efter meditationen träffade jag Iraniern o massa andra godingar, som vanligt när vi "fikar" är det en som fikar och resten sitter runt omkring typ ha ha ha... Jobbigt att vara pank, men det bästaste av allt är att jag överlever.

Katastrof tankar

I morse bokstavligt talat flög jag upp ur sängen med katastrof tankar. Fick ett sms av en vän och kunde inte somna om. Till en början kändes det som att världen skulle gå under och att allt hängde på mig att rädda den. K-exet försökte på sitt sätt trösta mig men det gick inget vidare då jag inte hör vad han säger ibland.. Så jag hörde av mig till en tjejkmpis och efter ett samtal med henne kunde jag landa i min känsla och tänka om.
Jag kan inte hantera situationer där jag känner mig pressad o stressad, jag flippar ur direkt.. Problemet är att jag förstorar saker och inte har någon tillit till att det blir bra. Snacka tur att jag bad om vägledning i morse, annars vet jag inte vart jag hade varit just nu. För helt plötsligt har den stora saken krympit till dess ursprungsform, det vill säga: En hanterbar sak som kommer att bli bra. *Hoppas jag* Nu ska jag o k-exet fixa i hans lägenhet, han ska snart flytta...
Gud ger mig inte mer än vad jag klarar av. *Har jag hört*
Mer kommer att visa sig ....


To be continue...

Jag klär inte i ett dystert face!

Valet stod mellan att stanna hemma vara kvar i down-syndromet eller hoppa in i duschen och göra något åt nu lägets depp! Måste säga att jag motvilligt stod och såg på mig själv i spegeln, tänkte: Fan ska jag verkligen gå ut idag, är det inte bättre att bara stanna hemma och tycka synd om mig själv...
Fy sjutton! Jag vet inte vad det är med mig, saker jag normalt gör frivilligt, känns tungt att göra och har så gjort i en veckas tid. *Inge roligt* Me dont like this way of me.
Jag tvingade in mig i duschen, ska väll tvinga på mig kläder och bege mig ut i mörkret, det var värsta dimman tidigare idag. Har för övrigt sovit, surfat och ätit bort dagen, kanske inte är så konstigt att man är en aning down trots allt? Friskluft är nödvändigt för hälsan...
1 vecka helt rök- och snusfri idag, det känns gött det i alla fall!
Nä nu har jag torkat o måste skynda mig, ska träffa k-exet, vi har inte setts på flera dagar nu. Hoppas vi ger varandra kärlek i kväll och inte bråkar, han försöker sluta röka han också, så det finns risk för sura miner. Ska göra min del, mitt bästa i alla fall!

*kram från depp-knisse*

Sjuk, eller bara mindre frisk?

Jag vet inte om jag ska kalla det sjuk eller allergisk reaktion?

Men har i alla fall nyst och hostat konstant sen igår och näsan bara rinner. Oavsett vilket så är det hela mycket jobbigt, eftersom jag knappt kan andas och har en röd näsa med skavsår i. Aj vad det svider! Så min plan idag blir att ligga i sängen och vila, så att jag kanske orkar ta mig till ett möte i kväll.

I såna här lägen saknar jag en mamma som kan pyssla om en, fast i och för sig är det nog mormor som skött den biten de senaste åren. Minns en gång när jag var sjuk, jag kunde inte ta mig ur sängen och trodde jag skulle dö. Min mormor som har ett helt apotek hemma kom som en räddare i nöden med de förnödenheter jag behövde. Eller en annan gång när jag var sjuk och bodde hos en killkompis. Den gången var halsen så svullen att jag inte hade kunnat äta eller riktigt på några dagar. Jag tänke att om jag åker till sjukhuset kanske jag kan få dropp, så jag slipper svälta i hjäl. Även denna gång fanns min mormor till hands och skjutsade mig *Tack Mormor* Kan tillägga att sjukhuset mest kollade lite konstigt på mig i frågan om dropp, fick istället penicilin och ett mycket förtroligt samtal med en orolig läkare. Det var uppskattat eftersom jag oftast får uppfattningen om att läkare är så stressade att de inte har tid att stanna upp och se patienterna. Från det ena...

Till det andra...
Pratade med k-exet i natt, efter att ha varit "Queen-Baby" första delen av samtalet, medgav jag efter ett tag något motvilligt att jag har en del i helheten. När jag var villig att lägga ner stridsyxan kunde vi till viss del försonas i vårt samtal och förstå varandra bättre. Trots att jag blev väckt kl 07:00 under "helt fel" omständigheter och var riktigt irriterad, så kunde jag ändå känna kärlek för k-exet i morse. Skulle helt seriöst kännas tomt utan honom, inte för att jag inte klarar mig, för det gör jag - No doubt. Men jag vill ju inte vara utan honom, de e det som är grejen.
Så vi behöver hitta ett sätt där vi kan mötas o förstå varandra bättre. Ringde och sa det här till k-exet i morse. Måste erkänna att saker känns bättre när jag vågar vara ärlig, liten och sårbar - Falsk stolthet har aldrig tidigare gjort någon nytta.
Behöver bli snällare, inte bara mot min omgivning -
Utan även mot mig själv...

