God Morning

Uppe med tuppen och solen skiner idag med!
Det känns i alla fall som en sjyst avslut på den här något skeva sommaren. Idag känner jag mig som en del av mänskligheten, jag mår oförskämt bra. Äter min frukost och snart ska jag i väg på lunch möte. Hade tänkt komma i tid idag för omväxlings skull, har en förmåga att alltid vara sen när jag ska göra saker.

Pratade med k-exet igår kväll, jag vet att vi borde ha distans för bådas bästa. Men av någon konstig anledning känns det bra att prata med någon som förstår min känsla, prata om det som varit, på ett mer neutralt sätt med stridsyxan nedgrävd. Jag vet inte vad som är "rätt" eller "fel", men jag vet att jag inte vill sluta som en ovän med k-exet och är villig att göra det som krävs för att upprätthålla det. Eftersom det just nu blir ansträngt av att umgås har jag förstått att det inte är en bra idè. Ja, detta är helt enkelt svårt för oss båda, önskar att det fanns en smärtfri lösning. Jag känner i alla fall att jag inte är ensam, jag har min högre kraft och mina vänner med mig i det här och det är en enorm lättnad. Ensam hade jag gått under.

Som det är idag behöver jag utveckla en relation till mig själv, jag jobbar därför på att kapitullera inför den här käleksrelationen. Det känns väldigt konstigt att jag vill det, tidigare har i princip allt och alla gått före mig själv. Jag förstår att jag behöver ge mig själv en ärig chans, det är på tiden att jag åtminstonde försöker älska och acceptera mig för den jag är.

God kväll

Nu är det tredje gången jag skriver idag och jag känner ärligt talat hur mycket jag behöver det här just nu. Ibland står jag mellan två känslor, den ena är skuld/skam för att jag väljer att blotta mitt liv åt allmänheten, en rädsla för vad folk ska tycka. Den andra att jag faktiskt valde att börja skriva en blogg av just denna anledningen. Våga uttrycka mina känslor högt utan att låta mig påverkas av vad andra kanske tycker och tänker. Märker att jag har en tendens att gå in i försvar för att jag gör det här när jag pratar med människor som inte har förståelse. Jag gör det här för att jag känner för det, så länge jag känner för det - För mig själv, inte för någon annan, Punkt slut. Det händer mycket i mig nu, jag jobbar aktivt med att ta tag i bitar jag aldrig tidigare vågat ta tag i och det är jävligt häftigt.. Jag är modig och det känns väldigt konstigt att vara det.




Känner fortfarande stor saknad och är glad att jag har stöd från mina vänner...
Men seriöst så är jag inte mottaglig för människor som kommer med tillfrisknade snack vad gäller den här biten, för jag orkar inte höra sånt just nu.. Jag vill bara kunna få vara i min känsla här o nu, tillåta mig känna sorg och saknad och be om vägledning av typ min sponsor mfl..



Hade ett fint samtal med en tjejkompis i kväll, tycker om henne väldigt mycket och våra samtal vi har. Fint att jag börjar kunna känna tillit och att jag faktiskt har rätt att välja vilka människor jag vill umgås med och litar på, det är nytt för mig. Bara för att jag är i en fin gemenskap med jättemånga fina människor innebär det inte att jag ska släppa alla inpå livet. Balans och gränser, längtar tills den dagen jag kan sätta gränser utan att känna panikångest innan, tror det kommer komma en sån dag tillslut.

Såhär känns det inombords just nu.

Sinnesro

Jag gick emot en stark känsla som sa "isolera dig", stanna hemma och tyck synd om dig själv idag.. Gör det du känner till bäst, bara det är tillräckligt destruktivt och vill dig illa. För om sanningen ska fram har dessa tankar påverkat mitt liv under väldigt lång tid och jag är så trött på det nu.

Det känns riktigt bra nu också! Jag har tagit tag i flera saker som jag av rädsla (och lättja) skjutit upp väldigt länge.. Jag får åter igen påminna mig själv om att komma ur min egen bubbla och göra det fotarbete som krävs för att jag ska kunna må hyfsat bra.

Min Bubbla, bara min!

Jag bestämde mig för att gå ut i naturen och skriva mitt stegarbete, men när jag kom till mitt "Smultron ställe" satt där 2 öldrickande göbbar. Fine tänkte jag, dom har lika stor rätt att vara där som mig, roligt att dom också trivs på denna underbara plats jag vill kalla för: Sinnesro..

För det är precis det man får av att komma dit och allra helst en sån här dag när solen skiner. Ligga där och lyssna på vattnets brus, bara vara här och nu, helt jävla amazing. Jag vill nog bo kvar i Hammarkullen när jag tänker efter, men en mindre lägenhet skulle vara helt perfekt.

Frågan jag svarade på i steget var fin och på någon sjuk vänster går den så kraftigt att relatera till nuet. Fattde den inte först men jag ringde min sponsor och frågade. Den förklaring jag fick var grym, hon har så mycket kunskap och verktyg att dela med sig av, allt blir så uppenbart.

Känner stor saknad, men jag tror det är nyttigt för mig. Mamma ringde idag och jag berättade för henne att jag och k-exet gjort slut. Hon tyckte det var tråkigt eftersom hon gillar k-exet. Tråkigt och tungt kommer det att vara länge till, men fakta är att det nog var det här som behövdes, hur mycket jag än inbillar mig annorunda emellanåt. Jag känner mig inte alltid super motierad att skapa en relation till mig själv eller tjejerna, periodvis känns det rent ut sagt: Så jäävla booring.. För jag hade mycket hellre stannat kvar i den här relationen, blundat och hoppats på att det mesta bara skulle blitt bra med tiden, gärna genom trolleri.

Nu lever ju jag precis som er andra i något vi valt att kalla: Verklighet..

Och i verkligheten är det bra Joe Labero som kan trolla. Så nästa steg är: Antingen kontakta Joe och be om hjälp eller så kapitullerar jag och går igenom de här känsorna tillsammans med min sponsor och mina vänner. Som den beroende jag är väljer jag helst: Joe Labero, eftersom det verkar lättare.. Att leta efter en trollkarl (Hallå vakna nu Knisse)! Eller inte... Jag får nog gå den här vägen varese jag vill eller inte, i livet finns inga genvägar till att finna lycka.

Det blir ett kvinnomöte i kväll, helt utan tvekan!

Kram

Ångest

Vaknade med en tung ångestliknande känsla och skikade ett sms till en god vän.
Hon förstod vad det berodde på och gav mig den vägledning jag behövde, den här kvinnan är så otroligt klok. Nu är känslan fortfarande kvar, men jag kan i alla fall förstå och acceptera den.
Hade en plan i morse om att gå ut och promenera en sväng, sätta mig på min favoritplats och skriva, meditera. Men nu har jag i stället fastnat här och i en känsla som säger: Lägg dig i sängen och dra täcket över huvudet.

Jag och k-exet har förståt att det inte fungerar att umgås ens som vänner just nu, det blir för smärtsamt och ohanterlig för oss båda. Fortsätter vi umgås finns det stor risk att vi slutar som ovänner och det vill ingen av oss om det inte är nödvändigt. Just nu är tillitsbristen stark, men jag är medveten att det inte enbart ligger hos andra människor utan hos mig mest. (Kanske bara hos mig till och med?) För ingen annan än jag kan jobba med min tillitsbrist. Sättet jag kan jobba med det är att först och främst sluta slå på mig själv hela tiden, vara ärlig, sätta gränser och att välja mina vänner med omsorg.
Jag får kaputulera och lämna över det här nu, tillåta mig känna de känslor som kommer och förstå att det går över, även om det inte känns så just nu.

Det är väll lika bra o dra på mig kläder och gå ut nu då. (*Blääääääää* Jag vill isolera mig ju!)
Mitt egensinne ska inte få sin vilja igenom idag, jag ska jobba för att må bra, även när jag vill det som minst!

Rädslor

Hej igen bloggen!

Måste bra skriva igen känner jag. Tycker livet är fruktansvärt jobbigt när jag hela tiden måste göra handlingar för att ta ansvar om mig själv och mitt väl mående. Om jag ska vara ärlig säger min känsla att jag mycket hellre är allt och alla till lags än att konfrontera och tala om mina känslor. Tyvärr har jag levt så hela livet och det har aldrig fungerat, så jag måste handla annorlunda idag, det gör mig liv rädd. Jag är expert på att göra en höna av en fjäder helt enkelt.

Jag antar att det kommer bli bättre och bättre med tiden, att jag får ha tålamod. Idag har varit en mycket obehaglig dag, men jag kanske har växt lite grann, om inte idag kanske i morgon?

Livet är jävligt svårt när känslor är inblandat och dom är ohanterbara, antar att det är mänskligt och att det är bättre att känna än att stänga av. Även om stänga av är allt jag velat göra idag. Men jag gick på möte - Mot min vilja, lyssnade på andras erfarenheter och det kändes bra.

Nu är det bara en pusselbit jag har svårt att veta var den skall vara om den ens passar?

I bland är det svårt att ha tillit och lätt att slå på mig själv för det. Då är det jävligt fint att ha en vän som talar om att man är ute och cyklar. Tuff Kärlek, helt enkelt. Jag har fortfarande svårt att förstå vad det innebär. Men jag tror det handlar om att säga sanningen istället för att smeka människor medhårs. De är i alla fall så jag vill att vänner skall vara mot mig.

Just nu känns det obekvämt att vara mig - Det går nog över..

Kram

Vacker!

Här är några fler bilder på mig, är super nöjd!

