Sjuk, eller bara mindre frisk?

Jag vet inte om jag ska kalla det sjuk eller allergisk reaktion?

Men har i alla fall nyst och hostat konstant sen igår och näsan bara rinner. Oavsett vilket så är det hela mycket jobbigt, eftersom jag knappt kan andas och har en röd näsa med skavsår i. Aj vad det svider! Så min plan idag blir att ligga i sängen och vila, så att jag kanske orkar ta mig till ett möte i kväll.

I såna här lägen saknar jag en mamma som kan pyssla om en, fast i och för sig är det nog mormor som skött den biten de senaste åren. Minns en gång när jag var sjuk, jag kunde inte ta mig ur sängen och trodde jag skulle dö. Min mormor som har ett helt apotek hemma kom som en räddare i nöden med de förnödenheter jag behövde. Eller en annan gång när jag var sjuk och bodde hos en killkompis. Den gången var halsen så svullen att jag inte hade kunnat äta eller riktigt på några dagar. Jag tänke att om jag åker till sjukhuset kanske jag kan få dropp, så jag slipper svälta i hjäl. Även denna gång fanns min mormor till hands och skjutsade mig *Tack Mormor* Kan tillägga att sjukhuset mest kollade lite konstigt på mig i frågan om dropp, fick istället penicilin och ett mycket förtroligt samtal med en orolig läkare. Det var uppskattat eftersom jag oftast får uppfattningen om att läkare är så stressade att de inte har tid att stanna upp och se patienterna. Från det ena...

Till det andra...
Pratade med k-exet i natt, efter att ha varit "Queen-Baby" första delen av samtalet, medgav jag efter ett tag något motvilligt att jag har en del i helheten. När jag var villig att lägga ner stridsyxan kunde vi till viss del försonas i vårt samtal och förstå varandra bättre. Trots att jag blev väckt kl 07:00 under "helt fel" omständigheter och var riktigt irriterad, så kunde jag ändå känna kärlek för k-exet i morse. Skulle helt seriöst kännas tomt utan honom, inte för att jag inte klarar mig, för det gör jag - No doubt. Men jag vill ju inte vara utan honom, de e det som är grejen.
Så vi behöver hitta ett sätt där vi kan mötas o förstå varandra bättre. Ringde och sa det här till k-exet i morse. Måste erkänna att saker känns bättre när jag vågar vara ärlig, liten och sårbar - Falsk stolthet har aldrig tidigare gjort någon nytta.
Behöver bli snällare, inte bara mot min omgivning -
Utan även mot mig själv...

*Sängen Kallar*