Kexet

Kom att tänka på en sak.. Jag är lyckligt lottad som har ett helt fantastiskt k-ex, gud vad jag tycker om honom och att vår relation ständigt utvecklas. Som det känns för mig just nu har vi det jätte bra och det blir bara bättre. Som med allt annat så är ingenting perfekt och vi har en del saker att jobba på, men de e så fint att vi gör det tillsammans... Jag märker att jag öppnar upp mig och vågar lita på att k-exet faktiskt tycker om mig tillbaka, det är främmande, för jag är van vid att tänka att ingen kan tycka om en sån som mig. Fast om det var sant, skulle nog k-exet dragit för länge sen, för han har inte alltid haft det så lätt med mig *hihi*

Det är fint för jag känner att mina känslor växer istället för att krympa, då går det åt rätt håll i alla fall. Sen får jag slå bort mina negativa tankar om mig själv och våga lita på att mitt k-ex tycker om mig lika mycket tillbaka. Jag är så trött på att vara rädd inte våga satsa, för att ? Ja precis bra fråga.. Varför?? Kanske för att jag bryr mig lite för mycket vad andra kan tänka. Men det som spelar roll är mina känslor för k-exet och k-exets känslor för mig. Jag får ha tillit till mitt k-ex, så som han får ha tillit till mig... Tror det här kommer bli precis så bra som det är meningen.. Kan inte se mig tillsammans med någon annan än mitt favorit kex, Göteborgs kexigaste kex!

Jag trodde faktiskt inte att jag skulle träffa någon som det klickade med, men de klickar här.. Hör ni inte?

*klick klick*

Drömmar

Just nu sitter jag här och bara mår bra, inte för något särskilt egentligen.. Men tidigare på dagen hade jag "början till magkatarr" ni som känner mig vet också vad det innebär för mig, olidlig smärta, jag helst av allt slipper att gå igenom. Jag kan varken sitta, stå eller ligga och min närmaste omgivning kan räkna med att inte bli behandlad som de förtjänar.

Därför är jag enormt tacksam att det inte bröt ut idag, förra tisdagen hade jag inte lika tur och herre gud vad jag svor på natten när jag försökte sova.

Tänker ibland på livet... Jag har verkligen ingen aning hur min framtid kommer att se ut. Det har väll egentligen ingen annan heller. Men det jag menar är, tidigare har jag i alla fall alltid haft ett jobb att gå till eller något annat regelbundet. Sen så kommer det självklart kanske en dag då man slutar jobbet och kanske går vidare i livet. Allt har för mig alltid varit så strukturerat, har nästan jämt haft medvind när det gäller mina arbetsplatser. Har i princip inte varit arbetslös sen jag slutade gymnasiet, fören nu då, det är något nytt och främmande för mig. Men det verkar vara svårt att få jobb i Göteborg och nu när jag verkligen har världens chans att ta tag i mina drömmar kanske jag borde göra det...

Så vad är egentligen mina drömmar???

Om jag ska se till samhällets normer, vill jag nog som de flesta andra människor också studera... Det är för att jag i framtiden ska kunna arbeta med något jag trivs med och ändå tjäna lite pengar så man kan unna sig saker, en timanställning är ju tyvärr inte särskilt välbetald.

Jag tycker det är väldigt svårt att veta exakt vad jag vill arbeta med eller utbilda mig till.

Men Socionom utbildningen har alltid varit en dröm OM jag skulle komma in förstås. Vilket jag faktiskt tänkt försöka göra, det är därför jag ska skriva högskoleprovet den 26 oktober, förhoppningsvis finns det tillräckligt mycket vilja för att fullfölja det här.

För sen har jag ju den där drömmen om att resa runt i Asien med en ryggsäck och leva ett liv utan materialistiska saker, bara se olika platser och bo billigt.

Ärligt talat märker jag att mitt inre skriker efter det, komma ut i stora världen. Jag reste ju första gången utomlands i november förra året och blev såld direkt, resa är min stora passion, tyvärr säger ekonomin i från. Idag ser jag i alla fall inga hinder det är snarare en fråga om tid och tålamod...

För jag har en bild i mitt huvud en dröm i mitt hjärta. Vem säger att allt måste hända precis nu, att öva på tålamod är precis vad jag behöver lika mycket som att våga kämpa för mina drömmar. Ett ständigt återkommande ord i min blogg: BALANS.

Det är precis vad mitt liv behöver i alla mina angelägenheter...

Men om jag får bestämma bor jag och k-exet inte kvar i Sverige länge till *hihi*

Sjusovare

Oh my God!
Vaknade och trodde jag var ute i tid, men det visade att klockan var 14:45.. *ihh*
Ångestväckande att sova bort dagen på detta vis!
Men antagligen behövdes det, med tanke på att jag somnade vid 04:00 inatt, 11 timmars sömn känns ändå lite över reklamerat.

Har nog drömt de mest bänga drömmarna, måste jag säga.. Om Gävle och massa människor där i från; levande som döda. Kan inte förklara med ord, så bängt var det, drömmen fårbli kvar i mitt inre istället.
Nu sitter jag och äter min frukost, därefter ska jag åka och träffa k-exet och hjälpa honom att storhandla. Sen blir det som vanligt meditation... Den senaste tiden har jag varje tisdag känt starkt motstånd att gå till meditationen, varför vet jag inte? Men jag har tvingat mig dit, för att jag vill ge mig lugn minst en gång i veckan i alla fall, är ju alltid så speedad.
Jag saknar Thailand och har haft en tomhetskänsla inombords sen igår natt!! Min dröm är att samla i hop massa pengar och bagpacka i asien, med k-exet, fatta vad kul! Så är det med drömmar, dom kanske får skjutas fram ibland...
Nu måste ja hoppa in i duschen, mitt hår liknar dreads!

Love peace and understandig

Snäll-Dagen

Den här dagen har handlat mycket om att finnas till hands för sina vänner...
Jag har verkligen mycket att lära om livet och genom att se andra människor som går före göra bra saker, blir jag själv inspirerad att göra samma sak.
Allt började med den här avlopps historian jag drog tidigare.
Vem erbjuder sig ärligt talat att gräva i någon annans avlopp frivilligt???
Jo! En vän som vill finnas till hands. Jag har inte träffat många såna människor, men hoppas av hela mitt hjärta att jag också blir så i framtiden, vilken ödmjukhet det är i att ovillkorslöst finnas där för någon annan.

Så dagens mission blev: "Saving the Iranier"...
Han mådde inget vidare när vi pratades vid, så räddnings patrullen beslöt sig för att våldsgästa honom och bjuda på mat o städning, helt gratis. Det bästa var att vi gjorde Iraniern glad av vårt sällskap, det var precis vad han behövde. Och vi själva hade dessutom en mycket trevlig kväll tillsammans. Så efter att ha umgåtts med människor konstant i ca tre dagar nu, känns det mycket skönt att få vara ensam i en tyst och fridfull lägenhet.
Eller åtminstonde lite ensam, för min kissebäbis Shanti är ju hemma..
Men henne kan man nog aldrig få för mycket av.

• Nasse: Jag
• Puh: K-exet
• Ior: Iraniern
• Tiger: Funky-Guru

Måndag

I går natt klockan 02:30 kommer jag på att jag ska upp tidigt och träffa min terapeut idag... Så i morse var jag lagomt motiverad att gå upp och åka i väg till terapeuten, men jag gjorde det ändå och resultatet blev som vanligt bra.
Nu sitter jag här hemma och är allmänt seg, en del av mig vill bara lägga mig ner och dra täcket över huvudet en annan del förstår att jag behöver ett möte. Så det är vad jag ska ge mig själv ett möte och lite egentid, så i kväll blir det me myself and I som har kvalitetstid.

Veckan kommer innebära en hel del grejer jag ska göra. Ingen big deal egentligen, men det blir stort i mitt huvud. Tänkte i alla fall skriva ner saker jag ska göra så jag inte glömmer...

To Do This Week:

• Tisdag: Meditation
• Onsdag: Baka + Fenix
• Torsdag: Angeredsgruppen
• Fredag: Kvinnom.

Sanslöst hur små saker kan bli så stort i huvudet..
Mitt avlopp i köket har varit kaputt och Funky-Guru erbjöd sig fixa de, så nu håller han på där inne och det luktar inte hallontårta precis. Tur att jag redan har ätit mat, men jag tycker det är jätte snällt av honom, eftersom jag blundat för problemet alldeles för länge. Vågar knappt gå in och kolla hur det ser ut, men jag antar att jag ändå borde supporta när han e så snäll..

Bye bye!

Chill-Dag

God kväll!
Jag har ingen förmåga att skriva idag, för jag vet inte alls hur jag ska börja.
Det jag vill få fram är i alla fall att jag har haft en riktigt chill dag med k-exet och funky-guru här hemma i Hammarkullen. Meningen var att vi mot kvällen skulle gå på någon teater, men funky-guru kläckte den fina idèn om heldag i Hammerhill, jag som är lättja personifierad tyckte det lät jätte bra. Men har i alla fall lyckas att komma i väg och storhandlat idag, med 2 män som bärhjälp gick det hela mycket smärtfritt, jag slapp att bära.

Det är roligt att umgås med funky-guru för han har alltid något på g, tanken var en hel del grejer idag, vad vi skulle hitta på, men det slutade med: gör det enkelt. Så vi har bara haft det trevligt tillsammans och tittat på skräckfilm kl 17:00 på dagen. Shit viken kass film det var, den hette något i stil med lifatren 2, riktigt B...