Det här är en av de första bilderna vi tog (2/60).. Tycker den är häftig.

Här sitter jag på en stol och det är meningen att jag ska ha lite attityd.

Spegelbilderna var verkligen jättevackra, fint med lila bakgrund!

Jätte trevlig och bra fotograf tjej.

Bilderna är inte restusherade, det är med hjälp av ljus och andra knep dom fixat dom.

Modell för en dag

Shit vad jag har levt över min ekonomi idag, det kostar att ligga på topp säger dom som vet..
Började dagen med en bra frukost och steg arbete, riktigt chill, fram tills jag fick ett samtal av en vän jag skulle möta upp. Det var bara att kasta på mig kläderna och ta vagnen till Angered, illa kvickt. Vi skulle dit och skriva kontrakt på den nya möteslokalen, som var jätte mysig. Ser fram emot att ha möten där, att vara delaktig från början, det känns fint och bra.





Där efter gjorde jag något dumt... Gick in i en klädaffär och shoppade, ihh, men jag får skylla på att jag behövde en varm stickad tröjja, som är lång. Den var väldigt snygg, dyr och bekväm att ha på sig (Klias inte).





Fick stressa ner på stan för att hinna till mina vänner jag skulle modella med. Vi hade kommit överens om att hålla en lagom budjet och stötta varandra när det gällde att köpa bilder efteråt. Det glömdes ganska snabbt när man väl fick kolla på dom och bestämma vilka man var nöjd med. Så det blev tillslut att jag valde 11 bilder av 60 och kände mig väldigt ruinerad, 1700kr (Kaos!)! Ja ja men man får väll tänka att det är en fin investering för sig själv, då man inte gör det varje dag. Vi fick ju trots allt sminkning, hårstyling och en väldigt trevlig vistelse gratis.
Jag blev riktigt nöjd med bilderna i alla fall, fatta att man kan bli sådär snygg, med olika knep!
Så nu har jag och tjejerna prata om att ha myskväll hemma hos någon o knäppa sjysta bilder med knepen vi lärt oss (Blir nog inte lika proffsigt) Vi blev så vackra allihopa!





Gick på möte, men hade sån kraftig huvudverk att det mer var en plåga att stanna kvar. Känner mig stolt att jag lyssnade till min känsla och drog hem istället (Har varit den som stannat längst varje kväll, men behövt komma hem) Så idag är jag nöjd med min kvälls-egen-tid så jag kan reflektera över dagen.



Dagen har helt enkelt varit lite annorlunda och mycket rolig om man bortser från att jag är chockad av priset jag betalt för bilder på mig själv. Tycker jag borde få betalt istället *Hihi*



Tänker på k-exet fortfarande, det är jobbigt att det är såhär, han är en underbar kille. Jag blir nästan lite arg på mig själv att jag inte är kapabel att hantera en relation, för jag ville ju vara med k-exet, men han kunde inte heller riktigt. Vi har nog lärt oss något av det här kanske?
Någon sa till mig: Om Gud vill att det ska vara ni kommer det att bli ni, men kanske inte just nu.
Vad tror du om det k-exet? Det är inte lätt att vara: En liten vilsen Knisse på en enslig stig..
Om exakt en vecka åker jag till Gotland ska bli riktigt skoj!

Snygg va!?

Bejbi Boom

Idag har jag varit mycket arg men tagit ansvar för den ilskan genom att prata om den med mina vänner, så nu på kvällskvisten känner jag mig som vanligt igen. Jag har ingen aning om ilskan varit befogad eller inte, men det är helt okej att den bor hos mig någon gång ibland. Sålänge den inte flyttar in permanent utan att betala hyra, där går gränsen!
Jag har gjort 12-stegsarbete i allra högsta grad idag, där det behövs. Jag ska vara med och starta en ny grupp i mina hemma trakter och det känns mycket spännande och betydelsefullt. Trassla in mig i service och förhoppningsvis stanna kvar i det här. Idag är jag en mycket tacksam beroende.

Hälsade på en mycket underbar vän idag, som nyligen blivit mamma. Den här tjejen är speciell för mig för hon var min första riktiga vän här i Göteborg, vi jobbade tillsammans och har hållit kontakten sen dess. Jag märker att min biologiska klocka börjar ticka, jag vill faktiskt också ha en bääääbiiiis!! Dom e så söööta! Jag har alltid trevligt hos min vän och jag känner på mig att hon kommer blien mycket kärleksfull och ansvarstagande mamma. Om jag var barn skulle jag vilja ha henne som mamma för hon är så trygg. Fatta hon har varit nykter ett helt år utan att göra en stor grej av det och dess utom kunna ha alkoholen hemma utan att bli törstig. Ibland önskar jag att jag också var sån, men jag kan inte ha ett bar-skåp hemma, jag har provat flera gånger, det står alltid tomt.

Jag minns för lite mer än ett år sedan, då jag och min vän stod och pratade på hennes gård.
Jag trodde jag var gravid och hon var väldigt nyfiken på hur det kändes. Hade köpt ett test den dagen, hem och testa. Ett år senare är hon mamma, vi trodde det skulle bli jag först, men snacka tur att det inte blev så. Den killen jag hade då hade jag inte velat ha som pappa till mina barn idag (Det finns en rättvis Gud). Men då ville jag det, snacka bäng drogerna gör en!
Den dagen kommer jag hem till en lägenhet, full av idioter, kul att göra graviditets test när det ligger avdankade hash-slynor (Ursäkta uttrycket, men det var precis så jag kände då) i min soffa. Jag minns hur arg jag var den dagen och föresten de flesta andra dagarna också. Hur påfrestande det var att alltid ha folk omkring mig och hur lätt det var att släppa allt när man rökte en fet och var bäng, släppa taget och bara vara (Hemskt!). Jag kunde inte sätta gränser då, min lägenhet var en fritidsgård, en pundarkvart.. Idag kan jag nästan inte komma ihåg hur det känndes att vara så feg - Så mycket har jag vuxit, för i dag sätter ja gränser av kärlek (Så gott jag kan, så klart).


*Pling* (Internhumor)
För att återgå till nuet, som är mycket mer attraktivt så vill jag bara säga att det inte finns några dimmor längre och att jag mår som jag förtjänar, för det mesta tipp topp. Dessvärre lider jag fortfarande av senildemens, det går tyvärr inte att åtgärda. Men med hjälp av kalender och lappar har jag det under kontroll.

*Pling*
Tisdag som vanligt meditationen, men idag kändes den lite långtråkig. Men det har hänt förut också, jag tänker minsann inte ge upp den så enkelt. Det var nog ilskan som vilade i bakhuvudet. Jag k-exet och många andra vänner tog en fika tillsammans (ovanligt att vi fikar!?)

*Pling*
Jag måste nog hitta en plan B när det gäller k-exet för att det ska fortsätta på den väg vi tillsammans har valt, för jag har inte ändrat mig. Men började tyvärr köpslå med mig själv i mitt huvud, försöker gola dit mig själv. Måste ju ge mig själv en ärlig chans i det här. Så kom igen nu k-exet, vi får göra det här nu och kanske mötas upp och umgås som vänner när stormen har lagt sig i framtiden, vi är värd det här . Jag måste ta det här på allvar, för min egen skull.


*Pling*
Föresten, vilken susspekt vi hittade på Järntorget när vi skulle hem, han gick runt i cirklar om och om igen, snacka om psykos. Mycket underhållande och vi var tvungen att sätta oss på första parkett och kolla. Det finns mycket lirare där ute som skulle behöva ruskas om några gånger..

*Pling*
Nu är jag trött på att skriva och måste sova, imorgon ska jag vara: Modell för en dag och skriva kontrakt på lokalen, så jag behöver min skönhets sömn. Känner lite presstations ångest att publicera det här för att det är snurrigt, men jag har satt upp spelreglerna och det innefattar att inte låta mig påverkas av andras åsikter. Träning för mig, som HAR VARIT mycket lättpåverkad, eller snarare i mitt huvud dömt ut mig själv.
Avslutar med lite fina bilder på fina människor:




Här har vi modern och den söta pojken. Vackert!





Lägg märke till skillnaden hur jag håller bebisen, han försöker rymma!

Överdos!

Okej, helt seriöst.. Jag har fått överdos på människor idag, har märkt att jag inte riktigt kan det där med balans än. För att förska göra en lång historia kort: De senaste två dagarna har jag gjort allt för att inte isolera mig i min hjärtesorg. Vilket har lett till att jag istället är för mycket med folk, eller snarare för lite med mig själv kanske?



Morgonen började med en kär återförening hos min kurator, damn alltså, jag har verkligen saknat det och förstått hur mycket det ger mig. Jag ser hur långt jag kommit sedan jag började där för ca 1 1/2 år sen?? Vet ärligt talat inte när jag började, den första tiden levde jag i dimman..


Sen har dagen varit hängiven åt möte, möte och möte i princip, pump it up yo, det går inte få för många möten! Eller kanske? För seriöst efter att ha kommit till mitt 3e möte av misstag kände jag att jag egentligen behövde åka hem, men vad gör jag? Jo! Sätter mig på Burgerking, men mina vänner, fast jag inte har någon energi kvar o börjar se suddigt av mitt 12 timmars pass ute på stan. Nada balanzo - Very bad! Föresten vi ska vara tacksam som har en hel hög av möten varje dag i Göteborg, det finns inte överallt. Så det är jag tacksam för idag.