*Sängen Kallar*

Bilder från Dopet

Dukningen


Familjen


3 fina syskon


Kompisar


Dopet *Vackert*


Dopet

Fina paret .. När blir det bröllop på samma trapp? *hihi*

Fin tårta va!?

Här är Dennis framtid. Rockstar - Som pappa.

Jag

Om jag inte är mina känslor - Vad är jag då?

Kanske är jag och k-exet inte redo för det här?
Inte för att vi inte tycker om varandra.. För jag tycker fan om honom från djupet av mitt hjärta. Men hur ska det kunna fungera när missförstånden är ett faktum? Vi blir varandras fiender istället för livskamrater, jag bygger upp mina murar och föraktar. *Suck*
En sak vet jag med all säkerhet i alla fall: Jag har aldrig tidigare känt såhär och bara det är ett steg i rätt riktning. Sen att jag har mina problem med att hantera mina känslor och mig själv är en annan sak: Att jag står i vägen för min egen lycka.
Det är något jag får jobba med och ha tillit till att det blir bättre.
Så vad sjutton ska man göra med livet, det är frågan? *suck igen*
Har fått för mig att jag måste genomlida smärtan av tillfrisknandet ensam, för ibland innebär det smärta: Att se sig själv med dessa defekter, är inte roligt.
Då är det viktigt att komma ihåg att jag faktiskt har massa tillgångar också, dom som jag tidigare haft svårt att se, men idag börjar förstå att dom finns..
Tyvärr är det i nära relationer som mina defekter blir som mest tydliga och det är därför jag med mindre bra självkänsla har lätt att slå på mig själv. Men åter igen: Jag är inte mitt mående, jag är inte mina defekter, jag är inte ens mina tillgångar.. De är däremot en del av mig som person, men känslor förändras, dom står aldrig still.

Om jag inte är mina känslor - Vad är jag då?
Bra fråga, någon som vet?
Får fundera på den över dagen....

2 skäl till att inte deppa...

Jag behöver blotta mina känslor. Varför?
För att jag har svårt att be om hjälp när jag känner som jag gör just nu: Utanförskap och Självömkan - Vet att jag måste ut med skiten, i mitt huvud bygger det bo. Jag verkligen avskyr dom känslorna och känner fett mycket skam av att ha dom i mitt liv överhuvudtaget. Jag tycker nämligen att jag borde veta bättre vid det här laget!
Så glömmer jag bort att jag faktiskt gör det också...
För när allt kommer omkring, så är jag medveten om att det här är känslor som kommer till mig ibland, det är en del av min sjukdom och inte jag som person. Ibland glömmer jag bort att skilja mig från mina känslor och när jag gör det blir det väldigt ohanterligt att vara jag, för jag känner väldigt mycket precis hela tiden...
Många gånger när jag bråkar med människor jag tycker om känner jag mig otillräcklig *Aldrig ens fel att två bråkar*... För jag vill inte bråka med människor jag tycker om, men vill heller inte bli sårad. Båda delarna hände mig igår, vilket är orsaken till att jag idag känner mig nere. Nästan alltid när jag är i det här tillståndet är första tanken: Jag ska fan isolera mig, aldrig mer gå ut, ligga hemma och tycka synd om mig själv.
Det var min första känsla idag också, men så kom jag på: Vad hjälper det? Blir jag lyckligare av att straffa ut mig själv för att jag idag råkar vara down?
Jag lär mig hela tiden ändra mitt sätt att tänka, vilket också ändrar mitt sätt att känna.
Och om första känslan då är destruktiv skall jag vara glad att andra känslan är annorlunda idag. Bara för att jag nödvändigtvis känner mig ensam just nu behöver det inte betyda att jag är ensam, det är nämligen inte sant *även om min känsla säger så just nu*.

Hur som helst... Nu i denna stund är jag ju faktiskt ensam om man bortser från Shanti, men så kom jag på två skäl till att sluta deppa.

1: Idag har jag 333 dagars drogfrihet - Då ska jag fira! Inte deppa!
2: Om 5 minuter börjar filmen Traffic på tv - Den är asbra!

Det fungerar faktiskt, känner mig gladare och starkare än för 10 minuter sedan. Jag vet inte vad som kommer hända fram över, vet inte vad jag ska utgå i från? Men jag vet i alla fall att oavsett vad som händer så ska jag ALDRIG mer förlora mig själv, så som jag en gång gjorde, mitt liv är för värdefullt för det. Även om jag vacklar och har svårt att tro på det, så börjar jag hitta något som kallas självkänsla... Den har aldrig funnits naturligt jag har fått jobba för den väldigt länge, nu tycks det ge reslutat om så lite dock mer än inget.
Jag tycker om mig själv mer och mer för den jag är, det finns typ vissa gånger jag tycker om mig själv mindre och det är när jag inte lever upp till min omgivnings förväntningar. Det knäppaste av allt är att jag känner att jag lever upp till mina förväntningar... Borde inte det räcka tycker man? Jo... Om jag inte är den personen du vill att jag ska vara - Så är jag kanske inte rätt för dig. För jag kan bara vara "knisse" en vacker och värdefull kvinna, som gör sitt bästa i livet.
Det räcker för mig.

Om två personer säger osjysta saker till varandra, spelar det någon roll vem som börja egentligen?