Vi drog till Angered och skulle handla mys-pys grejer i all enkelhet. K-exet höll på att vurpa i en torkad spya nere i stationen och funky-guru ville springa genom tunnlarna. Helt ocivilicerade lyckas vi ta oss fram och tillbaka utan att varese bli spöade eller rånade. Hemma i tryggheten harf vi nu dukat mitt vardagsrums bord med massa goa grejer. Vad sägs om: Oliver, chips, naturgodis, ostkrokar, räkor, ost och en hippie grej som funky-guru håller på att koka ihop. Typ kronärtskocka tillsammans med smör och salt, låter jätte spännande och ska blir najs att prova snart. Cocos också, haha vi googlade på hur man lättast tar sig in i en cocsnöt. Svaret blev: Släng den och köp de på burk i stället... Men eftersom vi hade köpt den så fick vi slå våra kloka huvuden i hop och jag slet fram en bågfil och morakniv, 5 minuter senare var saken biff. Det är så mumma med cocos, jag tänker tillbaka på stranden i Thailand. gud vad jag saknar Thailand, jag måste skaffa mig en ekonomi snart, annars blir jag galen. Tyvärr lär det dröja innan det blir Thailand igen, men Barcelona nästa år ska de i alla fall bli. Nu ska jag få instruktioner hur man äter funky-gurus kronärtskocka här. (Smakade grymt gott)

Lathers..

Fin dag

Efter fem timmars sömn skuttar jag upp ur sängen för att hinna till lunch mötet, känner mig mer död än levande. Så det var bara att make upp a sig ett trevligt ansikte i morse.
Har varit ute på vift tills nu och haft en mycket trevlig dag...
Vi började med att fira en tjejkompis som fyller 23 idag, 16 original ute tillsammans på en Thai-restaurant, jag undrar vad folk tänker när de ser oss, eller om det bara är jag som tror att folk tänker. Medan alla beställer sin mat beställer jag en grymt god Banana Splitt, då jag redan käkat lunch tidigare. Oj oj dit kommer jag garanterat gå fler gånger...

Ja, vad säger man sen har dagen fortsatt med galna upptåg, jag önskar som sagt att jag hade haft kamera, en bild säger ju mer än 1000 ord. Nästa månad har jag planerat att kirra en ny mobil med kamera på, förhoppningsvis. Har i alla fall haft en kanon dag i goda vänners sällskap.
Nu sitter jag hemma i lugnet och bara chillar. Vad mycket känslor som cirkullerat inom mig idag och vad snabbt de kan pendla. Jag har nog gått från damp-barn till, kaffe-ångest, till bara vara chill.. Nu är jag något mellanting av alla tre, det är inte lätt att varan en liten knisse alla gånger. Snart kommer kanske några vänner över och röker vattenpipa och kollar på film, läskigt, det hör inte till vanligheten att jag bjuder hem folk. Om man inte räknar med k-exet då, men han är ju mer stammis än gäst. Får träna på det. Oj oj nu kommer dom.. Over and out..

De som fortfarande lider där ute..

Jag tog precis bussen hem från Lövgärdet och var den enda passageraren, tills bussen stannar till på en för mig okänd hållplats. In i bussen rammlar en ung flöddrad kille, hans telefon ringer och det är svårt att förstå vilket språk han talar, då rösten är så sluddrig att det är näst in till omöjligt att höra orden. När han passerar mig ser jag in i hans ögon, det finns ingen där, han är inte hemma. Min tanke är: Det kunde lika gärna varit jag eller någon annan i min närhet, min känsla är sorg och medlidande.
Jag hoppas att människor som den här killen hittar rätt i livet innan det är för sent och döden tar över... Jag är inte arg längre, arg för att jag kanske ville vara honom förut...
Snarare tacksam att jag inte behöver vara honom, att jag faktiskt är nykter frivilligt endast för min egen skull. Jag behöver inte vakna en lördags morgon och fundera vad som hände dagen innan, känna skam för att jag kanske gjort något dumt. Idag kan jag möta mina grannar med ett leende, tidigare vågade jag inte se dom i ögonen.

Tack för mitt liv idag!

Superwoman

Vilken helt fantastisk dag jag har haft idag... Inte för att jag har gjort så mycket saker, men de sakerna jag har gjort har varit betydelsefulla.. Fick ett samtal från min fantastiska super mamma från Gävle, alltid lika trevligt när vi pratar. Hon berättade för mig att hon kommer komma ner hit och hälsa på i November, vilket gör mig så fruktansvärt tacksam och glad, bättre 1 års present får man leta efter.

Började morgonen med att diska och plocka undan saker i hemmet, för jag har precis kommit underfund med att det är bättre att plocka undan saker successivt, än att vänta och låta det bli jätte stökigt. Jag vet, jag är lite efterbliven på den där fronten, men bättre sent än aldrig. Eller vad säger ni!?

Försökte i mitt huvud hitta på undanflykter för att slippa göra det som var planen för dagen: Plugga till högskoleprovet (Joho! Man kan visst plugga till det, jag gör ju det!).
Hur som helst hittade jag inga godkända undanflykter och fick göra det ändå, vilket såhär i efterhand känns jätte bra.

Mycket för att jag jobbar på min disciplin, att faktiskt fullfölja mina planer och göra mitt bästa för att nå mina mål. För mig är det häftigt att jag ens vågar, är så fruktansvärt rädd för att misslyckas. Kanske lyckas jag eller inte - vem vet?
Inte jag, men jag kommer garanterat att göra mitt bästaste!

En tjejkompis har dessutom erbjudit sig att hjälpa mig med hur man ska tänka i Matte-delen, som för mig är den svåraste delen. Gissa om jag blev överlycklig!? *Yes box*

Förra veckan var första gången jag provade skriva högskoleprovet, det gick verkligen åt pimp-svängen - Mitt självförtroende sjönk till botten... För en stund...
Det är tur jag har vänner som hjälper mig att tänka positivt, när mitt eget tänk sviker mig.
Dom hjälpte mig att komma på fötterna igen och jag kom på att jag är en superwoman, som inte tänker hissa vit flagg, för jag ska ta-me-faen fixa det här!

K-exet och Iraniern ville ha tv-spels kväll och jag bjöd med mig själv utan hänsyn till att dom kanske ville vara själv. Så nu sitter vi alla tre hemma hos Iraniern och äter chips och dricker läsk. Haha jag tror Iraniern har homosexuella tendenser för han har köpt sig en baby rosa tv-spels dosa, gulligt. Jag kanske borde passa mig att lämna de där två ensamma i fortsättningen. Här har jag den kärleksfulla familj jag alltid velat ha.

Inte för att min vanliga familj är fel.. Men något splittrad är ju inte att överdriva i alla fall. Hej mamma jag älskar och saknar dig. Hej syster, vi träffas snart, känns fint. Jo Pappa.. vad säger man? Orkar inte tänka eller känna men jag älskar och ber för dig. Jag hade verkligen behövt säga vad jag egentligen tycker, tänker och känner till min pappa.. Men jag är lite feg, så när vi pratar säger jag något helt annat, tur att vi inte pratar så ofta, lättare att hålla masken då.. kanske är det lika bra att inget säga? Vad vet jag? Jag har så många andra fina människor omkring mig ändå.. Så det så..

Tillbaka till verkligheten.. *schwisch*

Idag känns det fint att bara vara jag, precis så som jag är..

En superwoman *hihi*

"Att handskas med skvaller"

Måste skriva om ett hett samtalsämne som för mig varit aktuellt sen i söndags, då jag tog ett beslut att inte skvallra, snacka skit eller baktala andra människor...

Veckans heta ämne har varit just detta ämne då dagens text i tisdags handlade om: "Att handskas med skvaller" *Taaaaraaa!* Känns ganska komiskt och en trygghet i att jag är på rätt väg..

Inte för att jag tror Gud gör allt det här för min skull *no no*.. Men jag skulle ljuga om jag sa att det här inte påverkar mitt beslut ännu mer. Känns som att jag mer och mer stå upp för den jag är och mina åsikter. Har inte direkt haft några åsikter tidigare, eller åtminstonde inga fasta åsikter.. Jag har nog (jobbigt att erkänna det) varit en sån där manipulativ typ som vänt kappan efter vinden.. Om inte jag personligen ändrat mina åsikter, så har jag låtit någon annan ändra dom åt mig.

Jag ville ju alltid vara den här reko-typen som aldrig snackade skit, jag rättfärdigde ofta mitt skitsnack med: "Vadå! Jag kan i alla fall stå för det eller säga det direkt till personen om jag vill"

Jaha, men varför gjorde jag aldrig det då!? Mycket bra fråga.. Jag var F. E. G och är fortfarande vill jag gärna tillägga.. Konflikträdd så det heter duga, men jag jobbar på det, tro mig.

* Grunden till mitt tillfrisknande handlar för mig om att våga se på mig själv med ärliga ögon, bli medveten och därefter vilja förändras.

* För att lyckas måste jag ha tålamod och framförallt sluta slå på mig själv för att jag har det här problemet.

* Sedan tar jag ett beslut: Att varje dag göra mitt bästa för att jobba med det här problemet och be om vägledning.

I det här finns en stor ödmjukhet mot mig själv och även min omgivning som växer hela tiden, så länge jag har tillit kommer jag att lyckas. För det är precis det som behövs i livet = Fucking TILLIT och såklart ÖDMJUKHET!

Är så förbannat trött på alla jävla attityder och masker jag använt mig av, jag vill bara vara mig själv för den jag är. Det bästa är att jag hittar en liten del av mig varje dag som går.

Men något jag fortfarande funderar en del över och behöver hitta en balans i är..

Vart går gränsen mellan ventilation och skvaller?

Det viktiga för mig är att hitta ett svar som är bra för mig. För om någon säger till mig att det är helt okej att snacka skit, kan jag välja och ta till mig de och rättfärdiga med att den personen sa att det var okej. Så behöver jag inte fundera var jag själv tycker är okej...
Shit! Jag känner mig nyfödd, jag vet nästan inte vem jag är och vad jag tycker.. *scary* Eller okej... Jag vet mycket mer vem jag är idag än jag visste igår - Med andra ord - Det går frammåt = Det är huvudsaken.

Så vart går min gräns?

För att göra en lång historia kort.

Jag vill inte prata MED andra OM andra i syfte att skada - Jag vet oftast mitt syfte och får ta mitt ansvar. Även sätta gränser till andra när dom snackar skit - Mycket viktigt.

När det gäller ventillera mina känslor, jag behöver fråga om personen i fråga kan vara opartisk. Prata med de jag har tillit till och göra klart att de är mina känslor som behöver ventilleras - Inget skitsnack.

