Vem är jag?



En charmigt förvirrad tjej på 27 år som söker meningen med livet och tror sig vara på rätt spår. Satsar för fullt på mina drömmar och lever en för det mesta lycklig relation, med mannen i mitt liv ♥ ♥ ♥ sen får vi inte glömma, världens gosigaste katt Shanti, min älskade bäbis som förgyller mina dagar!

onsdag, augusti 13, 2008

Efter solsken kommer regn..

Vad säger man?
Har haft en fin dag med min kille hemma hos mig, jag kan nog säga efter en god natts sömn att jag hade en tendens att överreagera en aning igår kväll. Vi har pratat o busat idag och det känns bra igen.. Både han och jag har fått plats i buss till Gotlands Konventet som är snart, kuuul!
Min snälla mamma lånade ut pengarna till resan, vilken räddning eftersom jag verkligen ville åka på det här konventet men nästan hade gett upp eftersom det skulle bli för dyrt. God bless.

Sen får jag ett telefonsamtal att jag blivit utvald att komma till en make up salong för att bli sminkad, hår stylad och fotograferad, gratis.. Vem som helst skulle tjoa, men ja blev väldigt misstänksam och frågar vad haken är. Tjejen säger bara: "Det finns ingen hake, det här görs i marknadsföringssyfte. Du och dina vänner kommer hit får lite snacks o dricka o blir stylade, helt kostnadsfritt. Det enda som kostar pengar är om ni vill köpa fotona, men det är frivillig."
Jag tar bara med mig några vassa flickor, om det blir trubbel kan vi alla sätta en varsin gräns, då blir det 4 gränser och det leker man inte med.

Tro inte kvällen slutar lika bra som sagen, nix pix...
När jag ska åka och lämna pengarna för resan blir min mobil stulen inom loppet av 15 minuter, helt sanslöst! Så trycker dom upptaget och stänger av den där vi ringer. Jag ringde och spärrade den direkt, glöm att jag ger bort min mobil helt utan vidare, krig på laglig nivå. Synd att jag inte känner några outlaws längre..
Nu kan jag inte fotografera till bloggen heller och det känns mycket tråkigt, jag hade knäppt jätte fina bilder jag skulle lägga upp nu ikväll *snyft*
Som en fin avslutning på dagen råkar en anonym ut för en liten anonym incident som får mig att börja asgarva okontrollerat, inte för att jag inte känner medlidande eller är elak, utan för att det inte går att hindra.. Sorry Anonym... Det var nog inte våran kväll.
Det är väll det här som också är en del av balans i livet kanske?
Jag brukar inte vara bäst på att hantera såna här situationer, men idag tillhörde jag eliten.
Lugn och fin får åka grävmaskin. Inget blire ju bättre av att jag blir arg och låter resten av kvällen vara förstörd, när jag ändå inte kan göra mer åt saken idag. Vad gör det om 100 år när allting kommer omkring..
Men om försäkringsbolaget jiddrar med mig i morgon vill ha en ny mobil, blir jag förbannad.
Fram tills dess lämnar jag över det till min högre makt, så blir det nog jätte bra.

Livet på livets villkor... Visst är det underbart!?
Tvättstugan nästa sen plakatdäcka i sängen, ska upp tidigt i morgon och har ingen väckarklocka!

1 kommentar:

Chilenita sa...

jag hade blivit skogstokig om nån stulit min mobbe, men det är som du säger man kan inte haka sej fast vid det! livet går ju vidare ändå!

Lycka till med livet i götet!