Dop på Tjörn

Idag har jag varit på dop hos en fin tjejkompis ute på Tjörn...
Jag blev upphämtad av min vän, tidigt på mogonen (enligt min uppfattning). För ovanlighetens skull kom jag faktiskt ut i tid, jag har en tendens att ofta vara ute i sista sekunden. Måste villigt erkänna att det kändes lite obekvämt att ha på sig kostym, då jag föredrar jens eller ledig klädsel. Vi var där någon timme innan och förberedde inför dop och bjudning...
Själva dopet var en riktigt fin cermoni i en mindre kyrka, mamman, min vän var lite nervös, men det gick hur bra som helst.. Kul att få träffa hennes familj, som jag inte träffat tidigare..
Känner mig tacksam över att ha fått vara med på Dennis dop idag, men känner mig också mycket glad över att få följa med i hans liv framöver, se han växa. Har haft en riktigt trevlig dag med mycket gott att äta smårgåstårta och vanlig tårta. Fick smaka på något som heter Äggost, först var jag ärligt talat lite skeptisk, då de såg lite konstigt ut. Men eftersom jag övar på att ha ett öppet sinne ville jag i alla fall smaka och det var riktigt gott.

Nu sitter jag hemma och är sliten efter en hel dag, man är inte tonnåring längre *höhö*
Har ont i magen och halsen... Den ska vi inte tala om, trodde jag hade fått in hårstrån i den efter jag klippte min lugg då de kändes så igår. Men är nog på väg att bli sjuk, för jag är fortfarande irriterad i halsfan! Nä fy sjutton! Det är inget topskick på mig i kväll... Så jag ska bara grotta ner mig bland täcken o kuddar i soffan och kolla på Den galloperande detektiven, ta hand om mig själv och ha lite mys-pys... Precis vad jag behöver, en kväll som denna. Känner mig nedstämd också på kuppen... Men det får vara så, för jag vet ju vad det beror på och det går över.
Acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och
förstånd att inse skillnaden...

Trött på missförstånd

Jag och k-exet har tjafsat i kväll, känner mig frustrerad och tycker inte detta är roligt för fem öre. Jag tycker om k-exet väldigt mycket och på många plan har vi i vår relation fått det fint... Men när vi bråkar och missförstår varandra blir allt väldigt ohanterligt för mig.

Går in och känner skuld och skam parallellt med att jag är arg på honom, ingen fin kombination direkt. Fan vad trött jag är på missförstånd, jag spyr på missförstånd.

Det har varit kulturnatta på stan i kväll, istället för att åka hem och tjura, valde jag att stanna kvar på Röhsska museet. Det gav mig faktiskt lugn och sinnes ro mitt i kaoset. Förutom ett helt rum med massa skateboards, hade dom en hel Asienvåning, fullt av konst från Asien blandannat massa olika Buddor. Jag som är kär i Thailand och Asien trivdes som fisken i vattnet där.

Inte nog med det så hade dom typ tre glasmontrar med penisar i!

Innan jag hade läst skylten var min första tanke att det var "stenålders-dildos", men det var det inte.

Det var "Palad khiks" som är thailändskt och betyder penisamulett. Dom påstås ha övernaturliga krafter på olika sätt och männen kan ha flera olika "Palad khiks" med sig i fickorna. Kvinnorna kan också ha dom med sig, som skydd för tex våldtäckt.

Undrar hur det skulle se ut om hela Sveriges befolkning sprang runt med penisamuletter i fickan, jag skrattar när jag tänker på det. Roligt hur kulturer skiljer sig åt, ibland väldigt kraftigt.

"Palad Khik"

Imorgon ska jag på dop på Tjörn, lilla Dennis ska döpas, ska bli trevligt och fint.

Så det är väll bäst att hoppa i säng snart, jag är inte känd för att vara morgonpigg tyvärr.

Beslutsångest

Jag har under en väldigt lång tid velat flytta från min lägenhet men inte gjort någon handling för att ta tag i saken. För någon vecka sen tog jag tag i saken och satte upp mig på bytesbörsen.
I förrgår fick jag mail från en person som var mycket intresserad av att byta med mig, så i går kväll efter Angereds mötet gick jag och k-exet och kollade på lägenheten. Lägenheten var i ett bättre skick än jag förväntat mig och den första spontana känslan var "Här skulle jag kunna tänka mig att bo" bra, billigt och så skulle jag få en tvättmaskin på köpet om jag ville byta.
Vem vill inte ha en tvättmaskin liksom!? Jag har alltid velat ha en tvättmaskin!

Men... I dag lider jag av beslutsångest i stället...
Tänker såhär: Om jag ska byta lägenhet nu får jag vara beredd på att jag ska bo i den ett tag fram över. Då är det ändå viktigt att det känns helt bra...
Jag har aldrig bott i en 1:a tidigare, alltid haft turen att få mindre 2:or, vilket har varit otroligt skönt. Jag vill gärna kunna stänga dörren om mig när jag sover och den här lägenheten var en 1:a. Så nu försöker jag väga och komma fram till ett beslut, vilket jag inte är särskilt bra på.
Den första lägenheten jag kollade på för 2 veckor sen var jag säker på att jag ville ha, utan tvekan... Kanske är den här tvekan tillräcklig orsak till att tacka nej faktiskt?
Jag tror det, i alla fall som det känns nu, för det är ändå viktigt att trivas i sin lägenhet. Jag har ju gått runt och vantrivts i min nuvarande lägenhet, tills nyligen, när jag började fixa lite grann i den...
Men jag har möjlighet att fundera på saken, sa att jag skulle lämna besked i kväll. Eftersom han var så angelägen om att byta hamnar jag i mitt "medberoende tänk" man kanske skulle säga "ja" för att vara snäll och det är lättast. Jag har förbannat svårt att säga "nej" eller sätta gränser överhuvudtaget. Men det bästa av allt är.. Om jag inte tränar på det blir jag aldrig bättre heller *hihi*.