Man känner nog inombords när man är ute och cyklar. Som någon sa idag: "Om jag pratar skit om en annan person, kommer jag känna skam när jag träffar den personen."

Det kan nog ligga något i det. Med tiden hittar jag nog en sjyst balansgång, men fram tills dess krävs TRO, TILLIT, TÅLAMOD och ÖDMJUKHET.. Fina ord med fina innebörder...

För att gå tiden i förskott... Snart jag jag varit nykter i ett helt år, det är helt otroligt, jag har sett andra lyckas, men trodde aldrig att jag skulle vara en av dom.

"Nykter ett helt jävla år - Fy Fan, vad tråkigt"

Oj oj vad fel jag hade... Såhär roligt har jag nog aldrig haft.. Okej, då menar jag sann glädje, för visst jag har sagt det för och jag säger det igen.. Mycket tok har jag hittat på, på fyllan, som jag lätt kunnat skratta åt dagen efter.. Men egentligen är det ren skam jag känt inombords och den har inte gått att hantera om jag inte skrattat bort allvaret.

Kvällens bästa citat i förhållande till skvaller och rykte att personen i fråga kanske skulle vara homosexuell:

"Jag är hellre bög än matcho jävel"

*Haha - you make my day*

Nu får det vara nog, för idag..

Natti natti

Äntligen!

Snabb uppdatering..
Min internet anslutning har varit avstängd från comhem, med anledning att min dator spridit virus, då den var sjuk... Idag ringde jag upp dom o ordnade det så nu fungerar mitt internet igen.. Jag kan säga att de föregående dagarna har innehållit en hel del abstinens. Gud, vad frustrerande det är att vara utan internet! Även om jag överlever, så är det mycket frustrerande att inte kunna välja: Sitta framför datorn eller göra något annat.

Anyway... Nu är det i alla fall fixat och jag kan äntligen göra mitt, på nätet igen *sinnesro*

Jag ska snart i väg och träffa min gode vän Iraniern, så tyvärr hinner jag inte skriva så mycket mer just nu. Men kanske kommer det någon extra rad i kväll.
Jag och k-exet har varit vid vattenfallet idag o bara varit, det har varit trevligt.
Har haft någon känslomässig kaos dag, men nu börjar lugnet trilla in och allt är åter igen harmoniskt, skönt, för jag tycker inte om att skrika svordommar åt mig högre kraft, för att saker kanske inte blir som jag vill jämt..

Puss och kram

En påminnelse

Fjärilarna i min mage har flyttat ut och mina rosa moln har ersatts med ett vardagligt: "Jag glider runt och bara är - mående"..

Till viss del saknar jag mina fjärilar, men jag kan ändå tycka att det är helt okej att känna såhär med. Det är så lätt att ta saker förgivet, glömma bort hur saker har varit eller hur jag kände då. Det kanske låter jävligt ut tjatat och melodramatiskt, men det är faktiskt sant! Hur jävla bra mådde jag?

Jo! Jag hade ingen glädje till livet, ingen människa i min närhet som lyssnade och förstod eller ens någon kontakt med mig själv. Jag bara var och lät dagarna passera med ett skrikande inre kaos, ingen som helst livslust. En dag brast det, jag kunde inte hantera de inre känslorna mer, jag hade två val den dagen. 1: Röka ner mig fett och lådsas som att dom här känslorna aldrig existerat 2: Be om hjälp.

Idag kan jag se att jag gjorde rätt val...

Jag vet i mitt hjärta att jag inte var ensam den dagen... Något större än mig fanns vid min sida och gav mig vägledning, för jag hade ALDRIG gjort det där valet frivilligt om jag låtit min egen vilja styra. Kapitulation, den dagen kapitulerade jag inför min egen vilja, men det är konstigt hur vi människor kan fungera. Med tiden glömmer vi och tar saker förgivet. Det är därför det är så viktigt för mig att påminna mig själv om vart jag kommer i från, för att undvika att hamna där igen. Jag vill verkligen inte dit, jag vill fortsätta leva ett liv där jag vågar att känna de känslor som kommer till mig.

Dom här tankarna kom till mig efter ett möte jag var på idag, vi gick några tjejer och pratade om allt mellan himmel och jord. Jag är så glad att jag kan släppa andra tjejer inpå mitt liv, våga visa dom vem jag är och känna tillit till att dom också tycker om mig som den personen jag är.

När vi var inne på en affär i dag och töntade oss, skrattade o betedde oss kunde jag känna, det är så roligt med människor som är sig själv och bjuder på det. Det här är första gången i hela mitt liv jag kan känna att jag passar in, det finns en plats för mig här bland människor som accepterar. Jag har ju förstått att den platsen funnits för länge sen även på andra ställen, men jag har inte kunnat ta den, för jag har i mitt huvud varit för upptagen med att döma ut mig själv. Var i alla fall gött o känna det så kraftigt idag, att jag inte dömer ut mig själv så hårt bland dessa människor. Att jag mer o mer vågar vara jag och att jag framför allt mer o mer börjar se vem jag egentligen är.

Tack för det!

5 Saker jag är tacksam för idag:

1: Na, stegarbete och min högre kraft

2: Att jag är nykter o tillfrisknande beroende

3: Att jag vågar visa andra människor vem jag är

4: Jag har tak över huvudet, mat på bordet och en inkomst

5: Till min sponsor o ALLA mina vänner - Ni vet vilka ni är. *kärlek*

En Dröm

Jag hade en dröm i natt som fick mig att tänka, känna och förstå... ?
När det gäller NA och att vår gemenskap att vi inte är övervakade av regering eller instutitioner, att vi medlemmar kan känna tillit till varandra, vi gör det här tillsammans, den frihet det ger oss.

I min dröm hade pingstvännerna tagit över mötena på Johanneskyrkan och ändrat om mötesstrukturen helt. Det fanns inga brickor eller medaljer för drogfri tid, manualen var omskriven och det bjöds på festis och bakelser under mötet. Jag kom in på mötet och skulle ta 1 år, men det fanns inget möte den dagen i Göteborg som delade ut 1 års medaljer och dagen efter tog jag återfall...

Kände att jag behövde skriva ner den här drömmen och fundera lite på vad den kan betyda...
Först o främst tror jag drömmen kommer från att jag ganska nyligen blivit mer involverad i NAs service struktur och börjat förstå vad det innebär mer och mer. Hur viktigt det är att jag som medlem bidrar med det jag kan, för att mötena ska finnas kvar, jag börjar ta ansvar om annat utanför mig själv. Det här är nytt och som med allt annat som är nytt är det också lite skrämmande, frågan om jag är tillräcklig osv... Det känns ändå som att jag är införstådd i hur det fungerar och hur viktigt det är att det fortsätter fungera på detta sätt, det har fungerat långt innan jag blev delaktig. Vilken panik som växte i mig när kyrkan tagit över, shit alltså och även mina fördommar om hur dom hanterade mötena. Jag kan inte riktigt sätta mina tankar på pränt så alla kanske förstår, men drömmen fick mig i alla fall att vakna och se hur bra jag har det egentligen.. Sen det komiska var när jag skulle åka till min kurator och vid stationen såg Jehovas vittne dela ut deras tidning... Då tänkte jag:
Tack och lov att jag som NA medlemm slipper stå och sälja min tro på programmet i Hammarkullen centrum. Att jag genom mit tillfrisknande sprider budskapet och visar att det fungerar.
Skulle aldrig kunna vara med om vi hade som krav att värva medlemmar, då skulle det i mina ögon vara "sekt-liknande".

Na har räddat mitt liv. Jag lever istället för att överleva.

Kram

Besviken

Fick svar angående lägenhetsbytet precis, det blev nej..
Kan inte hjälpa det men jag känner mig besviken, då jag hoppades så innerligt att det skulle bli av. Ville så gärna ha den där lägenheten och såg en möjlighet att äntligen komma i från den här.. Men men det är väll bara att gilla läget och leta vidare, även om det känns tråkigt just nu.. *suck*

Det positiva är i alla fall att jag har det rent och snyggt omkring mig nu.
Och att jag istället kan lägga tid och energi på högskoleprovet.
Omedvetet hade det blivit stressigt att rensa ur lägenheten eftersom jag har svårt att be om hjälp. Nu kan jag göra det i min egen takt.


Stegarbete och Stora Boken läsning nu.

Enighet

Idag fick jag möjligheten att se och tänka om när det gäller en viss sak jag gör mindre bra.

Jag snackar skit om andra människor, så är det, punkt... Visst... Jag är säkert inte den enda som snackar skit och ja, jag kan rättfärdiga det med att jag i alla fall kan stå för det jag säger...

MEN! Faktum kvarstår att jag inte tycker om mig själv när jag gör såhär och att anledningen till att jag pratar MED andra OM andra faktiskt beror på min längre självkänsla och högre tillitsbrist (* Im under construction*)... Att jag behöver få medhåll från andra att jag duger och är på väg åt rätt håll. Det känns inte rätt längre..

Hädanefter ska jag efter min bästa förmåga jobba med den här biten och gola dit mig själv, om jag av någon anledning harmas på någon får jag väll ta de med min sponsor eller högre kraft.

Jag har hopp om bättring, då jag redan sett resultat på andra plan i livet och hör andra dela med sig av deras erfarenheter. Tillsammans kan vi klara, det vi inte klarar ensama.

Min tillit växer sakta och jag känner mig mer och mer som en del av enigheten.

Skam

Upp och hoppa, fixa det sista innan visningen jalla jalla!
Tur att jag haft framförhållning och gjort det mesta igår...
Morgonen började med k-ex tjaffs, vi har gnabbat med varandra sen i går kväll och håller fortfarande på, tur att jag fortfarande är rökfri, när jag blir irriterad vill jag bara ta en cigg..
"Ta inte den första" - Är mitt råd till mig själv och ett mantra jag upprepar i mitt huvud just nu.

