Söndag...

Känner mig trött och har en allmän: "Jag vill inte göra något vettigt överhuvudtaget" dag... Gårdagen blev bra, men efter typ 8-9 timmars möte var det väldigt tungt i bollen. Känner mig lite irriterad idag, för att jag märker att min tillit sviktar i ett visst område. Jag tänker på saker som folk säger i stil med: "Be om hjälp" och jag känner att jag gör det, när jag vet mina begränsningar talar jag om dom. Det som gör mig sne är när jag talar om min känsla så finns det ändå inte människor som inte hör mitt "rop på hjälp" och säger: "Du får ta ansvar för det du tagit åt dig" eller typ "Det ordnar sig ska du se". Jag blir frustrerad, vad är den konkreta lösningen mer än att man skjuter upp ett problem!? Det blir så motsägelsefullt!

Men än så länge finns en grund som jag har byggt upp, jag står på stadig mark och har mitt lugn, men jag står på en skör lina, på gränsen hela tiden, det är farligt för mig...
Det finns ett uttryck min farsa brukar ansvända: "Mycket snack - Lite verkstad" så känns det och när det känns så, blir jag trött på mänskligheten.
Jag kanske har fel?
Det kanske handlar om att jag tar på mig för mycket och inte sätter gränser.
Vad vet jag ?