I morse bestämde jag mig för att börja kolla på min 10:e stegs inventering igen. Det har jag inte gjort sedan jag kom in i programmet. Då jag ville göra precis allt på en gång för att må bra, skitsamma om jag inte fattade. (HAHAHA skrattar när jag tänker tillbaka, det är så lätt att glömma ibland)

I alla fall, det var på tiden innan jag ens visste vad "Andliga Principer" var, för att vara uppriktig så visste jag inte så mycket annat heller. Men jag sa alltid: "Jag vet" (Det försöker jag lägga ner idag)
För jag vet inte ett skit! Det är sanningen. Om jag skulle veta, så hade jag vetat bättre än att fortsätta sabba mitt liv helt enkelt. Idag förstår jag hur mycket jag behöver det här i mitt liv för att fungera någolunda "normalt" (Vad nu det är)






Träffade k-exet idag, vi pratade med varandra, det kändes bra, tills vi lämnade varandra. Jag erkänner, det är tungt, jag saknar men är fortfarande inte kapabel. Steg tre egensinnet, där är jag nu. Vad har jag lärt mig? Nada.. Eller.. Ta ett beslut och stå upp för det.... Svårt.. Men det är inte omöjligt, alltså går det. Det blir yrt idag, men det är så mina känsor är. Jag har varit sån hela kvällen, det är helt okej.
Nu är jag hemma i lugnet, ska försöka varva ner och reflektera dagen, tillåta mig att känna saknaden och acceptansen. Vadå liksom face-it, det fungerade inte som vi ville. Så ser det ut idag, måste påminna mig om det.. Så jag inte drömmer om det där vackra happy-ending slutet som enligt mig, bara existerar i Hollywood filmer ala Julia Roberts and Hugh Grant.

God Natt omvärlden, nu släcker jag lyset.

Kom på en sak!

Jag har ju alltid varit väldigt kass på att upprätthålla rutiner en längre tid. Det är roligt en vecka eller två, sen tröttnar jag. Har varit väldigt frustrerad över detta. Hur vissa saker är svårare än andra att följa upp med. Men har kommit på en sak, jag kan visst ha rutiner, jag har ju faktiskt skrvit i min blogg regelbundet i ungefär 1 månad snart, utan att tröttna. Tänkte faktiskt göra en lista på saker jag faktiskt lyckas ha som rutin en längre tid:

1: Regelbundet mötesgående
2: Stegarbete
3: Blogg skrivandet
4: Inte rökt en Cigg på över 2 månader
5: HALT = Hungry, Angry, Lonley, Tierd

Saker jag gärna vill bli bättre på:

1: Bön och meditation
2: Affirmationer till mig själv
3: Ringa en vän


Tänk om jag vore fulländad från början - Hur kul skulle det vara?
Fatta vad häftigt, en del människor ser mig som en förebild!
Jag blir både rörd och rädd på samma gång.. Det skiljer sig kraftigt från min självbild.
Som jag ta mig sjutton ska ändra på! Och har ändrat på, för den delen.

Mer kommer att visa sig..

Saknad. Acceptans. Kapitulation. Djupa suckar. Livet på livets villkor.

Gola ditt sjuka jag.

Vilken omvälvande dag både när det gäller känslor och händelser. Det börjar gå upp för mig nu att det är på riktigt, det är slut mellan mig och killen nu och jag kan inte gå tillbaka en gång till. För varje gång vi gjorde det försvann en del av det fina som en gång var. För allt har inte varit skit, långt i från. Det är de som gör det hela så svårt, separera, kapitullera för att jag inte är där än. Jag kan inte ha en relation på grund av mina blockeringar o rädslor som det ser ut idag, hur mycket jag än önskade att det var annorlunda. Det är det som är min del. Det känns tungt och emellanåt kommer djupa suckar för att sedan bytas ut av mina dampryck. Jag hanterar det här mycket lustigt må jag säga. Duktig på att trycka undan o stänga av, men det kommer i kapp mig hela tiden. Man kan aldrig fly från sig själv och jag ska inte fly från mina känslor.

Jag vaknade kl 11:00 i morse och började köpslå om att skippa lunch-mötet idag. Som tur var fanns det ingen tid att vela eftersom mötet börjar 12:00 och det tar sin lilla tid att åka in till stan . Så jag tog huvudet under armen o åkte in och jag ångrar mig inte ett dugg, det har varit en underbar dag.

Jag gick emot min rädsla på mötet. Med hjärtat slående dubbla hjärtslag tog jag plats och delade om mina känslor från hjärtat. Jag började gråta, men stannade kvar i känslan, jag flydde inte.

Där hände något som var en öppning i mitt tredje steg: Att sätta ord till handling.. Shit jag är så feg av mig, på kvällsmötet började jag i stället kallsvettas när jag skulle dela. Fattar inte vad det är jag är så rädd för???

Något jag kommer ta med mig från den här dagen är en rolig sak en vän sa, han hade läst det i en bok. När man börjar tänka destruktiva tankar ska man stanna upp och fråga sig själv: "Är det verkligen sant" Och jag lovar er, shit vad jag garvade, i mitt huvud ser jag mig själv mitt uppe i en livskris, allt är kaos och jag ska ställa mig och fråga: Är det verkligen sant, gärna med Norsk accent som den här killen gjorde. Det gjorde allvaret lite mer avslappnat i alla fall, jag kom ur min lilla bubbla för stunden. Det finns ingen mening med att gå in i sorg och isolera mig totalt och stanna kvar i det (Som jag är van att göra). Jag måste göra konstruktiva handlingar för mig själv så jag inte tar ett återfall, vårda min nykterhet.. Hade lika gärna kunnat vara så, det är det jag kan bäst när jag blir ledsen, fly från mina känslor med sinnesförändrande preparat. Hittade två kartor Xanor på spårvagnen, snacka tur att dom var tomma och att jag hade en vän med mig. Det gäller att alltid vara på sin vakt, sjukdomen är listig, falsk och stark!

(Min lilla Bubbla)

Jag går emot mina rädslor väldigt kraftigt, börjar öppna upp mig för tjejer och det gör mig livrädd, men känns samtidigt jätte fint. Nu har jag en möjlighet att göra en förändring, för jag har alltid haft en önskan om att ha tjejkompisar. Det går om jag anstränger mig o jag är villig att ge det en chans. Så nu är mina tjejer prioritet nummer ett.

Har varit i Slottsskogen idag och varit väldigt frustrerad över att inte ha haft en kamera! Gud va fina bilder jag hade haft till bloggen. Bland annat så förskte pingvinerna leka delfiner, flamingosarna bråkade med skatorna och vi hjälpte en borttappad muslim som inte kunde ett ord svenska att hitta sina släktingar hon råkat tappa bort. Fan alltså, vi är fina och ödmjuka människor som finns för andra, jävligt underbart att se.

Har fått en läxa av en tjejkompis, att ringa henne varje dag. Det ger mig panikångest rent ut sagt, jag är så feg när det gäller att ringa människor över huvud taget. Men det är nog precis det jag behöver och detta kommer att pågå tills jag slutar att vara feg. Ihhhh, den största rädslan just nu är att jag ska glömma bort det (Medvetet förtränga), men jag ska sätta en lapp på ytterdörren (Insidan) Så jag inte glömmer. Kom på en sak, när jag var barn arbetade min pappa som isolerare på Weiquisst Isolering (Troligtvis felstavat, men skit samma) så det kanske inte är så konstigt att jag är expert på området isolera trots allt. Man lär ju sig mycket av sina föräldrar har jg hört.. Höhöhö.. (Mina försök att vara lustig)

Nu måste jag sova, har en tid bokat med min kurator i morgon, har haft sommar uppehåll och det är första gången vi ses nu. Snacka om perfekt timing. Nu kom den djupa sucken igen. Tur att jag har min Shanti-bäbis-katt, som normalt brukar sova med mig, men de senaste dagrna bara dizzat mig styggt. Det råttan! Med dom orden avslutar jag dagen.

[Känslokaos]

Isolera? Nej inte mera!

Jag börjar förstå vikten av att bryta isolering och gå på möten.
Gjorde det nu i kväll och mår bättre, nu har min ilska lagt sig och jag känner ödmjukhet istället.
Fan alltså, jag tror det börjar gå upp för mig att jag har vänner som tycker om mig för den jag är och faktiskt bryr sig på riktigt. Jag har låtit min självförakt speglas i andra människor. Någon sa en mycket vacker sak idag, den här personen har växt enormt i mina ögon, det är så roligt att se människor växa, det är de som får mig att vilja stanna kvar även när jag känner för att fly.

"Skapa en relation till dig själv nu Katta"
"Men jag tror inte det gör någon skillnad om ja har en relation idag eller om 10 år, jag kommer alltid vara rädd"
"Jag tror såhär, vi behöver skaffa oss lite verktyg innan vi går in i en relation, för att kunna hantera den, annars är det nog lätt att vi går in i det som vi känner till bäst, våra gamla beteenden"
Känslor.. Ja, jag känner.. Lättnad och saknad, beroende på vad jag väljer att se. Men för varje gång vi separerat dör en bit av det som var vi. För varje kamp glider vi mer och mer i från varandra. Jag ville, men nådde inte ända fram. Nu ska jag jobba med självbilden, kanske lär jag mig älska och acceptera mig själv och kan riva mina murar. Vem vet? Time Will Tell

Yes! Ja lyckades med kladdkake bakningen!

Ledsen och Förbannad!