Vem har sagt att livet skall vara lätt?
Det blir nog bra hur som helst...


Snart ska jag äta kronärtskocka - Har blivit beroende av det.

Puss o kram

Drogsug och 1års nojja!

Det är lunchtid en solig sensommar dag, jag sitter här i min lägenhet och fundilerar.. Fundilerar lite över livet och de val jag har gjort...

Nu börjar det närma sig 1 år och det var den tiden jag bestämde mig för att ge det här en chans.
"Jag ger det här 1 år sen kan jag göra vad fan jag vill - Förhoppningsvis ändrar jag inställning med tiden"
Det är lätt att glömma det där, att jag under mina första månader var övertygad om att jag skulle misslyckas. Visst, jag vet. Det är 5 veckor kvar, men jag kommer inte från den ångestladdade känslan jag har idag ändå. Så 5 veckor eller 1 dag är shit the same, känslan är ändå lika jobbig. Är grymt tacksam för den uppbackningen soc har gett mig, utan deras stöd hade det här aldrig varit möjligt. Utan mina vänner hade jag inte heller klarat mig så här länge. Det betyder så fruktansvärt mycket för mig, att förändra hela mitt sätt att leva och tänka.

Tanken på att jag idag kommer fullfölja mitt löfte till mig själv *Bara för idag* gör mig livrädd.. Vad har jag, Knisse, tidigare fullföljt? När gjorde jag senast en enda sjyst handling för mig själv innan min nykterhet?
Svaret blir få gånger. Många saker i livet har jag inte ens påbörjat, för att jag varit rädd för att misslyckas.
Är så förbannat trött på att vara rädd!!

Jag hoppade på det här tåget, med en inställning av att göra mitt bästa varje dag som går, det har gått över förväntan. Men jag har faktiskt känt en sorg och saknad, inte så att den kom i början när jag slutade... Nej nej! den kommer nu 1 år senare, jag fattar verkligen inte logiken i det hela.... För 1 år sen var jag i Thailand, det var där jag blev clean på riktigt, tog ett beslut att ge mig själv den här chansen. Kanske inte så konstigt att mitt inre skriker efter resa - Thailand - Det var ju trots allt där jag var för ett år sen, med helt andra värderingar än jag har idag. Shit, vad vilsen och skör jag var då... När jag tänker efter är det kanske inte konstigt att jag haft det mående jag har haft de senaste dagarna...
Jag har ju drogsug!
Har märkt att jag på olika sätt trillat in i gamla beteenden, tankemönster och känslor!
Det var så länge sen minnesbilden börjar blekna, hade glömt bort känslan. Jag trodde helt ärligt att jag kanske aldrig skulle behöva känna den här känslan igen, att jag var botad.
Men jag får aldrig glömma var jag kommer i från och ständigt påminna mig själv om att det här är ett dagligt program, att jag måste ta hand om mitt tillfrisknande varje dag.
Det var psyket eller självmord som gällde för mig då mitt inre var kaos, kanske låter drastiskt, men så var det för mig just då. Jag hade kraftiga problem med både kärlek och tillit, det har snart gått ett år men mycket har hänt.

Vart har jag kommit idag?
Till en punkt där jag älskar mitt liv precis som det är, jag älskar mitt k-ex på det sätt jag vet vad kärlek är. Jag har vänner som jag faktiskt kan säga att jag litar på, med den förmågan jag vet vad tillit är.
Så min fråga är:
Är det värt att sabba det jag har byggt upp?
För en fylla, lina eller joint?

NEJ!
Så nu måste jag göra de handlingar som krävs för att bevara min nykterhet.
Måste nog ringa superkvinnan NU.

En händelserik dag (Vilken roman jag skrivit *haha*)

Dagen började med att jag åkte till Johanneskyrkan för att gå på mötet, men fastnade istället med min sponsor. Jag hade ett mycket fint samtal med henne och det var precis vad jag behövde känner jag. Hon är en superkvinna jag tycker om och respekterar så mycket att det inte går att beskrivas med ord.

Efter mötet träffade jag en annan superkvinna som också betyder väldigt mycket för mig... Meningen var att jag skulle kolla på deras nya lägenhet, ta det lugnt och spela lite kort. Men impulsiva som vi är bestämmer vi oss för att skjutsa hennes son hem till Hönö, en liten ö utanför Göteborg fram och tillbaka. Givetvis prickar vi 17:00 trafiken och hamnar i en fin bilkö för att komma till färjan, bra tillfälle att öva på tålamod.

När vi sedan är framme måste vi ta en omväg över ett berg för att komma till huset.. Med mina icke bergs och skogsvandringsvänliga skor kan jag informera er om att det såg mycket lustig ut när jag försökte ta mig över ett nedfallet träd. Ordspråket: Genvägar är ofta senvägar stämde i det här fallet in väldigt bra.