Jag och k-exet gick över för att kolla på lägenheten vid 12 tiden och nu ungefär en timme senare är vi klar och jag sitter här o är lägenhets-centrerad.
Kände kraftig skam när jag visade upp lägenheten för paret, fast den är i topskick nu om man jämför med hur den har sett ut. Jag fick inget hum om dom var intresserad eller ej då killen höll god min, men jag hoppas det..
För jag vill väldigt gärna byta, det är precis en sån där lägenhet jag vill ha, jätte gullig var den.. Något jag skulle kunna vara stolt att visa upp och vilja rusta upp.
Så nu i efterhand bor skammen i mig, men jag får lämna över det till min högre kraft och vänta på beskedet, helt enkelt. Det blir inte lätt, då jag har en väldigt stark egenvilja, i mitt huvud har jag redan bestämt svaret. Kanske borde jag tänka positivt i stället, för då kanske även resultatet blir positivt.
Sen kanske jag ska i väg med iraniern o två tjejkompisar till avenyn och kolla på fotboll.. Det är inte direkt ett av mina favorit sysselsättningar, men har man varit inne och städat en hel helg är i princip allt annat jätte roligt.

Clean-ing

Jag har något mycket intressant att meddela, så håll i er nu ...
Idag har jag ... Städat! Intressant va? *NOT*
Just nu känns det faktiskt som att mitt liv är rätt innehållslöst.
Inga galna upptåg att skriva om. Hmm hittar jag övethuvud taget på galna upptåg idag??
Näää fan, de gör ja ju inte.. Det slutade när spriten tog slut..
Där emot har jag roligt väldigt ofta i alla fall, vilket är positivt, är trött på att ta livet så: Dead serious (Heter det så, föresten??).
Men varå liksom, förr i tiden var mina mål att bete mig så svinigt som möjligt på fyllan, gå på stripp klubbar o snorta cola eller hänga på svartklubben för att ha något roligt att berätta om dagen efter. Hur roligt var det egentligen? När jag tänker efter, inte speciellt roligt, mer pinsamt och kanske till och med farligt!

Kom att tänka på en sak. När jag började må bra i mitt tillfrisknande blev jag väldigt orolig. Hur ska jag kunna sitta hos min terapeut i en timme och bara prata om positiva saker.
Tidigare har jag bara haft jobbiga saker att prata om. Det roliga är att det nästan tar längre tid att prata om alla positiva saker idag, vilket visar väldigt tydligt vilken förändring jag gjort.

Gud vad jag uppskattar vänners ärlighet idag, jag har en helt underbar vän i mitt liv och hon är så fantastiskt ärlig att jag blir varm inombords. Önskar fler människor tog efter de, så man slapp gå runt o vara paranoid. Fast o andra sidan, jag är inte paranoid längre - Börjar sakta men säkert vinna tillbaka min tillit till mänskligheten.

Nu ska jag fortsätta putsa mina fönster.. *Jippi*

Speedad (av kaffe)

Nu är det kväll och mörkret ligger som ett täcke över himlen.
Här sitter jag och skriver på min el-bloggo. Tänker på hur dagen har varit och finner ett ord som passar bra: Speedad...
Jag tillsammans med k-exet har städat min lägenhet större delen av dagen, för att klara av det krävdes någon kopp kaffe och lite techno musik. Har verkligen ansträngt mig för att det ska bli fint. Så nu när jag sitter här i mitt rena vardagsrum kan jag till och med säga att jag trivs bra i den här lägenheten. MEN vill dock flytta ändå.. Så snälla alla som läser det här - Håll tummarna att bytet går igenom - I need it!

Var och hälsade på ett AA möte nu i kväll och supportade en vän som tog 1 år.. Det var ett riktigt sjyst möte, jag skulle kunna besöka igen, även om jag är en trogen NA talliban..
Efter mötet åkte jag och k-exet raka vägen hem till mig för att utföra mission x och ha en fin kväll tillsammans, jätte mysigt o trevligt har vi haft, k-exet snarkar i soffan just nu..

Jag kan tyvärr inte somna för jag har tvätt tid kl 01:00-04:00 - riktiga lyxtider.
Pratade med min syster idag... Känns roligt för hon har sagt att hon kommer till Göteborg när jag tar 1år i November.. Kanske kommer även 2 andra vänner med, det känns väldigt roligt o fint. Fast man får aldrig glömma: BARA FÖR IDAG....
Man kan aldrig vara säker, men jag ska göra mitt bästa.
Känner mig tacksam, är fortfarande rökfri sen jag tog återfall på nikotin.. Men eftersom k-exet röker blir jag sugen väldigt ofta, tur att han inte ger mig. Jag vill fortsätta vara rökfri.

Vad mer har jag att säga... Än att livet leker!
Jag mår förbannat bra... *Tjoho* För det!

Love is in the air

Lycklig

God morgon!
Idag vaknade jag upp med en helt fantastisk känsla inombords som jag vill dela med mig av.
Vet inte riktigt hur jag ska beskriva den, men jag tror det kallas något i stil med glädje, lycka, kärlek, harmoni? Något positivt helt enkelt, mina fjärilar i magen bor kvar än...

Jag tycker om mitt underbara k-ex jätte mycket och blir mindre o mindre rädd att uttrycka det. Tidigare har jag nog tänkt att det kommer ge otur om jag säger vad jag känner högt, men nu bryr ja mig inte längre. Jag mår ofärskämt bra och är väldigt tacksam för det.

Snart ska jag börja städa lägenheten, för på söndag ska den visas upp för paret som kanske vill byta med mig. Så det gäller att anstränga sig, så den här kartongen ser inbjudande ut. K-exet har sagt att han ska hjälpa till och det är jätte gulligt av honom.
Gud vad jag hoppas att det blir ett byte, jag bryr mig inte hur deras lägenhet ser ut, för den går alltid att fixa. Hoppas dom tänker lika. Jag tror att ingen vill bo i den här lägenheten för att jag inte trivs, men det är ju för att det finns en historia för mig här, en historia jag vill göra ett avslut från. Börja ett nytt liv helt enkelt. Jag har sen jag flyttade till Göteborg för över 2 år sedan inte haft en egen lägenhet utan delat med någon annan. Nu vill jag väldigt gärna ha mitt eget, som jag kan bygga på och rota mig i med min kära Shanti, självklart får k-exet också komma dit när han vill. Dags att ta tag i saker o ting nu!

Bye bye!

Kaos

Idag har jag tränat på högskoleprovet, det tar ganska många timmar och är jävligt svårt enligt min uppfattning. Innan jag skrev provet hade jag en bild av att det skulle gå bra, men efter ca 4 timmars skrivande och då jag upptäckte att det var komplicerade grejer kändes allt bara pannkaka. Sen när jag rättade provet och såg resultatet kändes det deppigt, det gick inte bra. Kändes typ som att jag fick bekräftat vilken oallmänbildad sopa jag egentligen är.

Det fanns inte särskillt mycket tid att reflektera över resultatet då jag skulle i väg på ett praktiskt möte för en ny grupp som kommer att starta i närheten av där jag bor. Men känslan av värdelöshet satt kvar så jag förblev mer eller mindre självcenterad under större delen av mötet. Det finns en gammal del i mig som säger:

Där ser du! Du är dålig du klarar ingenting. Vi kan kalla den rösten Gollum.

Sen har vi det sanna jaget, som vi kan kalla för Smegoll, som säger:

Det där var ett övningsprov och första gången du skrev det, det kan bara bli bättre. Du är inte ditt resultat.

Ah men den där prestationsbiten jag måste tänka om på, att tänka positiva tankar i med och motvind på många områden i livet, inte bara när det gäller det här provet. Så nu sitter jag här denna torsdags kväll något down, men men Nya friska tag - Eller hur jaow!?

Jag gör mitt fotarbete och kan få mina drömmar besannade - Om jag vill...

Men fortfarande skriker mitt innre: Vad fan har jag gett mig in på?!?

Är jag skitzofren eller bara beroende? *HaHa*

Jag tror minsann jag får gå till min spegel och affirmera lite, påminna mig själv om att jag faktiskt är bra.

Var väldigt i mina tankar o känslor på praktiska mötet idag också, jag borde vara glad för jag vågade nominera mig själv till en post och blev vald. Hallå, hur ofta har jag vågat ta plats innan? Det är ändå rätt grymt av mig, även om jag har en liten tjej att tacka för att jag vågade ta initiativet. Nåja, det har nog inte riktigt sjunkit in, men nu är jag fast ett tag till i den här gemenskapen, som jag från början var så rädd att fastna i... Det känns inte så skrämmande längre, snarare tvärt om, en ny resa i mitt liv.

Föresten.. Måste skriva om en positiv nyhet mitt i allt kaos..Har under en längre tid gnällt och klagat över att jag vantrivs i min nuvarande lägenhet utan att ta tag i saken. Häromdagen tog jag tag i den biten och signade jag upp mig på Bostadsbolagets bytesbörs. Ett av alternativen var en lägenhet på samma område som när jag kollade upp visade sig ligga på samma gård, jag mailar personen och hoppas på gensvar. Min dröm har varit en mindre lägenhet på bottenplan, så Shanti kan få komma ut lite då och då och så jag kan fixa o dona i trädgården, ta lite ansvar liksom. Guess What! Lägenheten låg på bottenplan, ska tydligen vara fräsh och dom som bor i den verkar intresserad av att byta med mig. Jag har egentligen inte vågat ropa ut detta med rädsla för att det ska skita sig. Men what the hack... Det som är meningen ska hända, kommer att hända, så sluta grubbla om du mot lycka vill vända.

Hur som helst kommer jag bli överlycklig om jag får byta. Då kan jag äntligen lämna det gamla bakom mig o bygga upp min egna lägenhet som inte skaffades tillsammans med D...

En känsla är bara ett sinnestillstånd ingenting bestående - Jag är INTE mina känslor.

Kärlek och respekt!

Mardröm

Hade bestämt mig för att ta sovmorgon idag och ställde ingen väckarklocka. Men det gick i stöpet då jag redan klockan 09:00 väcktes av en telefonförsäljare på hemtelefonen. Eftersom det är normala tiden jag brukar gå upp beslöt jag mig för att sova vidare. Det fick jag också göra... Ett tag till i alla fall, för klockan 10:00 ringde k-exet mig och var förvånad att jag fortfarande sov... Han visste inte om mina planer om sovmorgon...
Något illa till mods fördes mina tankar tillbaka till en mardröm jag hade i natt...