Jag känner mig riktigt ledsen och förbannad inombords!
Tanken var att jag idag skulle gå på en fest, som verkade vara rätt chill och jag såg fram emot det. Så jag skickade sms till personen som bjudit mig och inväntar ett svar som aldrig kom och det är okej, för att glömma svara på sms kan vem som helst göra. Hade tänkt ringa personen i fråga efter mitt SI-Mötet, men skickade istället ett sms till en annan person som jag också visste skulle dit. (Vi är inte bästisar just nu)

Så jag frågar rätt och slätt:
"Har du problem med att jag kanske kommer på den där festen idag?"
Och får till svar:
"Det verkar lite konstigt att du ska dit, du äter ju inte ens vegetarisk mat. Men gör som du vill"
Sen var det en hel del mer som utbyttes som jag inte ens tänker lägga energi på att skriva ner.

Men jag blir riktigt upprörd och känner hur tårarna börjar komma (shit) jobbigt att sitta på möte på KRIS och börja gråta.. Så det var bara att dra hem fortast möjligt efter mötet, med solbrillorna i högsta hugg. Jag avskyr att gråta på offentliga platser, känner sån skam!
Så det var en lättnad att få komma hem och bara tok-böla lite grann..

Nu känns det bättre, när jag fått lugna ner mig lite, men jag köper inte det där snacket, så är det bara. Det var länge sen jag kände en så kraftig utanförskapskänsla, befogad eller inte spelar ingen roll, för ingen har rätt att spotta på mina känslor och säga att jag missuppfattade och har ett slutet sinne. Det kändes som att jag hade två val i det här läget:

1: Antingen gå dit ändå och skita i personen i frågas åsikter
2: Skita i det
Orkade ärligt talat inte vara en rebell idag.

Det tog slut mellan mig och killen inatt också. (Ovanligt?)
Men de var nog bäst så för jag är trött på att bråka nu, det tar upp så sjukt mycket energi.
Orkar ärligt talat inte känna på det något närmare just nu heller. Istället är jag avstängd och det känns scary. Kärlek är så konstigt. Jag ska fan lägga fokusen på mig själv och mitt tillfrisknande hädan efter..

Jag är fortfarande nykter fast jag fick en snabb impulskänsla av att supa mig dyngrak. (Jag vet! Det löser inga problem)
Borde kanske ringa min sponsor, det var ett tag sen nu.

Härlig Morgon!

Vaknade vid åtta i morse med en känsla av att vilja stiga upp och göra bra saker för mig själv. Två timmar innan tvätt tid, idag är jag för en gångs skull ute i god tid. Så jag åt en riktig frukost, tände ett ljus o tog ett bad. Jag skrev min fråga i steget och kanske är de just det som skiljer en bra dag från en dålig? Har mycket tankar och känslor inombords. Jag vet inte hur mycket jag ska blotta eftersom det är andra människor inblandade och jag har respekt för det. Men för att tala om mina känslor i sambandet. Jag känner mig avtrubbad. Är trött på att vara så splittrad i mina känslor, att inte kunna vara med en människa jag tycker om och sedan ha svårt att separera på grund av saknad. Det gör mig vilsen och många osvarade frågor finns inom mig. Jag orkar inte kriga - För jag är ingen krigare.
Jag är en sårbar "murare", som bygger, men även river murar på fritiden. Det här påverkar mitt grundmående en hel del, känner mig nedstämd, vill helst bara ligga inne och vara i mina tankar, men vad hjälper det? En kompis till mig brukar tänka såhär: "Det är mitt eget ansvar att göra mig själv lycklig."
Och det är precis så det är. Jag kan inte luta mig mot andra människor och tro att dom ska göra mig lycklig. För lyckan måste komma från mig själv, mitt innre, annars är den ändå inte på riktigt. Så skål för ovisheten och livet på livets villkor! Det är helt okej att känna, alla känslor.

Det som är meningen ska hända, kommer att hända. Så sluta grubbla om du mot lycka vill vända. Det låter simpelt, men ack så svårt att följa. Vem har sagt att livet ska vara lätt, nu är det bara att börja.

Det återstår att se vart dagen bär av: Lev och låt Leva.

Nu bär det i alla fall av mot tvätt stugan!

Fredag

Börjar äntligen komma någon vart med min snigel-tempo städning nu.
Det har tagit mig två veckor och ändå är jag långt i från klar (Städning = Ångestladdat).
Men det positiva är att jag bestämt mig för att ta tag i det här en gång för alla nu, fast jag vantrivs, så får vi se om det blir någon skillnad. Den här lägenheten fixade jag tillsammans med mitt ex o en annan kompis, så det är mycket gammalt som sitter i väggarna. Vill flytta till något nytt som är mitt eget, där jag kan samla på mig nya minnen. Vissa saker är svårt att tänka positivt med, men jag får ta tag i den här saken om det ska hända något. Kanske kan bli nästa veckas mission? Jag har så mycket praktiskt jag behöver fixa med att jag inte vet vart jag ska börja, vilket i sin tur leder till att jag blir apatisk och gör ingenting istället. Jag borde nog skriva en lista och pricka av, så att det blir lättare att se, eftersom jag har minne som en Guldfisk, glömmer efter tre sekunder... Det var säkert väldigt intressant för er att läsa ett inlägg som handlar om städning..

För övrigt så lyckades jag slita mig i väg på kvinno-möte på kvällen.. Men om mitt egensinne fått bestämma, hade jag suttit kvar hemma och isolerat mig tills i morgon, för de e precis så jag känner just nu och alltid när jag blir deppad. Det är jävligt jobbigt när mitt mående svänger så snabbt, jag börjar misstänka att jag lider av borderline, manodepressivitet eller damp, kanske har jag även en släng av hypokondri, vad vet jag?
Det värsta i kväll var att jag bara kände mig helt jävla fel, på mötet och efter mötet med mina vänner, en våg av skam sköljer över mig och jag tänker: Vad fan skulle jag ut och göra!?
Men det är bra att jag gick ut, för det är klart jag vill isolera mig när jag mår dåligt, så jag kan må lite mer dåligt o kanske tröstknarka lite på det, det är ju så det har varit. Jag får åter igen påminna mig själv om att den här sjukdomen är listig, falsk och stark, den vill mig inget gott.
Sen som gräddet på moset avslutas kvällen med att jag och min darling bråkar.
Jag är kluven i mina känslor för den här relationen just nu, vill inte gå in på det djupare här just nu. Men jag kan trösta mig med att jag i alla fall vågar känna idag, istället för att stänga av med droger.. Har förstått att jag många gånger vill fly när jag möter motgångar, när saker inte är pannkaka med jordgubbs sylt. Det vill jag nu med, men jag tänker inte göra det.. Varför ska saker o ting vara så svårt när det egentligen inte behöver vara det?

Envis

Klockan närmar sig 5 snåret, dags att kasta in hadduken snart kanske?
Dator proffset har fastnat med att försöka göra en framsida till bloggen, jag är så nära!
Envis som ja är vill jag inte ge upp, fast huvudet inte hänger med eller datorn för den delen...
Jag tror jag har virus, det poppar upp massa varningsskyltar, men det får fortsätta så tills datorn krashar, för jag är talanglös på sånt. Tyvärr är syret som går upp till hjärnan snart slut och det är omöjligt att fortsätta vara vaken, om jag inte ställer mig och kokar några koppar kaffe, men så viktigt är det faktiskt inte. För jag vet att sömn kan vara det som behövs för att i morgon komma på precis hur jag ska göra med framsidan. Så jag ger upp för dagen med nya tag i morgon. Ser inte fram emot helgen, om jag ska vara ärlig, känner mig off, kanske för att jag är svintrött nu. Får vänja mig med berg och dalbana mående.
Over and Out!

God morgon!

Oj, är det inte morgon? Det trodde jag...

Efter att ha varit ute en halvdag och jag kommer innanför min dörr vid 18:00 idag, stupar jag ner i min säng för att ta en short break... Eller för att vakna klockan 20:45 och inse att jag lika gärna kunnat fortsätta sussa. Men nej nej, jag behöver mat! Så jag reser mig upp, går till micron och värmer det som mer liknar en spya än mat. Pasta med pastasås som är mycket godare än vad det ser ut.
Imorse när jag gick till Fenix slog det mig hur långt jag kommit med mig själv i mitt liv...
Vart jag var innan, vilka problem jag haft och vilka problem jag har kvar idag. Jag inser väldigt snabbt att mitt liv består av lyx problem, som tillexempel: Vilka kläder ska jag ha på mig idag, min kille svarade inte på mitt sms eller det känns som att folk tittar konstigt på mig osv.
Det slår mig att problem jag har haft sedan lång tid tillbaka och trodde jag skulle få dras med resten av mitt liv, på 9 månader tycks ha blivit mycket bättre.
Det mina kära vänner, är häftigt att se! Idag var första dagen på väldigt länge jag inte var självcentrerad. Eller en annan sak som har blivit tydlig för mig, jag kan faktiskt känna tillit till min omgivning. För 9 månader sen trodde jag att alla människor var i konspiration mot mig och inte ville mig väl. Jag har egentligen aldrig haft särskillt mycket tillit och nästan alltid varit tvär rädd för att bli övergiven, tagit förgivet att människor inte vill vara med mig.