Vi matade några vildkatter som flyttat in under huset... Den ena var väldigt lik min bäbis Shanti och jag funderade på att ta hem den. Men jag ändrade mig ganska snabbt när vildkatterna satte i gång och käka, shit alltså, jag lovar er värsta vildkatts tugget, allt var slut i ett nafs. Fick veta att dom typ äter allt, det märktes när man gick till huset för där hade dom rivit upp soporna som stått utanför huset, allt låg typ huller om buller. Skulle man ta in dom i en lägenhet, skulle dom lätt förvandla den till Bombade Beirut på en kvart!

Det kan i och för sig jag också göra när jag har svårt att välja kläder jag ska ha på mig, men då är det ju åtminstonde min egen skit jag tar reda på, så vildkatterna fick stanna.

Anyway tillbaka till verkligheten, tro inte dagen slutade där för sedan var det dags att gå på min meditation jag har på tisdagar och idag lyckades jag övertala k-exet att följa med. Men när vi kom till Haga kyrkan var den låst, "meditationslärarna" hade tydligen blandat i hop dagarna. Som tur var löste det sig ändå och blev riktigt lyckat, idag kunde jag koppla bort mina tankar större delen av meditationen.

På hemresan efter meditationen hade kvällen kunnat sluta riktigt illa. När vagnen ska lämna Hjällbo, slocknar helt plötsligt belysningen, man hör en duns och vagnen saktar in. Det går några minuter innan vi får reda på vad som har hänt.

Kan ju säga att jag är lycklig över att ha suttit längst bak då några idiotiska ungar kastat ner ett byggstängsel på ca 2X2 meter som slår i framdelen av vagnen och drar ner linan vagnens tak är fäst vid - Snacka om kortslutning, allt kändes som i en dålig action rulle. Spårvagns chaffören försöker lugna passagerarna, men är själv i värsta chocktillståndet, då han som ändå suttit längst fram och sett/hört det stora stängslet falla rakt emot honom. Vi får reda på att det ligger en kabel på marken med väldigt mycket ström i, livsfarligt att gå ut säger chaffören, vi får avvakta på ledningscentralens anvisningar.

Mitt i all kaos börjar en av de jag sitter och prata med spela mungiga för att lugna sig själv och oss andra. Men en kraftig kortklippt dam med svensk bakgrund i *minoritet i Angered* diggade inte soundet och skriker ut i hela vagnen: "För i helvete, den som har den där mobilsignalen, kan stänga av mobilen nu eller svara" Vi ba "Det är ingen mobil, det är musik!" Tanten svarar: "Stäng av den där jävla invandrarmusiken, det låter skit!" En svart tjej reagerar på tantens ord och höjer rösten: "Sluta skrika vi sitter alla i samma båt och vill av den här vagnen, så håll tyst med dina jävla rasse kommentarer"

Mitt i allt i hopa sitter jag och är jätte kiss-nödig, vill bara komma av vagnen illa kvickt! Gud har humor, men hör mina desperata böner och vi får stiga av vagnen mycket försiktigt.

Spårvagnschaffören som står bredvid och visar vart vi ska gå ser helt färdig ut. Jag säger till honom: "Du har varit jätteduktig på att hantera situationen, hoppas du mår bra"

Han svarar, fortfarande chockad: "Tack, jag lär ju inte köra någon mer spårvagn i kväll i alla fall"

[Ett sånt här stängsel var det, fatta smällen!]

Jag springer till första bästa buske och slår en drill, tur att det är gångavstånd hem, tar sällskap hem med 4 andra jag pratat med på vagnen.

Det roliga i det hela är: Den ena killen är tillsammans med en tjej som jobbar på stammis cafèt vi typ alltid går på, har pratat lite med henne förut. Hennes kille bor på samma gård som mig och det visar sig att han kommer från Storvik (Ligger väldigt nära gävle) och vi kommer fram till att vi har en gemensam vän som också bor i Göteborg. Jag frågar hur den kompisen mår och talar om att jag inte stött på den här vännen, sen jag flyttade till Göteborg för två år sedan och han säger: Ja, Gävle tjejen! På Vasaplatsen jag var med R den dagen (Fatta vilket minne!) Sen kommer en annan tjej in på vagnen som är från Sandviken, hon bor också på samma gård som oss. Snacka om flummit på nykter nivå, världen är liten ändå... Gården är full av "Norrländningar" jag som har trott att det bara bott Juggar och Bolivianer där. Nu är det nästan som hemma fast borta. Nädå men de är kul att träffa folk från sina hemtrakter.

Men det kändes lite märkligt när jag kom hem, jag är ju ganska osäker och rädd att prata med främmande människor. Och när Knisse är osäker och rädd pratar hon ännu mer, säger typ konstiga grejor o skäms, så jag blev faktiskt lite självcentrerad *haha*

Men det var nog bra, för rädslor är faktiskt till för att fejsas!

Nu sitter jag här hemma och klockan tickar i väg, måste ta tag i min disk för i morgon kommer dom och ska mäta mina skåp luckor i köket *ihhhh* Jag som under mina depp-dagar har strejkat när det gäller diskning och städning, får ligga i hårt i natt.