I drömmen ska jag skriva högskoleprovet samtidigt som jag är på klassresa med några människor. Man får möjligheten att välja när man vill göra provet och jag drabbas av lättja och skjuter därför upp provet till det sista. Så i slutet av resan ska jag både göra högskoleprovet, packa och städa rummet jag bott i. Mitt innre är kaos och panik, jag hinner bara skriva halva provet och resultatet blir skit, för att jag inte var förberedd.

Så efter jag pratat klart med k-exet insåg jag att det inte finns tid för förhalning, så jag bestämde mig för att gå upp och läsa på lite om högskoleprovet, jag visste ju nada om det innan och har aldrig tidigare varit det minsta intresserad av att skriva det.

Nu några timmar senare har jag gjort bra grejer som ätit frukost diskat och suttit framför datorn och "pluggat" till högskoleprovet. Visste ni föresten att:

90% av resultatet på dina prov påverkas av Positivt Tänkande... Sägs det... Eller att det är mycket viktigt att äta o dricka rikligt och sedan utnyttja rasterna till att ta det lugnt, inte tänka på provet.

HALT! (Hungry, Angry, Lonley, Tierd)
Vilken tur att jag jobbar med mitt positiva tänkande, medtiation och lugn... Kanske kan jag använda mig av mina lärdomarna under själva provdagen. Just nu känner jag mig laddad och ska verkligen göra mitt bästa för att förbereda mig.

Nu måste jag springa till Fenix och ha min eftervård.

KRAM
/Plugghästen

En fin eftermiddag med k-exet...

Kväll och tid för reflektion av dagen.

Jag har tillbringat hela eftermiddagen med k-exet idag, vi möttes upp vid kyrkan för att jag skulle lämna hans cigg och nycklar han hade glömt. Jag hade bestämt att jag skulle sno en cigg av honom och röka bara för att, som en trotsig snorvalp. Väl på stationen kommer jag på att jag glömt röka en cigg och funderar här näst vad jag skall göra. Lyckligtvis vinner förnuftet som säger:

Hallå fröken! Du har faktiskt slutat röka, så sluta vara en barnunge och stå upp för det beslutet nu. Du behöver inte röka den där cigaretten egentligen.

Så var jag rökfri en dag till, vilket är långt i från en självklarhet. Ta inte den förste, jag får peppa mig själv med massa pep-talk när jag blir sugen alltså. Jag vet ju trots allt varför jag tog de här beslutet från början.

Jag och k-exet har haft en kanon dag tillsammans! Promenerat runt i Botaniska Trädgården och bara varit här och nu. (I den mån jag kan vara det istället för i mina tankar *hihi*)

Det är de här dagarna jag förstår varför vi två är tillsammans med varandra. När jag gör min del o k-exet sin del, tar ansvar och helt enkelt jobbar tillsammans för varandra.

När vi väl gör de är det ju piss-off-a-cake, det är när vi bråkar det blir svårare att se den fina och positiva i relationen, vilket i och för sig inte är så konstigt kanske.

K-exet bjöd på hemma lagad mat som han gjort och det var jätte gott, mycket godare än min mat. Jag har underskattat k-exets förmåga att laga mat, så hädan efter e det han som får stå vid spisen...

Sen skulle vi på meditationen på Haga, skönt för det var länge sedan jag var där nu, har börjat hitta på billiga undanflykter den senaste tiden. Så k-exet tog på sig de intelligenta skorna o jag tog mitt huvud under armen i väg utan att ge oss själv möjligheten att slippa undan.

På vägen köpte jag en spade till Shantis Bajs-Låda, för gissa vad!?

Jag yrbollen i egen hög person har på något konstigt sätt lyckas slarva bort den gamla spaden.. Fråga mig inte hur det är möjligt, jag finner inga svar. Men den nya är fin och förhoppningsvis lika bra.

Meditationen var sådär idag, min näsa rann så det gick inte direkt att slappna av. Men jag tänker fortsätta gå dit ändå. Nu sitter jag hemma i lugnet med min bäbis kurrande i knät, där har vi sann kärlek. Vi funderar på att utöka familjen o skaffa en syskon till min bäbis-katt.

Nu ska ja sätta mig o skriva min fråga i steg tre.

Fred!

Tandläkaren

Klockan 07:40 kliver jag in hos tandläkaren i Hjällbo, med två tankar i mitt huvud:
1: Nej! Ute i sista minuten igen... Bara jag inte behöver betala extra avgift för de.
2: Jag vill inte att tandläkaren som öppnade min käft senast gör det igen.
Den tandläkaren var rena hustlern!
Tog betalt för att informera mig om att jag ska använda tandtråd.
No shit liksom.. Som om jag inte redan visste det! Gissa vad en tandläkare tar betalt för en sådan information??? Ca 90kr kan jag tala om och det är verkligen INTE okej.
Vad tror ni händer när jag blir inkallad!? Jo, exakt samma tandläkare som sist.
Jag bestämmer mig snabbt för att ge henne en någolunda ärlig chans, men jag har ögonen öppna den här gången. Nu är det nämligen ett problem jag åtgärdat förr och vet hur det går till.

Besöket börjar med att jag sitter i stolen och tandläkaren talar om för mig att jag har sprickor i tanden bredvid (Som jag inte ens ska laga!).

Jag tänker i mitt huvud: Nähä är det sant har jag sprickor i tanden bredvid? Det måste jag ha missat. (Morr klart jag sett det, jag är inte blind)...

Säger till henne att jag vet om det men aldrig haft några problem med det..

Hon kollar skeptiskt på mig och frågar vad som hänt och hur länge jag haft problemet.
I 16 år och det är inget problem jag har lärt mig leva med några sprickor i tanden..
Där börjar helvetet....

Sen stoppar hon in bedövnings sprutan i käften lassar i mig troligtvis flera liter minst, utan att fråga om jag vill ha det.

Jag blir då upprörd och säger:
- Är det verkligen nödvändigt att använda så mycket bedövning?
Hon säger:
- Det där var inte så mycket bedövning. (Först en bomullstuss med bedövningsmedel och sen en spruta)
Shit då blir jag arg och säger:
- Nähä, men när jag gjort den här lagningen förr har jag inte ens använt bedövning.

Därefter sker resten av besöket under en tystnad...
Ingen information om vad det är hon håller på med, som jag faktiskt tycker borde vara obigatoriskt. Tala om för patienten vad det är som händer så man känner en trygghet.

När besöket är klart skjutsar hon bara upp mig ur stolen utan att fråga något, vänder ryggen mot mig och skriver i sina papper.. Jag är tvungen att fråga om det är klart, för det känns inte klart. Ingen fråga hur det känns eller visning i spegeln hur det ser ut, det här är ändå ingen ordinarie lagning utan en lagning på en framtand som jag slog ut när jag var barn.
Ni vet kanske hur det känns när äppelskal eller popcornkärnskal fastnar mellan tänderna, fruktansvärt irriterande... Så känns det bakom min tand nu, jag frågade om de skulle försvinna och det skulle det..

Hur som helst. Jag är mycket irriterad på den där tandläkaren, jag tror bergis hon tar betalt för att vara trevlig o tala om vad hon håller på med också. Det var säkert därför hon höll käft efter jag sa till. Eller för att hon vart sne. Skit samma i vilket, dit går jag aldrig mer tillbaka i alla fall, den saken är säker.
För om jag väljer att lägga mitt liv i händerna på en tandläkare så ska jag åtminstonde känna en viss tillit till den här tandläkarens kompetens. Det kan fröken money hustler glömma! Min tillit säger mig såhär: Hon kunde lika gärna fuckat till min käft bara för att jävlas..

Med andra ord: Na-Da!

Jag var tvungen att ringa k-exet och klaga, så arg var jag. Men jag är glad att jag satte en gräns, talade om att jag aldrig mer ville gå till den där tandläkaren. Det är ett framsteg för mig, för jag hade lika gärna kunnat hålla käft o gått tillbaka till den där jäveln och harmas massa inombords, bara för att jag var för feg för att säga till. Sån var jag. Idag vet jag bättre än att göra övergrepp på mig själv, jag är värd bra i livet.

Så, numera sätter jag gränser på löpande band idag - Bröjar bli en riktigt farlig typ..

HAHA!

Service

Äntligen hemma efter en dag i service-anda...
Morgonen började med terapi... Som vanligt var jag klockan 10:00 redo att möta upp mina känslor hos min terapeut. Jag älskar måndagar och mina samtal hos honom.
För det är där jag får möjligheten att öppna mig på djupet och öva på min tillit. Helt underbart är det, jag får verkligen ut något av det här framför allt nu när jag är nykter och närvarande i livet.

Efter mötet mötte jag upp k-exet och vi drog oss till Johannes Kyrkan, det är nog stället där jag tillbringar största delen av min tid, den krykan är vacker på precis alla sätt. Där kan man verkligen möta alla sorters människor, men långt i från det översta skicktet på sammhälls klassen, utan snarare de nyktra beroende, de aktiva beroende eller hemlösa, dom som finns men som ingen vill se. Det står ödmjukhet och kärlek på porten in... Där träffar jag mina vänner, dom som tycker om mig för den jag är... Det var där jag kom på mitt första möte för över 1o månader sen, den där dagen då livet var svart, då jag hade döden som möjlig utväg från livet. Där jag träffade min NA-Pappa första gången, när vi skulle göra countdown tillsammans. Jag träffade mitt k-ex där på mitt första möte. Vad glad jag känner mig för alla dessa saker jag inte tar förgivet. Idag föredrar jag att leva istället för att överleva och för det är jag evigt tacksam.