Så är det inte idag. Jag har vänner hemma i Gävle och vänner här i Göteborg jag litar på (för det mesta) och jag är enormt tacksam för det. Man ska inte tro att hasch rökande inte är skadligt, det är fel. Hasch rökande gjorde mig nojjig och jag är grymt tacksam att jag inte fastnade i en psykos. När jag var aktiv trodde jag Haschpsykoser var bullshit.. För jag ansåg att hasch borde legaliseras. Hasch var ju inte kemikaliskt, som amfetamin, jag tyckte helt enkelt det var lösningen på en rad problem jag hade.
Tills jag vaknade och såg vad jag gjorde mot mig själv...
Jag önskar av hela mitt hjärta att jag får fortsätta vandra på den här vägen... Fortsätta växa, för jag tar ingenting förgivet längre. Det enda jag kan göra är att fortsätta med det jag gör idag och hoppas att det bär mig hela vägen.
Eftermiddagen tillbringade jag med två helt otroligt charmiga "äldre-kvinnor" åkte till Backaplan för att kolla efter en kamera åt den ena. Gud vad lurad hon hade blivit om inte vi hade varit med. Moderna prylar och gamla människor går inte ihop riktigt (Hoppas alla förstår att dessa ord är sarkasm och sagd av kärlek, på ett av de sätt jag kan uttrycka min kärlek) Där var vi, tre stycken dampiga kvinnor som gick lös på kameror, mobiltelefoner och personal, dom måste nog ha tänkt ett och annat om oss, men skit i det, det bjuder vi på. Det är så roligt att ha vänner i alla åldrar, att inte känna mig begränsad till att umgås med de i samma ålder istället se att jag umgås med de som jag får ut något av att vara med. Men jag har ett dilemma, det finns människor i min omgivning jag tycker om så mycket, men inte vet hur jag ska förhålla mig, för att vi inte är på samma ställe just nu, sånt är svårt, jag blir så klyven i mig själv hur jag ska vara. Borde ringa min sponsor, var ett tag sen nu.

Hur som helst, från det ena till det andra, på en röd sekund.. (Jag i ett nötskal.. )
Det var bra att jag åkte till Backaplan, för nu vet jag att det är lika så bra att fokusera på att köpa en mobiltelefon med kamera, snarare än en kamera, för bortsett från kameran måste du ha typ massa andra tillbehör för att ens kunna använda den. Typsik modern teknik! Suck, jag saknar fortfarande min mobiltelefon, tyvärr lär det dröja innan jag kan köpa en ny. Damn jag vill att SJ ringer och erbjuder mig jobb, blir galen av att vara ekonomiskt handikappad! Men samtidigt om man vänder på det. Det är första gången jag får möjlighet att ta tag i bitarna jag aldrig tidigare haft tid att jobba med, då jag var upptagen att arbeta på 2st jobb för att dra in massa cash. Skulle nog i det stora hela vilja säga att jag är tacksam att jag får den här möjlighten, utan massa stress och krav, det gör allt mycket eklare.. Åter igen: Livet på livets villkor. I löööve it!





Kärlek.

Vänskapsrelationer

"Våra vänskapsrelationer fördjupas och vi erfar den värme och omtanke som uppstår när beroende delar tillfrisknande och ett nytt liv."

De flesta av oss kommer till NA med få äkta vänner, och de flesta av oss kommer utan den rimligaste förståelse om hur man bygger varaktiga vänskapsrelationer. Med tiden lär vi oss dock att vänskapsreltioner fodrar arbete. Förr eller senare är alla vänskapsrelationer utmanade. Precis som relationer är vänskap en inlärningsprocess.
Våra vänner älskar oss tillräckligt för att säga oss sanningen om oss själva. Det gamla talesättet: "Sanningen kommer att göra dig fri, men först kommer den att göra dig ursinnig" tycks vara särskillt sant i vänskap. Detta kan göra vänskapsrelationer besvärade. Vi kan finna att vi undviker vissa möten snarare än att möta våra vänner. Vi har dock funnit att vänner talar av omtanke om oss. De vill vårt bästa. Våra vänner accepterar oss trots våra tillkortakommanden. De förstår att vi fortfarande är ett arbete i frammåtskridande.
Vänner finns där för oss när vi inte finns där för oss själva. Vänner hjälper oss att vinna värdefullt perspektiv på händelserna i våra liv och vårt tillfrisknande. Det är viktigt att vi odlar vänskapsrelationer aktivt, för vi har lärt oss att vi inte kan tillfriskna ensamma.

Bara för idag: Jag skall vara tacksam för de vänner jag har. Jag skall ta aktiv del i mina vänskapsrelationer.

Sex and the city

Det finns nog inget mer genialiskt än Sex and the City!
Jag tycker man alltid får ut något efter att ha sett ett avsnitt, även om man redan sett det förut.
Det är så mysigt på något sätt och kanske precis det vi människor söker, en stark vänskap trygg kärlek och våga lita på att det existerar för just mig elle dig. Jag känner mig som en blandning av Miranda och Carre.. Jag tänker inte avslöja varför, ni som känner mig får lisa ut det. Kvällens avsnitt var roligt och handlade om spel:

Carrie och tjejerna spenderar helgen i Atlantic City och på ett Casino. Meningen är att dom ska ha en tjejhelg och umgås, det är i alla fall vad Carrie har räknat med. Där glider dom runt, bor i lyxswit och borde ha det bra, men det blir inte riktigt som Carrie har tänkt sig. Samantha är upptagen med att vakta sin kavaljer, så att han inte är otrogen med de vackra hotellstäderskorna, utan någon succe. Charlotte har ålderskomplex och känner sig osexig, så hon måste byta klädstil för att få uppmärksamhet, Miranda är fullt upptagen med att spela, spela och spela. Carrie vill ha en gruppbild på henne och vännerna, men det finns inget utrymme för det, något kommer alltid emellan, hon känner sig istället åsidosatt. Carrie får en 1000 Dollar chip av en kille hon hjälpt att vinna. Som i de flesta avsnitt skriver Carrie sin spalt och kvällens tankar riktar sig åt spel i all ära "Hur kommer det sig att vi spelar om vi vet att banken alltid vinner?"
I slutet sitter hon ensam vid ett roulette bord och placerar 1000D Svart 36.. Spänningen stiger.... Ska det bli ett klassiskt Hollywood slut, hon vinner alla pengar och lever lycklig i alla sina dagar........ och kulan stannar..... På ett helt annat nummer..
Underbart! Jakten efter högsta vinsten slutar oftast med zero, sjyst verklighets skildring.
Det är terapi för mig. Fungerar perfekt i alla lägen. Var och såg Sex and the City filmen ensam en eftermidda när ja var uttråkad och jag lovar.. Har aldrig skrattat och gråtit så mycket på en och samma gång, genialiskt som sagt.

Från sur till myskväll.

Idag har varit en helt vanlig: Göra vettiga saker dag.. Jag har plockat, donat och städat större delen av dagen. Men även latat mig lite med spel på Blip, som vanligt. Det kan vara lite farligt för mig att sätta mig här vid datorn och spela, då jag har en förmåga att fastna lite längre än vad jag tänkt mig.
Nu är jag hungrig och märker att de mesta går fel när man är i det tillståndet. Har som vanligt glömt bort att äta ida, vilket jag märker på att jag blir väldigt sur, då är det dags att äta.
Så jag åkte till Lidel och handlade lite mat, men på vägen dit var jag så irriterad att jag kände för att nita någon oskyldig stackare som var lite för mycket i vägen, något jag inte ens skulle lagt märke till om jag hade haft mat i kistan. Givetvis hölljag mig i skinnet och lät det förbli tankar.

Nu har jag fått i mig lite mat och känner mig redan gladare. Hade tänkt att ha en myskväll idag, men vet inte riktigt på vilket sätt jag ska mysa ikväll. Jag vill läsa bok, spela på blip och kolla på film samtidigt som jag behöver bada och kanske göra en fråga i stegen. Klockan tickar i väg och inte ens jag har så bra motorik att jag klarar av att göra dessa saker på samma gång, så jag måste tyvärr välja. Jag avskyr o välja *Buhää* För 9 ggr av 10 väljer jag spela på blip, för att jag är spelOman. Varje gång tänker jag: De här gånge ska jag inte sitta vid datorn så länge.. För att sedan se att det är läggdags *hihi* Det slår aldrig fe, jag lär mig aldrig, verkar det som.
Jag vet precis vad jag ska önska mig i julklapp... Lite självdisciplin. Vad sägs om de då?

Från Hjärtat

"Ibland måste man stanna upp

för att minnas vart man är på väg"

Meditations dagen.

Nu är det första kvällen på länge som jag känner att jag har lite tid för mig själv.. Få möjligheten att sätta mig ner och reflektera över hur dagen har varit, härligt för det är precis vad jag behöver göra ibland. Som den beroendeperson jag är har jag lätt att överdosera och den senaste tiden har jag överdoserat socialt umgänge. Jag känner mig verkligen övertygad om att jag kommer få en balans med tiden, men ibland blir jag otålig och undrar exakt när det kommer att ske? I morgon, om en månad eller kanske om ett år? När dessa tankar tar över min hjärna glömmer jag lätt bort att se till allt det fina jag redan fått som jag aldrig tidigare haft innan.

Hur som helst. Har varit på min behandling idag, har gått där i snart ett halvår nu och snart är det dags att runda av. En del av mig vill stanna kvar i gruppen och en annan del gå vidare. Det är skönt att ändå ha som rutin att gå till något två gånger i veckan, jag har lätt för att drabbas av lättja tyvärr. Men idag har det knappast varit aktuellt då jag haft fullt upp från morgon till kväll.