Jag vill ändå tacka för en händelserik dag, då jag en längre tid känt mig rätt uttråkad och tyckt att det alltid är samma lika varje dag. Det här var en dag utöver det vanliga och det behövdes.

Veckoplanering

Har märkt att jag lätt drabbas av panik eller glömska om jag inte gör mina "Kom ihåg-listor"
Så här är min vecko planering, med reservationer för ändringar. Känner mig lite halv mongo eftersom jag måste skriva saker på en lista för att göra det, borde gå ändå - Men icke! Eller ja, klart de går, men det går lättare med en lista för då kan jag släppa kontrollen och ha tillit.
Det är jag och "My name is Earl" *hihi*

För övrigt så känns det som att jag håller på att vakna ur min dvala jag befunnit mig i några dagar nu, det känns som om jag börjar bli med i matchen igen. *Peppar peppar*
Kanske gjorde det susen att öppna mig hos terapeuten idag. Har varit skönt att ha en slapp dag i dag, precis vad jag behövde. Balans var att avsluta kvällen med ett möte.
Mitt hår behöver klippas hoppas Lusen hittar hund-saxen o kan ta tag i saken..

Vecko-Planering:

Tisdag:
Möte
Meditation
Hälsa på Lollo-Lus

Onsdag:
OI-Angered med k-exet
Eftervården på Fenix
Mini-konvent praktiskt möte

Torsdag:
Praktiskt möte BFID kl 14:00
Öppna möte Angeredsgruppen

Fredag:
Skriva Högskoleprovet
Kvinnomötet

Lördag:
Dop på Tjörn [Tidigt på morgonen]

Söndag:
VILODAGEN!

Som vanligt känns det som att jag glömt något viktigt här..

Lite andra saker ja behöver ta tag i..
* Fotografera och sälja lite möbler
* Rensa mitt källarförråd
* Prata med BB om byte av lägenhet
* Få tag på min handläggare
* Studier
[Göra de saker som behövs för att min framtid ska kännas bra]

Förhoppningsvis händer det något vettigt nu när jag satt det på papper.
En web-komihåg lista är precis vad jag behöver!

Nedstämd

Jag känner mig lite nere idag och har gjort det i några dagar nu.
Var hos min terapeut imorse och pratade om den här oidentifierbara känslan.
Det slog mig att jag känner skam när jag inte mår bra och automatiskt försöker hitta förklaringar till mitt mående. Jag kan inte efter besöket säga att jag vet exakt varför jag inte mår bra just nu. För jag har verkligen ingen anledning till att må dåligt, jag har allt man kan önska sig i livet. Jag vet att den här känslan jag känner kommer att gå över och tills dess är den välkommen att bo kvar i mitt inre, på samma villkor som positiva känslor gör. Det viktiga är att jag inte isolerar mig i känslan och det gör jag inte.

Idag har jag beslutat mig för att inte röka cigaretter eller snusa, jag känner mig lite rädd för att misslyckas. Men vet vad jag behöver göra, måste börja identifiera mig som en ickerökare. Höll uppe i ca 3 månader, jag behövde inte börja röka igen, men gjorde det ändå.
Så nu är det "Bara för idag - Ta inte den första" som gäller med nikotinet.

Hjärnsläpp

Hallå omvärlden!

Ring akuten fort, jag har drabbats av hjärnsläpp!

Brukar aldrig ha problem med att skriva i min blog, men i kväll går det verkligen inte..

Det kanske finns det en mening med det också?

Bäst att vila min kropp o själ och ta nya friska tag i morgon...

Känner mig fysiskt och mentalt utmattad efter en helg med mycket intryck.

Här är en bild på min skyddsängel och hennes husdjur.

Med deras beskydd behöver jag aldrig vara rädd.

Egentid

Det är precis vad jag behöver ge mig själv oftare....
Jag har så lätt att bara vilja vara i ständig rörelse, vara där saker och ting händer utan att stanna upp och fråga mig själv:
"Vad vill jag egentligen?"
Börjare bli klarare med vad jag vill ju längre tiden går, eftersom jag inte går i en dimma längre och faktiskt försöker stanna upp emellanåt. Tycker sånt är viktigt, för det är så jävla lätt att glömma bort och hamna i: "Umgås med människor 24/7" och sedan fundera över varför man känner sig sur och trött... Känner ni igen det här ordet... BALANS... *hehe*
Hade det varit för ett år sedan, hade jag spytt över ordet balans, lyckligtvis förstår jag vikten av det idag och tycker det är en perfekt riktlinje i mitt liv.

Nu ska jag lägga mig ner och läsa min fett underbara bok jag läser... Gud vad jag önskar att alla kunde läsa dom här böckerna. Det är en serie på 5 böcker och dom är så fruktansvärt roliga. Boken jag läser nu är del 3 och heter "Nedlagt byte - Janet Evanovich" Klockrent sätt att skriva på, mycket underbar humor.

Go morron

God morgon!

Vaknade för ett tag sen och har lagat lite mat, idag blir det en service dag, känns nice.

Gårdagens prestations tankar är borta, idag är jag mitt vanliga "jag" som gör mitt bästa ochg är bra som den jag är. Vette sjutton vad det är som händer med mig när jag "misslyckas" men jag tror det handlar om gamla känslor. Men som sagt idag är en ny dag och jag är bra - Tralalaaa!