Tillbaka till verkligeheten nu. Dagens heta ämne är service i NA, det gör jag för att utvecklas i mitt tillfrisknande och för att ge tillbaka till NA.
Var på två praktiska möten som var rena rama kontrasterna till varandra, lugnet o kaoset, båda helt otroliga, det är häftigt att se... Tänk att vi är så många människor i samma rum, kanske inte alltid med samma viljor, men ändå en respekt för varandra och varandras åsikter.
Så känner i alla fall jag och det känns grymt... Att jag står för den jag är och min åsikt eller att jag inte alltid behöver ha en åsikt, att jag inte baktalar o harmas på människor jämt o ständigt utan försöker se kärlek o respekt som en bättre lösning. Det fungerar inte alltid, MEN är klart mycket bättre.
I mitt aktiva liv harmades jag dagligen i onödan på helt ovesentliga saker.. Idag försöker jag med bästa förmåga fokusera att lägga min energi på kärlek, ungefär som Tomas Dileva *HaHa*.

Så det är precis vad jag känner idag: KÄRLEK! Mina fjärilar i magen har bott där sen i lördags och ärligt talat är jag inte rädd för att dom ska försvinna och tas över av negativa känslor. Det är en del av livet, vi känner känslor: Bra som dåliga och alla känslor är betydelsefulla. Har märkt att när jag accepterar alla mina känslor utan att försöka slå på mig själv eller låta skammen växa, så blir det bra, då övertar helt plötsligt de positiva känslorna varese jag vill eller inte.
Det här är alltså saker jag läst om för flera år sedan i böcker som: Älska dig själv - Dr Wayne Dyer eller i Att välja glädje - Kaj Pollack, men aldrig trott jag kunnat uppnå i mitt liv. Jag är mycket glad att få säga: JAG HADE FEL (Tycker inte om att erkänna mina fel)

Så nu sitter jag här denna måndags kväll, helt utmattad av en hel dag för NAs räkning fylld av tacksamhet och kärlek inombords. Jag har inte alls varit så självcentrerad som jag normalt brukar. Oj oj. Jag skulle kunna fortsätta skriva hela natten om mina positiva känslor, med risk för att vara tjatig slutar jag här och nu..

I morgon bitti ska jag till käftis och laga min tand, så jag ser ut som folk igen, hua ligen, min första tanke var: Nu ska jag minsann lura åt mig lite smärtstillande piller på recept..
Sen: Nej fan, så kan ja ju inte göra längre.. Ja ja ja.. Hmmm...

Ikväll sover jag o k-exet på varsitt håll, det är ovanligt för sen vi kom hem från konventet har vi typ sovit med varandra hela tiden. Men det är bra, för man behöver egentid lika mycket som tillsammans tid. Det är bra att sakna och det är precis det jag gör just nu: Saknar... På ett hälsosamt sätt, för jag känner ingen kontroll o svartsjuka, utan pure love. Vi ses ju en annan dag, jag verkligen hoppas vi kommer kunna få vår relation att bli kärleksfull o bra, för som jag känner just nu är att jag tror på det här stenhårt, från djupet av mitt hjärta. När jag filtrerar bort andra människors åsikter eller mina rädslor för andra människors åsikter - finner jag bara en sak, mina sanna känslor som kommer från mig, dom som jag skall lyssna på.. Det blir tydligare o tydligare för mig, även om jag ibland blir arg o less på bråk. De här kommer bli precis så bra som det är meningen att det ska bli, det är jag övertygad om..

Nu blir det kvälls fika o stegarbete!

Puss o kram!

10 månader idag... Gött änna!

God morgon söndag!


Vaknade som om jag vore bakis efter en dålig natts sömn, blä... Gick upp och åt frukost tillsammans med k-exet och drog på möte, en killkompis tog 18 månader vilket var den största anledningen till att jag drog dit, hade lust att stanna hemma. Tur var väll det, för det var ett kanon möte som gav mig massor. Det slog mig plötsligt att jag varit nykter i 10 månader idag, jippi! Plötsligt ser man tillbaka 10 månader i tiden vart jag var... Och vart jag är... Stor skillnad kan jag säga, helt otroligt oförklarigt för mig.


Igår lösdag satt jag hemma ensam på kvällen, städade min lägenhet för att jag var utan internet. Tidigare under dagen hade ja slagit ut lagningen på på min framtand, så jag liknar den där Caroline AF Uggla i munnen. Inget fel med henne, men jag liknar en bond flicka i käften eller något... Poängen är i alla fall, det enda jag känner är en massa fjärilar inombords och att livet är underbart så som det är. Kände enorm tacksamhet till livet igår..

Spana in gluggen

Kvällen.... Min dator är äntligen fixad så jag kan surfa, tack vare iraniern, som är riktigt duktig på datorer, haha vi omformaterade windows 2 ggr och blev tok sne för att nyckel-koden under datorn inte fungerade på datorn.. Tillslut blev vi så arg att vi ringde windows support och kom tillslut fram till att vi tagit fel på B och 8 - Taaaaaraaaa! *dooh*

Meningen var att jag skulle lära mig något, men allt gick så snabbt så om jag ska vara ärlig har jag fortfarande noll koll på hur man omformaterar en burk o gör den pansarsäker från virus. Hur som helst var kvällen trevlig.. Vatten pipa med endast äppeltobak o glass med fruktsallad, riktigt mumsigt..

Men just här och NU när jag sitter här känner jag mig nedstämd, deppad o förvirrad. Vill inte gå in djupare på det än så, för det är bara en känsla jag behöver ta ansvar för.. Så efter att jag nu ska anmäla mig till högskole provet ska jag ta ansvar för mina känslor o göra de som behöver göras.. Så får vi se hur det känns i morgon..

Kärlek!

Otursförföljd

Hejsan Bloggen!

Jag kan inte annat än att gnälla idag....
Känns så surt, för först blir min mobil stulen så jag inte kan fotografera till bloggen...
Sen pajjar mitt internet så jag inte kan sitta i mitt hem och skriva i lugn och ro eller surfa med annat heller, för den delen!
Så just nu har jag väldigt svårt att förstå poängen med det här och känner mig inte så vidare glad. Men det finns ingen mening med att flippa o kasta ut datorn från balkongen, fast jag har god lust att göra det.. Så det jag får träna på i det här läget är: Tålamod. Det är långt i från lätt, blir tok-rastlös utan internet hemma... Men jag märker att jag överlevertt.... Ett tag till i alla fall.
Ibland får jag för mig att jag o teknik inte går i hop, jätte ofta jag rör en dator så pajjar den, då tänker jag, kanske är de typ nån otursgrej, vem vet?


Men för övrigt om man ska se de positiva i det hela, jag får massa tid över till annat jag borde göra som jag struntar i att göra när jag fassnar framför dumburken. Jag har inget intressant att berätta om dagen, mer än att jag är besatt i att läsa min serie böcker jag börjat läsa, börjar bli svårt att urskilja vad som är verklighet o bok :)

http://www.bokrecensioner.se/9177116453

Nu ska jag försöka vara här och nu med k-exet, bara för idag..

Med eller utan dator är jag ändå tacksam till mitt liv, jag har lyx-problem idag...

Kärlek!!

Nu har jag kommit kapp i vardagen...

God morgon..
Det tar sin lilla tid att mellan landa från en magisk helg på Fårö. Men nu har jag det och sitter nyvaken i k-exets soffa. Vad jag har att uppdatera av vardagen är....

1: Har börjat min eftervård steg 3, 1 eftermiddag i veckan, verkar vara sjyst faktiskt.

2: Igår fick jag besök av en gammal räv, jag blir alltid lika glad när han hälsar på, för han är rolig o jag har känt honom sen jag kom till götet, fast det känns längre..

3: Jag blev uppmanad att sikta högt vad gäller mina studier och ska försöka söka in till.... Hemligt.. Vågar inte säga något förens jag tagit tag i det.. Men nu ska kolla möjligheter för att göra högskole provet..

4: Jag o k-exet tycker om varandra och vill jobba på den här relationen.

5: Idag ska jag hälsa på Virre min söta väninna som har sin söta bebis.

6: Ikväll ska jag gå på utomhus bio i Hammarkullens torg, fan va häftigt!! Ser fram emot..

Har kommit på att jag precis som My Name Is Earl, måste göra listor för att komma i håg vad jag behöver göra.. Så det gjorde jag igår, hoppas de fungerar denna gång.

Pöss!

OBS: Min dator är TRASIG, Internet också.. Fixas på söndag!

Lördag - The Big Day

Denna dag var hängiven åt turism på Fårö.. Jag, k-exet och andra deltagare från vår buss, även kallad: "Ungdomsbussen" hade bestämmt oss för att kolla på dom där raukarna, som jag har svårt att uttala.. Så direkt efter meditationen var det bara att kasta sig i frukost o göra mig klar. Jag och de andra brudarna fick för oss att samla stenar och det slutade med att det inte var småstenar vi plockade utan riktigt stora haha. Vi blev som besatta och höll på att missa när en tjej från Göteborg skulle tala på ett möte. Så vi var i alla fall på tre turistområden på Fårö, ett raukområde, en fiskeby från 1700 talet och i gamle hamn som typ är en hamn med raukar me hål i.. Jag hade nog förväntat mig lite mer av den Gotlänska naturen, tyckte inte det var så vackert som jag föreställt, orginellt för att vara svensk natur, sure, men inte vackert.

På Fårö bodde det massa svarta får, dom gick fritt över vägarna så det gällde att vara på sin vakt. En av göbbarna drog roliga vitsar o paralleller mellan oss o de svarta fåren, men tyvärr gick den typen av humor inte hem riktigt, typ ha ha ha ... jätteroligt....



Efter vännens tal på mötet gick jag och vilade, för att förbereda mig för The Count Down och faktiskt måste jag erkänna att jag inte var särskillt nervös timmarna innan jag skulle upp på scen, utan snarare direkt innan. Jag kunde lägga mig i stugan o chilla innan gå upp i skaplig tid o förbereda mig. Vilket är ett framsteg, i Halmstad hade jag dödsångest hela dagen innan ja skulle gå upp på scenen och efteråt kände jag skam, för jag kände mig dålig.