Tisdagar e min tillfrisknande dag, då jag har min behandling och meditation på kvällen. Jag har bestämt mig för att bara göra det varje tisdag och inte ge utrymme åt dåliga ursäkter för att slippa. Häftigt en av få rutiner jag lyckas upprätthålla, jag kan om jag vill.
Tog en fika med en väninna som var lite nedstämd o behövde komma ut och därefter åkte jag hem en sväng till killen och kollade lite på Kungfu Pandan, men jag kände mig så trött att jag somnade mitt i filmen, synd för den verkade rolig. Men det var som att det hängde tyngder i ögonlocken, dom gick inte att hållas öppna.
Sen blev det mer fika i goda vänners sällskap och en del sjysta diskussioner, som vanligt.. Känner verkligen hur mycket jag tycker om och uppskattar mina vänner, att jag kan vara mig själv och känna mig accepterad som den jag är. Jag har så länge jag kan minnas känt mig som en outsider, någon som inte hör hemma eller platsar. Det värsta av allt var att jag trodde att jag var den enda i hela världen som kände så, tills det visade sig att massa andra människor också tänkt och känt så. Nu kan vi känna oss konstiga tillsammans och då är man mindre ensam, jag har hittat hem, helt enkelt. Jag hoppas av hela mitt hjärta jag får fortsätta på den här vägen och lära mig mer om det goda livet, som faktiskt existerar på riktigt.

Jag kan lyssna, så de så!

Känner mig glad idag. Glad för att jag kan finnas till, för mina vänner genom att lyssna när de ringer till mig och vill prata. Det är väldigt främmande, ingen har direkt haft en möjlighet att kunna ringa till mig och lätta på sitt hjärta, då jag inte är känd för att vara en så bra lyssnare, men en mycket bra pratare. Sen har jag nästan alltid drunknat i mina egna problem. Idag fick jag stå till tjänst och det kändes verkligen jätte fint. Idag har jag lösningar istället för problem, det känns mycket sjystare.

Ville bara tala om de... För det gjorde mig glad och tacksam..
Nu måste jag springa och köpa ägg, så jag och min Darling kan bara kladdkaka.

Atmosphere live igår.

Gårdagens happening Atmosphere var helt underbart att se. Har aldrig sett honom live tidigare och detta var som sagt en speciell upplevelse för mig. Det var sjyst ös i publiken och massa andra hade kommit för att se Slug (Hans smeknamn) uppträda. Hade magkatarr och var lite sliten, men kunde vara med hela konserten utan problem. Händer upp i luften o gunga i takt till musiken och skrika ut några välkända rader. Efter konserten stod Slug och Brother Ali (En annan rappare) och signerade prylar, självklart var jag tvungen att ta chansen att få en autograf. Tyvärr tillhör jag changerna: Blyg groupie.. Och vågade inte annat än att sträcka fram en bok och le obekvämt, medan jag ewgentligen bara ville be om ett foto och en kram. Stod o velade ett bra tag tills mina vänner tröttnade på att stå kvar och vakterna ville stänga av området, så vi var tvungen att gå. Jag var nöjd med konsert och autograf, men en liten besvikelse för att jag var så fel. Det gick över snabbt, när vi gick vidare och lyssnade på indian panflöjts musik en stund.

Smärtan i magen bröt ut och blev ohanterlig, så jag var tvungen att åka hem och ta ett varmt bada. Hela helgen har jag umgåtts med massa människor, vilket har varit jätte sjyst, men efter tre dagars happenings var jag helt utmattad och känner att jag saknar min egentid väldigt mycket, åter igen: Balans.... Mycket viktigt i min tillvaro, men dock så svårt att eftersträva..

Fick låna pojkvännens kamera och kunde ta några tyvärr suddiga bilder på Atmosphere..

Ute i sista minuten som vanligt.

Snart börjar Kultiration (18:00-19:00) o Atmosphere (20:00-21:00) uppträda på Kungstorget och jag är ute i sista minuten som vanligt.. Undrar när jag ska lära mig att planera och förvalta tiden bättre? Förhoppningsvis snart.. Troligtvis aldrig..

Nu strular min blogg igen, genom att inte uppdatera datum och tid automatiskt. Sånt gör mig frustrerad, allra helst när jag inte förstår hur jag ska fixa det, känner mig handikappad.. Har inte tid o fixa det nu i alla fall.. Komprecis ut ur duschen, skulle bara sätta mig framför datorn och torka lite så jag kan ta på mig kläder. Två flugor i en smäll, thats me, vanligtvis slutar det med att jag fastnar vid dumburken och inte har någon tid över till resten. Så nu måste jag springa och göra en sista minuten make up om jag ska hinna i skaplig tid... Hör av mig om uppdatering hur kvällen slutade... Känner mig så laddad!! Kram

En heldag utan paus

Efter ett 12 timmars pass ute på stan sitter jag äntligen vid min kära dator och varvar ner... Dagen har varit fylld av aktiviteter av olika slag, väldigt mycket kontrast måste jag säga.

Först var jag på en prog trance fest vid klipporna på Röda Sten, mitt på dagen i solen med utsikt över vattnet. Bra musik, jätte vackert o mysig miljö och en del trevliga människor att prata med.

Fick sån här härlig utomlandskänsla, om ni förstår vad jag menar? Ni vet när man kollar på en bild där vattnet och himlen är blå, harmoni och frihet liksom... Vår svenska natur/miljö är inte så tokig trots allt..

Tyvärr kunde jag inte stanna så länge då jag var tvungen att förbereda mig för Mission X, så jag ringde två vänner och åkte dit för att byta om och få lite tips från en annan hemlig Agent..

Föresten märke ni att jag sa: Ringde??

Yepp, jag har fixat en telefon, Tack A, du är en ängel!

Tyvärr utan kamera.. Men vadå! Jag kan i alla fall kontakta och bli kontaktad av människor, nu känner jag sinnesro inombords. Den är dessutom röd och jätte fin, röd är min favorit färg.

Nu när MissionX är Compleated kan jag ju informera er som inte redan vet, att jag varit på Casino Cosmopol och gjort en marknadsundersökning, som en så kallad: Mystery Shopper. Det är ett extraknäck jag har som är väldigt roligt på köpet. Det gick verkligen strålande, rädslan och nervositeten jag hade innan, var som bortblåst när jag väl kom dit. Mycket var nog för att jag några dagar före planerat en täckmantel jag skulle ha när jag kom dit: Jag skulle vara en turist som typ är där ensam för att min kompis jobbar.. Men så slog det mig att dom kanske kan se min adress i datorsystemet, då måste jag ha en plan B. När jag sedan förklarade dessa tankar för min killkompis sa han bara: "Kan du inte bara gå dit som dig själv och ha en trevlig kväll"

Då slog det mig, han hade ju rätt! Gör det enkelt utan massa onödiga krussiduller. Hur kunde jag missa den biten? Troligtvis befann jag mig i självcentrerings träsket. För i mitt huvud trodde jag att alla på Casino Cosmopol skulle fatta att jag var en hemlig agent, för att jag var ensam o nervös. Därför var jag i mitt huvud tvungen att ha en täckmantel, för att undvika att bli påkommen. Men hallå eller fatta knas! Jag tror jag lever mig in lite väl mycket i böckerna jag läser maniskt just nu, hihi... Jag är nog inte den första och sista kvinna som besöker Casinot ensam, sen har dom nog ganska många besökare, för att ens ha tid att springa efter mig. Jag är inte alltid så bright som jag gärna vill tro, har mycket kvar att lära, som tur är... Hur som helst hade jag en riktigt trevlig kväll, jag lyckades hålla mig sysselsatt i två timmar och endast bränna 20 kr på spel, det är duktigt för att vara mig. Lyckades även under de där två timmarna få någon form av VIP Medlemskort gratis som jag såklart glömde i den första och enda spelmaskin jag spelade på, typsikt, men som tur (eller otur) fick jag tillbaka det.

När jag var klar med jobbet vid 22:00 tiden var det bara att rusa vidare till "God Natt Mötet" där jag ägnade tiden åt att ligga och vila på kyrkbänken snarare än att lyssna, ibland behövs det också. Efter mötet knallade jag runt en sväng på stan och kollade lite på fulla människor, meningen var att jag skulle in på min gamla arbetsplats Rockbaren en sväng, men det var för lång kö för och för mycket folk för att ens överväga att gå in, så vi gick vidare.. Tillslut märkte jag att mitt mående började svänga från glad och trevlig tjej till sur och otrevlig bitch - Då var det dags att tagga hemåt och här är jag nu, Seg och BloggoManic...

Jag trodde Kulturkalaset var skit, typ en dålig ursäkt för att få festa och svina offentligt, men jag hade fel! Den finns en grupp jag velat se i över 5 år, när det gäller HipHop musik är den här gruppen verkligen min nummer ett. Så fick jag reda på att dom ska spela i morgon kväll och heter Atmosphere... FATTA, jag är sååå lycklig att det inte går att beskriva med ord, inget i världen kan ersätta den euroforiska känsla jag nu känner inombords, när jag tänker på att jag i morgon kväll ÄNTLIGEN ska få se Atmosphere live. Och dessutom GRATIS... Inte nog med det ska Kultriation ett svenskt reggaeband också spela, jag är så grymt tacksam att jag fick reda på detta i kväll. Hade jag fått reda på det i efterhand och missat det... Hade jag nog tagit livet av mig, så besviken hade jag blivit. Nu känner jag istället att INGET jag menar verkligen INGET kommer göra så att imorgon kommer bli en dålig dag. Regn eller Sol spelaringen roll, jag kommer vara där och sväva på mina rosa moln... When dreams come true..

Trött...

Over and Out..

Grym Hip Hop

Från Hjärtat

Kärlek

är en resa

utan kompass

i väglöst land.

Ett äventyr!

