Relationer och fördomar

Idag har jag haft en egentid dag hemma, det har varit precis vad jag behöver efter en helg med massa människor omkring mig.

Somliga verkar tro att människor som ständigt går in i nya relationer har svårt för ensamhet. För en tid sen berättade jag för en person att jag börjat dejta min nuvarande dejt. Den personen som inte träffar mig regelbundet visste inte att det var slut mellan mig och mitt ex och hade varit det i drygt 5 månader. Så den personen säger något i stil med att de som har lätt släppa in andra i sitt liv och går in i nya relationer har svårt för ensamheten. Då frågar jag mig själv... Är livet verkligen så enkelspårigt? Finns det inga mellanting?

Jag är rätt och slätt en tjej som föredrar att leva i tvåsamheten, det står väldigt högt upp på min "värdelista", en annan högt prioriterad grej på min lista är ärlighet och gränssättningar. Jag är 26 år gammal och vill inom några år ha familj och barn, ensam får man inga barn. Jag är absolut inte en desperat kvinna, tvärtom väldigt kräsen. Om jag träffar någon jag trivs med tänker jag inte låta andra människors fördomar stå i vägen för min lycka. Åtminstonde inte hädan efter. För egentligen kan jag ta åt mig och bli ledsen när människor verkar tro att man automatiskt är rädd för ensamheten om man är i en relation. Jag har verkligen inga problem med att vara ensam, tvärt om, jag älskar att vara ensam. Mitt problem är i stället att få nära relationer till människor jag tycker om att fungera. Men med min nuvarande dejt tycks allt flyta på så jävla bra att jag börjar tro att det faktiskt är "ment to be" - "menat att vara"....

Känner mig jätte lycklig med Danne, vi gör mycket saker tillsammans och har verkligen jätte roligt ihop, men viktigast av allt så ger vi varandra space. Jag har ett eget liv, med egna vänner och intressen, precis som han. Känner mig inte det minsta svartsjuk och vi har grymt bra sex. Det finns verkligen inte någonting att klaga på och om jag fortsätter ta ansvar för min del, så som jag hittils gjort, kan han mycket väl vara mannen i mitt liv. Känner mig i alla fall lite kär, när jag är med honom känns det som om tiden stannar. Livet är helt enkelt underbart, jag hoppas jag fortsätter leva och handla i kärlek framför rädsla, för då finns det verkligen hopp för framtiden.

Nu ska ja till mitt favorit möte, sen hem till min darling o sova.

Puss och kram