Men jag var i tryggt sällskap jag hade verkligen full tillit till att jag o P skulle göra ett grymt jobb och så blev det också. Resterande natt bestod av party party, shit vad vi dansade, ända till kl 3 på morgonen och roligt hade jag på köpet.. Dagen därpå vaknade jag kl 09:00 utan att vara bakis. Redo att packa och bege mig hemåt. Hemresan bestod mest av dåliga skämt ingen förstod men ändå skrattade åt. Vilka fina dagar det här var.

Fredag - En prinsess dag

God morning relax!
Vaknade mycket utvilad och gick ner på stranden för att meditera, där träffade jag några vänner och bekanta, kul kul. Träffade en killkompis från Gävle jag pratade lite med, men faktum är att den här personen är fruktansvärt skev, för resten av konventet ignorerade han mig utan någon förklaring, sånt går fet bort.. Tycker det är synd för det upprätthåller tyvärr mina fördommar om att gävlebor faktiskt är strama... Men att dra alla över en kam kanske inte är så rättvist, för jag har ju mina homiesar där hemma som är helt underbara.

På stranden träffade jag P en mycket god vän från Halmstad, jag blir jätte glad och glömmer bort stroppisen från Gävle för stunden. P berättar att han har fått äran att göra CountDownet och frågar mig om jag vill göra det med honom.. Mitt innre skriker: NEEEEEEEJ!! Du har ju bestämt dig för att aldrig mer göra om det här... Men utan att lyssna på det säger jag: JA, men självklart till min kompis P och han blir jätte glad... Damn vad har jag gett mig in på, en dag innan liksom..

Sedan minglar jag vidare med J en annan vän från Halmstad och träffar lite nya vänner från Helsingborg, vilket känns roligt, för jag har sett dom på tidigare konvent och blir glad av att se att vi alla är samlade igen och att jag vågar prata med dom.. Det visar hur mycket jag har vuxit som människa... Efter ett tag blir det för mycket nya människor och jag drar mig undan för att äta lite frukost.

KÄRLEK OCH TILLFRISKNANDE är två nyckelord för detta konvent. Träffar k-exet på vägen till stugan vi kramas o pussas och bestämmer att vi ska ses senare.

Dagen kan sammanfattas med att jag mår som en prinsessa, typ 12 timmars sömn och en kanonfrukost vad kan gå snett då? Ingenting. Resterande händelser är massa sjysta möten och kanonväder, helt underbart. Träffar en tjejkompis från Gävle jag inte sett eller umgåtts med på länge, jätteroligt att vi båda kör samma race och höra att allt är bra med henne.. Blev verkligen jätte glad av det..

På kvällen är jag med k-exet och vi går på stranden för att kolla på stjärnorna. Jätte fint var det, så många stjärnor har jag aldrig sett tidigare mot en blå fin himmel.. Det var som att befinna sig i en sån där snökula med vatten i, om man byter ut snön mot stjärnorna.

Hoppade över festen i kväll och lämnade k-exet för att gå och sova. Träffar tjejerna jag bor med och vi sitter o surrar lite sen går vi och lägger oss, vilket känns bra för jag var verkligen inte på något party humör. Vill ladda batterierna för "The Day"...

Torsdag - The trip and start of the convention

Klockan mycket tidigt på morgonen var möttes ett gäng människor bakom centralen, full av förväntan står vi inför vår resa till Fårö.. Några är laddade andra är nyvakna, ja tillhör de senaste och iaktar mest i tystnad, något små sur (Sån är jag i nyvaket tillstånd)

Vi är sammanlagt 3 minibussar och en bil som ska åka ner tillsammans, men en av bussarna saknas så vi står och väntar...

När vi står och väntar ser vi två securitas vakter hoppa på en berusad kille och dänga ner honom i backen, mycket smart drag inför ca 20 nyktra vittnen, där många av oss troligtvis föraktar väktare och plitar (Jag tillhör inte en av dom som föraktar polis och väktare) .

En av oss ringer snuten och gör en anmälan, vi står kvar även när polisen kommer och gör förhör med väktarna. Men hinner inte med att se slutet då den tredje bussen äntligen kommer typ 40 min för sent och resan börjar med... Gnäll... I bussen sitter många starka viljor och en av dom gnäller under första delen av resan så maxat att mina öron håller på att trilla av. Som tur är överlever jag och vi kommer fram till Nynäshamn helskinnade, men något slitna. Där börjar kalaset, vi möts av andra välbekanta människor från olika delar av Sverige och jag känner at mitt humör börjar vända.. Vill tillägga att den personen jag tyckte gnällde en del på dit resan i själva verket var en jätte trevlig prick på hemresan, kan ha handlat om mitt eget tillstånd jag var i. Jag var nämligen väldigt arg och besviken över att inte ha några cash kulor att spendera, mitt shop-o-holic behavior gillade inte det läget.



För att återgå till Nynäshamn, vilket mysig stämning det var när vi stod och väntade på båten med techno från bilen och massa massa förväntningar om en sjyst helg framför oss, men jag kände mig sur inombords. Kunde inte riktit släppa tanken på att jag var pank och förstod inte riktigt vilkt syfte min högre kraft ville fylla med det här.

För hallå! Föreställ er hur roligt det är att sitta på en båt hungrig, endast med några äpplen i väskan och veta att det tar en jävla lång tid innan du kommer kunna äta något nästa gång.. Väldigt svårt att tänka positivt i det läget kan jag tala om. Det som fick bägaren att rinna över var när vi kom fram till Gotland och alla skulle stanna och köpa mat i affären, hysterin bland alla människor fick mig att flippa och jag satte mig tillslut och tjurade i bilen.. Bad till min högre makt något i den här stilen: Varför i helvetet gör du så här mot mig, vad har jag gjort för att förtjäna det här! Du är en idiot...

Mitt under min bön till Gud, får jag ett samtal från k-exet: Skynda dig in i affären det är gratis provsmakningar här inne!!
Då kunde jag inte mer än att skratta och där kom vändningen på mitt negativa mående.
Jag tänker såhär... Ibland är min egenvilja så stark att saker som händer som jag inte vill ska hända blir enklare att skylla över på andra, så var det i det här fallet. Under hela resan till Gotland var jag sur på min pappa och för att han inte ställde upp på mig, men det gick i mina tankar ut över alla andra, det var dom som var idioter i mitt huvud. Jag såg inte mitt eget ansvar helt enkelt, det var lättare att döma. När jag sedan valde att ändra mitt sätt att tänka, dvs tänka positivt, att allt är bra som det är med dom förutsättningar jag har - så ändrades helt plötsligt tillvaron också, till en mycket trevligare tillvaro. Så vad lärde jag mig av det här??
Jag har till största delen ansvaret i mitt liv i mina angelägenheter, jag kan inte skylla saker på andra. Alltså på ren svenska: Jag får alltid ta ansvar för min del i saker o ting som inträffar.

För att återgå till resan.... Jag och k-exet plakat-däckade kl 19:00 i väntan på tjejerna jag skulle dela stuga meds ankomst kl 01:30, då jg vaknade av ett samtal och insåg att jag missat både öppningsmötet och midnattsmötet *DoooH* Men vi fick i alla fall en mysig vilostund tillsammans...

Im Back!

Hej mina kära läsare!

Jag har haft en helt magisk helg på Gotland, Fårö.. Tänker på hur jag ska kunna sammanfatta och förmedla min upplevelse och känsla på ett bra sätt... Min tanke var massa bilder, men utan kamera blir det lite svårt, jag lånade nämligen inte Iranierns kamera. Det blir aldrig som man tänkt sig, kan jag börja med att tala om för er.



På verkligen alla plan har jag haft den mest underbara helgen (kanske i hela mitt liv) som det känns nu. Vi har varit några 100 tals beroende samlade från Sverige och världen på Fårö i några dagar nu och temat var Enighet, Unity. Kan säga att detta levdes upp till i allra högsta grad, har träffat många gamla o nya vänner och fått många fina insikter om livet, men även en hel hög av humor, har skrattar i massor, det känns helt underbart, fast jag är trött fortfarande.
Självklart måste jag återberätta vad jag upplevt men skriver ett inlägg för varje dag, istället för ett enda långt. Blir lättare för både mig och er då.

Resfeber!

Nu sitter jag här i mitt knisse-näste och har resfeber till max!
Typ 1000 tals fjärilar i magen och ångest för vad som skall packas och inte packas?
Vad är nödvändigast och vad klarar jag mig utan?
Jag verkligen avskyr att packa, för det är då min beslutsamhet ställs på prov och 9 gånger av 10 packar jag med mig för mycket, saker jag inte ens ser på.

Så den här gången ska jag inte packa lika mycket som sist jag reste har jag bestämt.. (OBS: Så säger jag varje gång!)
Jag är lite avundsjuk på k-exet, för han gör det alltid enkelt vad gäller packningen.. Varje gång jag rest med honom tänker jag: Den här gången blev det inte så farligt med min packning, försöker nämligen ta efter honom, då han alltid har klarat sig med en väska...
Och varje gång kommer jag ändå med dubbelt så mycket packning oavsett om vi är borta en helg eller en vecka.. (Fattar inte hur han bär sig åt??)

Jag hade ju tagit ett beslut vad gäller min och k-exets relation, men tyvärr har inte det beslutet lyckats fullföljs denna gång heller. Av någon konstig anledning har vi svårt att separera, sen om det beror på kärlek eller separationsångest återstår att se? Jag har många teorier i det här området och tror det kommer ge med sig med tiden.
Men det som är synd är att jag låter mig påverkas av vad andra tycker om att vi fortsätter träffas, att jag tror att alla ska döma ut mig som opålitlig människa för att jag har svårt att bestämma mig. Så alla människor som bryr sig och inte vill mig väl = Shut the fuck up. Ok?
Men i ärlighetens namn så ligger det nog mest hos mig (Hoppas det i alla fall)...
För människor har väll ändå annat att bry sig än om jag och k-exet träffas eller ej...
Hur som helst så har jag en plan, precis som Sickan i Jönssonligan går nog mina planer också i stöpet, hehe. Men kom i håg en sak alla medmänniskor: Jag är snäll och pålitlig fast jag velar med k-exet. Det är svårt att separera när det finns känslor helt enkelt. (Ni som är mina nära vänner vet ju hur tankarna går och hur det är)
Jag gör det jag ska när det gäller mina 3 måsten i alla fall, som är: Kvinnor, Gud och Stegarbete!