Dela för att Hela

Jag vaknade med en jobbig känsla inombords som jag är mycket bekant med sen tidigare. Trodde jag skulle kvitt den helt med tiden, då det var ett tag sen jag kände den så påtagligt.
Men den kommer tillbaka om och om igen och varje gång griper den tag i mig på de där verkliga sättet, jag blir paralyserad och glömmer för en stund bort att det bara är en känsla, det behöver inte vara sant.
Jag hade först tänkt att inte skriva om det utan bara låta det gå över, låta det förbli något jag håller för mig själv inombords. Men så vet jag också vart det leder: Hemligheter växer och gror i mörkret. Så jag golar mina tankar, som med stor sannolikhet bara är mina tankar och hoppas det kommer bli bättre efteråt. Jag är rädd att förlora människor som står mig nära, livrädd och det gör att jag bygger upp skräcksenarion inombords, där det blir en falsk sanning. Men jag måste ständigt påminna mig, de människor jag har omkring mig idag är inte så, dom är fina och underbara, för jag har handplockat dom med stor omsorg och om någon skulle lämna mig, får jag väll ta det när det kommer istället... Jag blir lugn för en stund, kan släppa och slappna av.
Så kommer nästa vanliga tanke: Men om dom bara lär känna mig för den jag är, kommer dom genomskåda mig, se det jag själv ser, när jag kollar på mig själv i spegeln, förakt. Lite som Carrie White i filmen "Carrie" - They're all gonna laugh at you.. (En för övrigt bra och tragisk film om utanförskap och mobbing)
Åter igen får försöka gå emot den där känsan som kommer ibland och påminna mig själv om att det här bara är en känsla jag bär på. Den kommer att vara i ständig förändring, kanske till och med upphöra helt om jag fortsättet jobba med det. Eller som fin vän sa till mig för väldigt många år sen: "Om det händer kommer du ändå aldrig kunna förhindra det, så det är lika bra att ta det då istället" Tack gumman, jag tror polletten trillat ner nu.
Jag har hört sägas: Att tid och tålamod är något vackert och helande, för om vi ger saker och ting tid, kommer de mest fantastiska saker att inträffa. Jag ser bevis på att det är så hela tiden.
Men så vill jag också ha belöningar långt innan jag jobbat för att få dom och känner mig ibland misstänksam emot detta, vadå vänta! Tills jag blir gammal eller?
Det är helt okej att saker inte händer på en gång, för jag ser i alla fall ATT det händer om så sakta, men grundligt... Vilket är det enda som spelar någon roll i slutändan...

Den bästa Musiken jag hört!

Klockan börjar närma sig tre och jag kom precis hem. Vill helst bara stupa i säng, men vill ändå skriva några rader om den klart bästa kvällen på väldigt länge.
Det började med tjejkväll i Kålltorp, 10 glada tjejer i en och samma lägenhet utan de minsta tecken på cat fight, det var både trevligt och ovanligt för mig. Men jag kände ändå att jag kunde slappna av och vara mig själv eftersom de här tjejerna är så underara.

De flesta av oss drog till Röda Sten för att se en polares band lira, har tidigare velat se dom men alltid haft någon form av förhinder.
Finsktango, baltiskmusik och reagge på samma gång, det måste upplevas för att förstå hur häftigt det var. Fatta så många olika musikstilar blandat i en o samma låtar för att inte tala om de ca10 bandmedlemmarnas outfits! Det hela liknade en livs levande syra tripp i nyktert tillstånd, wicked.
Där var vi tillsammans, en gemenskap på ca 20 pers nyktra, men knappast städade. Tillsammans fick vi huset att skaka och taket att lyfta sig.. Trodde inte det var möjligt att jag skulle kunna ha såhär roligt utan alkohol på krogen. Ingenting är omöjligt, det omöjliga tar bara lite längre tid.
Vi fick även förmånen att lyssna på en duktig rappare som lät som Markolio i ett mycket mer seriöst plan, väldigt fina texter och låttitlar, musik är livet, vad skulle man göra utan den?!?
Jag har varit så sur för att jag inte haft en kamera och kunna fotograferat.. Idag kunde jag känna mig bekväm i min nykterhet och släppa loss, det har inte hänt tidgare.

När gänget separerade var vi fem personer som tog en runda på stan där det var kulturkalaset och att vara dyngrak en fredagskväll kan man väll säga är en del av Sveriges kultur. Men i kväll var det sanslöst! Jag vet inte om det beror på kalaset eller fullmånen som gjorde att människor var som de var och vill inte gå in o spekulera något djupare på det. Vi är hungrig och sätter oss ner på en grill jag egentligen svurit på att aldrig mer besöka, det tog emot kan jag säga, dom är väldigt snål och otrevliga där. Det var inte den första eller sista princip jag gått emot och är man hungrig så är man. När vi sitter och avnjuter vår måltid behöver vi inte känna oss uttråkade. Vad sägs om att se en tjej som under dagen friat till sin kille, börja ragga på vår killkompis, efter att tjejen i ett telefonsamtal börjat bråka med sin blivande man eller en bärgningsbil bärja en hel språvagn! Då kände de flesta av oss att det nog var dags att kapitullera och bege sig hem. Jag är verkligen inte avundsjuk på många av mina vänner som ska vara i Partille kl 8 imorgon bitti. Då kan jag lova att jag ligger och sover sött i min säng. Förbereder för MissionX i morgon, shit vad nervös jag är, och inga bilder blir det där heller! *SNYFT*
Nu är jag trött, orkar inte ens bry mig om att läsa texten 100 gånger inna jag publicerar den, det får bli som det blir idag... God natt.
Kolla in: http://profile.myspace.com/index.cfm?fuseaction=user.viewprofile&friendID=209037992 MÅSTE HÖRAS!

http://www.myspace.com/alimusiclife Hip Hop killen

Solid Försäkring AB suger hårt..

Har ägnat morgonen åt att ta tag i saker jag skjutit upp lite för länge nu...
Allt kändes bra ända tills jag ringde till Folksam för att göra den stöldanmälan Solid Försäkring AB kräver. Jag rekomenderar verkligen INGEN att teckna en Trygghetsförsäkring Mobiltelefon hos dom, då den i princip är värdelös.
När jag köpte min telefon trugade försäljaren även på mig den här försäkringen som skulle vara mycket bra: Täcker upp stöld stöld.. Du får en ny telefon, utan problem blablabla..
Självklart är företag som Solid listiga, för nu visade de sig att min försäkring egentligen inte var en försäkring utan dom betalar endast ut en reducerad avgift av det belopp min hemförsäkrings bolag betalar ut, som i det här fallet inte är någonting då det endast gäller i förlust när du blir överfallen.

Så, om mobilförsäljare försöker lura på er en försäkring genom att säga något i stil med: "Vill du ha en kanonbra försäkring med för endast ***kr, jätte fiffigt, vid stöld och förlust ersätts du med en ny"
Var inte så naiv som jag var, för det var skisnack i mitt fall.
Dom kan hala sig undan utan att få någon som helst konsekvens genom att hänvisa till hemförsäkringsbolaget, eller att försäljaren uppgivit fel information och i slutändan står kunden där med betald "försäkring" utan att få ett skit i ersättning.

Jag börjar nästan förstå människor som tar lagen i egna händer..
Följer man rättssystemet blir man ju ändå hustlad, på ett eller annat sätt!

9 månader idag.

Idag är det min så kallade "födelsedag" har varit clean i 9 månader *blä*
Vaknade upp med en känsla av att bara dra täcker över huvudet och skita i allt..
Tyvärr var jag tvungen att gå ut ändå, hade min behandling och är en plikt trogen typ, så det var ingen idè att skolka. Jag kollar ut och ser att det är oväder, klär på mig massa kläder så jag liknar en michilingubbe.

Vad är det med vädergudarna nu för tiden? Väldigt svårt att bestämma sig!
Självklart tittar solen fram under dagen och där glider jag runt i blommiga stövlar, stickad tröjja och Canada Goose jacka mitt på stan. Vadå beroende, alltid en förmåga att överdriva: för mycket kläder eller för lite kläder, för mycket tvättmedel eller för lite, för mycket mat på tallriken eller för lite osv.. Hur var det med lagom, balans?Hade jag varit i mitt normala tillstånd hade jag nog bara garvat och bjudit på det. Men jag är inte det, jag har kraftig mobilabstinens och är jävligt irriterad och det får väll vara så då.
När jag ringde försäkringsbolaget hänvisade dom mig så klart vidare, jag inser att det kommer att bli en väldigt lång process innan jag (kanske) får en ny telefon igen.. suck..
Det viktiga är att jag fortfarande är clean och inte använder det här som en ursäkt för att använda. Känner tacksamhet för att min pojkvän (som normalt inte går på sama möten som mig) kom och supportade mig idag när jag tog min bricka. Även två av mina närmaste vänner här kom för min skull, det betyder så mycket för mig.


Hela eftermiddagen och kvällen har jag hängt med två underbara vänner.
Vi gjorde behandling i hop och fick en fin kontakt efter det. Nu har dom två hittat kärleken hos varandra och skall flytta ihop om två veckor, jag är så glad för deras skull. Emil i Lönneberga, varmamackor, chokladätande och kortspel var kvällens underhållning, kändes mycket kravlöst, precis så som jag föredrar att ha det.

Abstinens, irritation, förbannad, skam, bitterhet, tillitsbrist, besvikelse, frusteration är väll ungefär vad jag känner inombords nu när jag sitter här vid min dator och skriver.
Känslor är bara ett sinnestillstånd, ingenting bestående...

Något i den här stilen...

Efter solsken kommer regn..