I går natt kollade jag och k-exet på en film som heter: Mirrors

Den var riktigt scary!

Speglar och ett stort mörkt hus, där mystiska saker händer. Speglarna var ett centrerat ämne i filmen, så efteråt vågade jag inte kolla i speglarna hos k-exet.

Måste skynda mig nu...

Kram

Jag är (*inte*) mitt dåliga resultat...

Vilken dag ångestens tecken.. Började med att jag skulle träna på högskoleprovet som jag gör regelbundet en gång i veckan.. Jag hade hoppas på att öka resultatet den här gången, efter ca 5 timmars skrivande med facit i hand, var resultatet mindre bra än förra veckan, jag blev besviken....

Själv slungades jag tillbaka in i det förflutna min skolgång, har inte direkt varit den som haft lätt för studier eller fått någon uppmuntran från mina föräldrar på den fronten. Så den känslan som väcktes i mig efteråt var riktigt jobbig. Känner förbannat mycket skam eftersom jag ligger under medel, att jag inte är tillräckligt smart för att studera på högskolenivå. Fast jag anser mig som någorlunda intellektuell i vardagen. Blir ledsen för fattar inte när ja ska använda mig av algebra, riktningskofficienter eller liksidiga trianglar i det yrke jag vill jobba med (Inte ens orden finns med i den här bloggens rättstavningsprogram!).. Det känns så motsträvigt på något sätt. Pratade med mina vänner efter kvinnomötet, så kändes det lite bättre. Det är bara att ta nya tag igen, kom på att jag är så känsligt troligtvis beror på att jag rökt cigaretter igår och nog har lite nikotin abstinens just nu .
Känner mig arg o gråtfärdig inombords.

Men det går över, jag får försöka stanna kvar i känslan och hålla ut. Jag vill ju vara rökfri innerst inne. Och jag vill göra bra i från mig på högskoleprovet.

Jag är INTE mitt reslutat! :)

Tacksamhet!

Hur ska jag uttrycka mig så att ni alla förstår det jag vill ha sagt idag...
Idag har jag upplevt höjden av min tacksamhet under min tid i tillfrisknandet, det går inte med ord att beskriva den känsla jag känner inombords just nu. Hela dagen har varit fantastisk från början till slut. Kom precis hem från invigningsmötet i Angered, jag hade inte byggt upp några förväntningar innan, men hade en stark känsla om att det skulle bli bra.. Och bra är nog det minsta man kan säga om det här mötet, för det blev fucking succè, så vackert att jag höll på att börja lipa. Jag ska behålla den här minnesbilden i mitt huvud för att påminna mig om varför jag är med i den här gemenskapen. Den kärlek, uppriktighet, värme, gemenskap och lojalitet jag finner hos mina vänner jag har, har jag inte ens funnit hos min biologiskafamilj, fantastiskt.

Nu sitter jag hemma med några goda vänner och äter cocos och kronärtskocka, sen ska vi se på Texas chainsaw massacre... Såhär nöjd med att vara mig själv har jag aldrig känt förr, jag är vacker och värdefull idag.

Imorgon skall jag som vanligt skriva högskoleprovet för tredje gången, förhoppningsvis har min kunskap i matte-delen utvecklats efter min matte-lekion med miss-rasta idag. Som en annan tjej sa idag när vi satt på Solrosen, hur häftigt är det inte att vi tjejer håller ihop och hjälper varandra istället för att själpa varandra som vi gjorde förr. Det är nu jag kan bjuda in tjejer i mitt liv. Tidigare har mitt umgänge dominerats av killar. Men jag har ju mina underbara tjejer från Gävle, som jag vågat släppa in på livet innan, som jag älskar och håller hårt i. Kärlek till er där hemma fast vi inte hörs varje dag så finns ni i mitt hjärta!

Jah Jah liveth!

Positiva förväntningar

God morgon alla glada!

Vaknade tidigt av telefonen idag, kunde inte sova är fylld av förväntningar för dagen och jag är nog inte den enda. Inte en sån här förväntan med krav om att saker måste bli som jag vill, utan snarare pirr pirr och åter pirr inombords. För jag vet nämligen redan att allt kommer bli så himla bra, precis så bra som det är meningen. De två som ringde känner samma sak och det är så himla fint att se våra angagemang på olika sätt, så mycket kärlek och klockrent teamwork måste jag säga. Jag förstår poängen med att ha en "Hemmagrupp" nu i alla fall, det ger en speciell känsla av att vara en del i den här länken av något fint och meningsfullt.
Sen kan jag ju egentligen inte säga så mycket mer om dagen eftersom jag precis vaknat.
Idag känns det i alla fall helt fantastiskt att vara "jag"

Senare ska jag träffa en tjejkompis som ska hjälpa mig förstå matte-delen på högskoleprovet bättre *yr*
Tycker de e så snällt av henne att ställa upp och är tacksam för att hon delar med sig av sin tid för att hjälpa mig. Förhoppningsvis fattar jag budskapet och kammar hem högsta poängen på matte-delen sen *hihi*


I går natt tjaffsade jag och k-exet *stackars grannar*
Jag blev jätte förbannad, höll i min ilska på att riva både väggar och tapeter. Men jag stannade kvar i den känslan i stället för att dra som jag brukar göra när jag blir arg (det var endast tack vare att spårvagnarna slutat gått, kan jag villigt erkänna) *tack västtrafik*
Efter ett tag sansade jag mig och k-exet också... Så vi kunde sätta oss ner och prata om saken vad som hände och vad vi kände, som två vuxna människor i den mån jag är kapabel. *det finns hopp. det blir bara bättre*
Så det jag vill förmedla med det här är att livet består av toppar och dalar och vi får aldrig mer prövningar/lärdomar än vi klarar av. Det bästa är att det går frammåt.