Från det ena.... Till det andra.... (*Pling*)
Shit vad det spöregnar ute, hoppas det hinner lägga sig innan jag skall ut, för annars blir ja jätte blööööööt. Undrar vart mitt paraply är någonstans? (*Förv irrad*)

Jaha.... men .. hmmm jaaa.. Då var det väll ändå dags att packa snart kanske? (*Ångest*)

I natt innan avgång ska jag, k -exet och iraniern hitta på något, sen kommer Bösse-Bus och hämtar upp oss på "Fåfängan".. Oj vilka förväntningar jag har..

Nu blir det BLOGG - PAUS i några dagar... Men jag och Iraniern har bestämt att jag ska låna hans digitalkamera och leka Paparatzi i buskarna (Mest jag har bestämt det)..
Så kanske, om det finns tid och möjlighet, slänger ja upp massa bilder när jag kommer hem. (Hoppas) Beror på hur snäll iraniern är..

Kram!

Känner mig åter igen sviken...

Hej Bloggen!
Jag är fortfarande sjuk och mår sjukt illa med för den delen...
Känner mig spyfärdig i princip hela tiden och har gjort det i några dagar nu! (NEJ! Är inte gravid) Hur som helst är det lite små drygt, det påminner lite om en "avis" på bumms. (Nej det harjag inte heller..)
Så nu sitter jag här denna torsdags eftermiddag och har inte packat min väska än, för att jag gjort det till en stor grej i mitt huvud. Men planen är att jag ska ta tag i det snart... (Dee e saaant.. Ja de e dee.)

Ringde min pappa och bad om hjälp idag, har hamnat i en ekonomisk krash, vilket börjar bli ohanterligt för mig inför resan. För jag måste lämna plats åt min mat packning för att jag inte har en spänn att äta för, känns piss tråkigt rent ut sagt!

För er som inte känner mig vill jag poängtera att jag har varit självförsörjande sen jag flyttade hem i från och aldrig ber mina föräldrar om hjälp normalt. Mycket för att jag är rädd att bli avvisad men även för att jag vill kunna stå på egna ben. I det här fallet var jag tvungen att ge upp och be om hjälp som sagt.. Vad hade jag väntat mig egentligen... De få gånger jag bett min pappa om hjälp förr har jag mestadels blivit avvisad, så blev det även denna gång, med en traditionell bortförklaring. Det gör mig så jävla förbannad! Inte för att jag blir avvisad utan för att jag är för feg för att tala om för honom hur jag egentligen känner, att jag är arg och besviken för att han aldrig finns där varese känslomässigt eller materiellt, ingen kompensation på något sätt! Jag förstår att jag har en del obearbetet när det gäller min familj, men måste säga att jag kommit oerhört långt ändå, för jag kan ändå acceptera många situationer på ett sätt... Men måste jag acceptera allt, när jag inte tycker det är "rätt"? Jag undrar vart gränsen går för hur stora krav man kan ställa på sina föräldrar? Och hur stort ansvar jag har nu när jag är vuxen?
En sak är säkert att jag har rätt till mina känslor, men åter igen:
"Det är mitt eget ansvar att göra mig själv lycklig"


Svaren blir nog ganska individuella skulle jag tro. Men om jag ser till mig själv, så kommer jag i den mån jag kan finnas där för mina barn i framtiden (Om jag får några...)..
Men något jag har lärt mig av min uppväxt på gott och ont, är att jag inte kan ta förgivet att min pappa finns där för mig när jag behöver det. Då är det tur att man istället har fina människor omkring mig idag som är ödmjuk och finns där för mig, på alla sätt! Jag lär mig att uppskatta det jag har istället för det jag inte har. Men tyvärr tror jag ilskan och besvikelsen kommer bo kvar i mig tills den dagen jag vågar konfrontera honom, berätta min känsla och det kan ta tid.

Nästa fråga: Vart går gränsen mellan sorg och självömkan?
Jag hoppas att jag med tiden hittar en balans i livet, för det tror jag underlättar rejält. Som det är nu är det verkligen för mycket eller för lite vad gäller precis allt. Men jag får höra att det blir bättre med tiden (*TÅLAMOD*) och jag har faktiskt tillit till det idag, även om jag glömmer bort mig ibland. Då är det bra att skriva här och påminna mig själv! :)

Nu måste jag ta tag i packningen så jg hinner med allt..

KOM I HÅG LISTA:

Tvätta 7-10 [X]

Lämna Shanti [X]

Handla [X]

Packa

Diska [X]

KRYSSAT:

Onsdag 3/9-08 kl 16:33

Tar det "piano" idag.

Vaknade även denna morgon med en känsla av att vara mer död än levande. Var tvungen att gå till Fenix ändå, eftersom det var min sista dag tillsammans i gruppen. Framöver kommer jag bara gå onsdags eftermiddagar, känns skönt att göra ett avslut och gå vidare.

Har lärt mig mycket om mig själv under mina 6 månaders behandling.

Hoppade över lunch-mötet med gruppen och åkte hem för att vila, man kan väll säga att det är där jag är nu också. Det är så jävla typiskt att man ska bli sjuk innan konventet!

Fick tipset att dricka ingefära för att det är utdrivande. Har gjort det, men det känns inge bättre, så jag får slänga i mig en panodil till. Vadå beroende?

Jag tror jag är den mest självömkande personen när jag är sjuk, det är väldigt viktigt för mig att folk vet det, så igår kväll tvingade jag en tjejkompis, k-exet och iraniern att tycka synd om mig i kör. Tur att dom är snälla o förstående och ställer upp för mig i det här läget, det är faktiskt inte så lätt att vara sjuk. Fördelen med att jag är sjuk är att jag är väldigt passiv istället för överaktiv, det är skönt för både mig och min omgvining.

Känner lite ångest inför imorgon (Även resfeber), har jätte mycket jag behöver fixa innan jag reser på natten, men är rädd att jag ska vara i samma skick som idag och då kommer jag inte kunna göra stor nytta. Så kom igen nu min högre kraft, sluta upp med din humor och hjälp mig nu, I need it!

De senaste dagarna har saker o ting som hänt verkligen känts ironiskt och skrattretande, har kommit fram till att Gud trots allt har humor. Men Gud är också kärleksfull, han straffar mig inte.. Min Gud lever där uppe i himlen bland molnen och han vill mig väl. Det är inte den traditionella Guden från bibeln jag talar om utan min Gud, som vägleder mig. Har haft stora problem att ta Guds namn i min mun utan att inte känna agg, men efter att ha läst en bok som heter: Samtal med Gud, har jag faktskt fått e
n mer ödmjuk bild om vad Gud är för mig. Så tack k-exet för att jag fick låna den boken av dig. Jag rekomenderar även andra människor att läsa den.

Idag är det meditations dagen, vet inte om jag ska åka dit eller ej. Känner mig inte så pigg på det och borde kanske lägga den lilla energin jag har på att vila upp mig eller diska? Samtidigt vet jag att det är bra för mig att göra det här regelbundet och att det är väldigt skönt efteråt. Jag har beslutsångest, som vanligt, det är inte lätt att vara en vilsen Knisse. Det blir nog bra hur som helst, vad jag än väljer..

Var lite osäker tidigare på om jag skulle åka på konventet, när jag känner som ja gör. Men hallå vakna!

På Torsdag morgon (04:00 *iiiihhh*) är vi en hel karavan av tillfrisknande människor som som lämnar Göteborg samtidigt, fatta vilken stämning det kommer bli! Vill jag verkligen missa det?

Sen har jag aldrig varit på Gotland tidigare och kan bara fantisera om hur sur jag kommer vara efteråt, när alla pratar om hur roligt dom haft det om jag inte följer med. Så här har vi ett beslut. Sjuk eller inte Im going to Ibitza.. Eller jag menar Gotland (Fårö för att vara exakt. Vad är skillnaden? Är Fårö en egen ö? Den heter ju ö i slutet av namnet? Förvirrad???)..

Eftersom jag är jag och inte kunde släppa mina fundileringar om Fårö, så har jag gjort mina egna reesearch (Eller hur det nu stavas... Undersökningar) och kommit fram till följande:

* Fårö ligger norr om Gotland. Från Visby tar man väg 148 de knappa sex milen till Fårösund. Därifrån går Vägverkets färjor i princip varje halvtimme året runt.

* Att komma till Fårö är som balsam för själen. (Det låter som något som jag behöver)
* På Fårö bor nära 600 invånare. (Snacka om "alla känner alla" mentaliteten)
* Man livnär sig på bland annat jordbruk och den växande turismen.

* Då naturen inte ger möjlighet för storskalig verksamhet är det nödvändigt att vara en mångsysslare. (Hmmm ???)

* Många boende på Fårö har också sina arbetsplatser på Storön som Gotland kallas. (Va gulligt!)

***** ***** ***** ***** ***** ***** ***** ***** ***** ***** *****

Väldigt intressant måste jag säga...

Sjuk

Morgonen började med att jag tog fel på kurator tid av någon konstig anledning. Kom på det när jag stod där utanför att jag var en timme för tidig. Snabbt får jag fatta ett beslut om ja ska vänta en timme eller åka hem och sova igen, svaret blir enkelt: Jag åker hem och vilar.
Är sjuk idag, har ont överallt och känner mig svag, men jag hoppas det ska gå över eftersom jag ska åka till Gotland på onsdag.
Kändes lite pinsamt att komma upp dit helt bäng och tala om att jag behöver vila, jag var i ett skick som liknade mer en avtändning än sjuk. Men nu har jag sovit ut och känner mig piggare efter en frukost och panodil.

I lördags tog jag återfall på cigaretter, tror det e därför jag har haft halsont eller för att jag tog blossen från en annan sjukling. Nu ska jag och k-exet ta mina bratwurstar och besöka iraniern.