Vad säger man?
Har haft en fin dag med min kille hemma hos mig, jag kan nog säga efter en god natts sömn att jag hade en tendens att överreagera en aning igår kväll. Vi har pratat o busat idag och det känns bra igen.. Både han och jag har fått plats i buss till Gotlands Konventet som är snart, kuuul!
Min snälla mamma lånade ut pengarna till resan, vilken räddning eftersom jag verkligen ville åka på det här konventet men nästan hade gett upp eftersom det skulle bli för dyrt. God bless.

Sen får jag ett telefonsamtal att jag blivit utvald att komma till en make up salong för att bli sminkad, hår stylad och fotograferad, gratis.. Vem som helst skulle tjoa, men ja blev väldigt misstänksam och frågar vad haken är. Tjejen säger bara: "Det finns ingen hake, det här görs i marknadsföringssyfte. Du och dina vänner kommer hit får lite snacks o dricka o blir stylade, helt kostnadsfritt. Det enda som kostar pengar är om ni vill köpa fotona, men det är frivillig."
Jag tar bara med mig några vassa flickor, om det blir trubbel kan vi alla sätta en varsin gräns, då blir det 4 gränser och det leker man inte med.

Tro inte kvällen slutar lika bra som sagen, nix pix...
När jag ska åka och lämna pengarna för resan blir min mobil stulen inom loppet av 15 minuter, helt sanslöst! Så trycker dom upptaget och stänger av den där vi ringer. Jag ringde och spärrade den direkt, glöm att jag ger bort min mobil helt utan vidare, krig på laglig nivå. Synd att jag inte känner några outlaws längre..
Nu kan jag inte fotografera till bloggen heller och det känns mycket tråkigt, jag hade knäppt jätte fina bilder jag skulle lägga upp nu ikväll *snyft*
Som en fin avslutning på dagen råkar en anonym ut för en liten anonym incident som får mig att börja asgarva okontrollerat, inte för att jag inte känner medlidande eller är elak, utan för att det inte går att hindra.. Sorry Anonym... Det var nog inte våran kväll.
Det är väll det här som också är en del av balans i livet kanske?
Jag brukar inte vara bäst på att hantera såna här situationer, men idag tillhörde jag eliten.
Lugn och fin får åka grävmaskin. Inget blire ju bättre av att jag blir arg och låter resten av kvällen vara förstörd, när jag ändå inte kan göra mer åt saken idag. Vad gör det om 100 år när allting kommer omkring..
Men om försäkringsbolaget jiddrar med mig i morgon vill ha en ny mobil, blir jag förbannad.
Fram tills dess lämnar jag över det till min högre makt, så blir det nog jätte bra.

Livet på livets villkor... Visst är det underbart!?
Tvättstugan nästa sen plakatdäcka i sängen, ska upp tidigt i morgon och har ingen väckarklocka!

Life is a rollercoaster..

Har varit på min behandling idag, känns gött, första gången sen jag kom tillbaka från Gävle.
Är ingen morgonmänniska som går upp med tuppen, utan föredrar snooze. Såhär pigg och glad var jag i morse på väg till fenix..

Känner att jag fått en enorm stabilitet i min nykterhet tackvare Fenix och gruppen, för det är jag så tacksam. Börjar kunna känna tillit till gruppen och processen vi går igenom tillsammans. Kvällen var hängiven åt meditation, min nya favorit sysselsättning och det var lika sjyst som vanligt.

Efteråt drog jag och en killkompis till Lidel och handla. Lidel e grymt, tillskillnad från de flesta andra affärer där slutsumman alltid blir lite mer än vad man tänkt sig, blir det på Lidel nästan alltid mindre än vad man tänkt sig. Och det är Gött, sen är det helt okej kvalitet på de tyska varorna. Har hur som helst alltid riktigt sjysta samtal med den här killkompisen o han är en riktig rolig filur. Vi umgås inte så ofta så varje gång vi av en slump hänger blir jag exakterad och pratar jag non-stop utan det minsta andetag i typ 5 minuter, innan jag kommer på att jag måste andras o kanske låta han prata lite oxå. Hehe han har också varit bortrest 8 dagar i skogen och beättar en situation då han ska stiga på bussen som ska ta honom till sivilisationen då han omedvetet börjar prata engelska med chaffören, som om han vore turist och kommer på sig själv när han väl har satt sig, hahaha, crazy, men underhållande att lyssna på, för en stund känner jag mig någolunda normal, skämtosido..

Hade tänkt skriva ett helt utlägg om resten av min kväll och känslor av det som hänt. Men av respekt för inblandade parter väljer jag att låta det vara oskrivet. Känner mig vilsen och avstängd när det gäller en viss sak just nu. Jag blir galen!! Hoppas att sömn hjälper mig.



Dagens positiva:
Från morgon till kväll har ett flertal människor idag gett mig komplimanger om att jag ser pigg och fräsh ut... Det gör mig positivt överaskad och glad, för ja tycker ju jag ser ut som vanligt. Min självkänsla växer sakta, häftigt och skrämmande. Lika bra att bara tacka och ta emot.

God Natt frossa!

[Lovligt byte]

[Janet Evanovich]

Jag läser en helt underbar bok, jag önskar alla fick möjligheten att läsa!

Kan garantera läsaren ett riktigt gott skratt och den som inte gillar den har inget sinne för humor. Okej, kanske det är en chick-flick bok (mer lämplig för tjejer), men shit vad rolig den är!

Den förgyller hela min dag, bara längtar efter att få läsa nästa sida.

Det bästa är att jag slipper separationsångesten i slutet av boken, då det finns 4 böcker till i samma serie (Och jag har dom alla hemma *weee*).

HALT!

För att jag som människa skall få ut maximal tillfredsställelse i vardagen, är det viktigt att jag underhåller mig själv på rätt sätt.
Egentligen är det såna här basic prylar människor normalt gör utan att påminna sig. Men jag tillhör de människor som har svårt för normala rutiner och måste ständigt påminna mig själv på ett fiffigt sätt.
Så om du är som mig, kan du också tänka: HALT
HALT står för:

H- Hungry - Äta bör man annars dör man. Gärna regelbundet.
A- Angry - Låter bli att äta, sova eller isolerar mig. Då mår jag dåligt o blir arg.*grr*
L- Lonley - Undvik isolering. Social tillvaro är viktigt för välmåendet.
T- Tierd - Regelbunden sömn är mycket viktigt.

Idag har jag för en gångs skull HALTAT bra och det märks tydligt på hela mitt mående, jag känner mig: Glad, lugn, tillfreds, snäll, vacker, stabil och tillfrisknande.

Var på möte och drog och käkade lunch med två vänner efteråt. Den ena ifrågasatte i princip det mesta jag sa, som en trotsig tonnåring. Jag blev jävligt irriterad men istället för att sätta en gräns svarade jag med försvar.. Som om jag ens behöver försvara min åsikt inför andra människor, det ska räcka med att JAG är övertygad om min sanning, hallå Katta vakna nu!
Har fortfarande svårt att sätta gränser och se vad som är "rätt" och "fel" för mig, har sällan haft en egen åsikt eller förstått att jag har rätt till en. Men måste säga att jag blir starkare i mig själv och lär mig mycket hela tiden. Har till stor del min terapeut, pojkvän och sponsor att tacka. Det är aldrig för sent att förändras, det är de som är de bästa med livet, jag får en andra chans.
Bara för att människor är van med att jag skall vara på ett visst sätt, behöver det inte betyda att jag alltid kommer att vara så. ICKE! Im under construction: Både fysiskt och psykiskt. När jag tar ansvar för mina känslor och ser min del slipper irritationer bygga bo i huvudet, jag får frid i hjärtat.
Jag kan tycka om människor, men behöver inte tycka om allt dom gör.
Det hjälper mig mycket att acceptera andra människor som dom är.. Men i bland glömmer jag bort min del och börjar leta fel hos andra, det tar inte lång tid innan jag blir irriterad och sur på de drabbade.. Och vad hjälper det? Na-Da (Sorry darling, jag ska bättra mig)


Eftersom jag varit så duktig idag belönade jag mig på kvällen med en påse godis och Zingo (Fast jag är pank *ihhh*). Det tar 5 minuter att gå ner till affären, jag lovar er...
På hemvägen, inom loppet av några minuter börjar det spöregna, jag får hastigt lägga på luren när jag pratar med min pojkvän, för att rädda min godispåse som börjar gå sönder av regnet. Rädda det som räddas kan! När jag väl kommer hem, är jag så blöt att man kan tro jag badat med kläderna på. Så typiskt! Jag som gått runt med mitt nyinköpta paraply i väskan, sen jag kom hem från Gävle, utan de minsta regndroppe. Nu när det väl öser ner har ja såklart glömt min handväska hemma *doooooh*..

Nu till en glad nyhet..
Idag blev det nämligen bekräftat... På lördag ska jag göra Mission X och är redan nu jätte nervös. HAHA, större delen av kvällen har jag "tränat" och förberett mig inför the secret mission (Varför träna det kommer ändå inte bli som jag tänkt i mitt huvud, så står man där TILT. Oh shit!)
Nädå, jag tror det kommer gå bra, trots min nervositet och rädsla för att misslyckas och avslöja mig. "Han där uppe" är med mig, jag behöver inte vara rädd.
Kan tyvärr inte säga mer än så just nu, men det är häftigt att få göra en sån här grej och det stärker mig som människa att bara våga göra det. Hoppas det ska gå att fotografera så jag kan lägga ut lite bilder efteråt på lördag, då jag kan avslöja lite mer.
Love Peace and Understanding