Kärlek

Mina dagliga rutiner

Det var inga problem att vända på dygnet i morse.
Klockan 07:45 vaknade jag av en massa oljud från bygg gubbarna som ska riva min balkong, ska snart få en inglasad! *nice*
Det var ingen ide att sova vidare, så jag gick upp och gjorde lite nytta i stället. Jag har hunnit läsa dagens text, ringa min sponsor angående en fråga i steget, bada, äta frukost och bakat 2st kakor, det ni!
Har kommit på vad det är som står i vägen mellan mig och mina dagliga rutiner och det är: Das Computer!
Den är rena rama besattheten, den får tiden att gå jätte snabbt och mig att inte göra viktiga saker. Så nu försöker jag kompromissa med mig själv, med andra ord, tvinga mig själv att göra mina måsten innan jag får sätta mig framför datorn.
Det fungerar jätte bra, för helt plötsligt diskar jag jätte snabbt, så snabbt att jag till och med hinner göra lite andra saker som att torka bänkar eller göra rent kattlådan. Allt för att få sitta framför min dumburk. Det känns faktiskt mycket trevligare att sitta här när jag fixat alla saker jag behöver göra för att må bra.
Om ca timme ska jag till Fenix på min eftervård, därefter hem till
k-exet för att ha lite kvalitetstid.

I morgon är invigningen för Angeredsgruppens möte, det känns så grymt! Jag hoppas det kommer massa folk och backar upp gruppen och att budskapet sprids vidare till dom där ute som fortfarande lider.

Har bestämt mig för att varje vecka att tänka på viktiga saker för mig, samla på mig information och hitta min egen ståndpunkt i olika områden, samt det viktigaste av allt: Praktisera!
Förra veckans lärdom har varit:
"Att hantera skvaller / skit snack / Ventilation.
Här kommer en summering av vad jag har lärt mig förra veckan.... Kom i håg att det här är MINA åsikter och ingen annans...

1: Skitsnack är när jag baktalar eller snackar ner andra människor med onda avsikter. Oavsett orsaken är det väldigt elakt och "icke-tillfrisknande" enligt mig!
2: Skvaller är när jag sprider andra människors privatliv vidare eller bara lyssnar och gottar mig, utan att sätta en gräns. Jag tycker det är samma sak att sprida och att ta emot skvaller, för känslan/det man får ut av det är den samma. Det främjar min nyfikenhet och kontrollbehov utan hänsyn till skvallerobjektet. Detta är vanligt förekommande bland människor, det verkar som om vi har svårt att hitta samtalsämnen och använder istället skvaller som ett eventuellt samtalsämne. Det kan låta väldigt hårt, men jag vill faktiskt inte stödja den här samtalsformen. Det är gammalt för mig! Märker att det är svårt att värja sig för skvaller, för om någon börjar med att säga: "Har du hört om ..." Blir svaret nästan automatiskt: "Nä vadå..."
Men jag vill helt seriöst försöka minska mitt skvaller, strävar inte efter att bli perfekt, men åtminstonde lite bättre knisse än vad jag redan är. Skvaller kan faktiskt göra större skada än man tror.
3: Ventilation är för mig när jag är personligt och känslomässigt involverad i något som rör en annan människa, till exempel en konflikt. Jag kanske behöver dela mina känslor med någon för att inte bära det inom mig och genom det må dåligt. För mig är det viktigt att jag litar på personen i fråga och att jag framhäver att det är min känsla jag vill prata om och be om vägledning i. Tror också det är bra att prata med några få nära vänner och inte säga det till första bästa. Det handlar för mig om personlig integritet. Det viktigaste kanske är att fråga mig själv: "Vad är mitt huvudsyfte med det här? Vill jag ventillera för att det är jobbigt att hantera eller för att söka medhåll utifrån" Här behöver jag vara ärlig mot mig själv annars slår det bara tillbaka på mig själv i slutändan. Ventilation kan vara ytterst viktigt för mitt välbefinnande, så det inte bygger bo i mitt huvud och skadar mig.

Den här veckan har jag valt att tänka på: "Sätta P för självcentreringen och finnas till för andra människor // Samt - Våga be om hjälp, våga bli avvisad"
Det innebär att jag ska försöka tänka på andras välfärd framför min egen, utan att för den sakens skull bli medberoende. Hittils har jag gjort några goda gärnigar, men konsten är att göra en god gärning utan att skryta om den och få credits för den. Det är de jag tränar på då. Sann ödmjukhet, istället för falsk ödmjukhet. Tack Programmet, Fenix och G för att jag lär mig leva på ett nytt sätt, även tack till min sponsor och mina kära vänner, utan er hade jag inte varit någonting.

Nu ska jag gå ut och praktisera ödmjukhet!