God morgon!

Oj, är det inte morgon? Det trodde jag...

Efter att ha varit ute en halvdag och jag kommer innanför min dörr vid 18:00 idag, stupar jag ner i min säng för att ta en short break... Eller för att vakna klockan 20:45 och inse att jag lika gärna kunnat fortsätta sussa. Men nej nej, jag behöver mat! Så jag reser mig upp, går till micron och värmer det som mer liknar en spya än mat. Pasta med pastasås som är mycket godare än vad det ser ut.
Imorse när jag gick till Fenix slog det mig hur långt jag kommit med mig själv i mitt liv...
Vart jag var innan, vilka problem jag haft och vilka problem jag har kvar idag. Jag inser väldigt snabbt att mitt liv består av lyx problem, som tillexempel: Vilka kläder ska jag ha på mig idag, min kille svarade inte på mitt sms eller det känns som att folk tittar konstigt på mig osv.
Det slår mig att problem jag har haft sedan lång tid tillbaka och trodde jag skulle få dras med resten av mitt liv, på 9 månader tycks ha blivit mycket bättre.
Det mina kära vänner, är häftigt att se! Idag var första dagen på väldigt länge jag inte var självcentrerad. Eller en annan sak som har blivit tydlig för mig, jag kan faktiskt känna tillit till min omgivning. För 9 månader sen trodde jag att alla människor var i konspiration mot mig och inte ville mig väl. Jag har egentligen aldrig haft särskillt mycket tillit och nästan alltid varit tvär rädd för att bli övergiven, tagit förgivet att människor inte vill vara med mig.


Så är det inte idag. Jag har vänner hemma i Gävle och vänner här i Göteborg jag litar på (för det mesta) och jag är enormt tacksam för det. Man ska inte tro att hasch rökande inte är skadligt, det är fel. Hasch rökande gjorde mig nojjig och jag är grymt tacksam att jag inte fastnade i en psykos. När jag var aktiv trodde jag Haschpsykoser var bullshit.. För jag ansåg att hasch borde legaliseras. Hasch var ju inte kemikaliskt, som amfetamin, jag tyckte helt enkelt det var lösningen på en rad problem jag hade.
Tills jag vaknade och såg vad jag gjorde mot mig själv...
Jag önskar av hela mitt hjärta att jag får fortsätta vandra på den här vägen... Fortsätta växa, för jag tar ingenting förgivet längre. Det enda jag kan göra är att fortsätta med det jag gör idag och hoppas att det bär mig hela vägen.
Eftermiddagen tillbringade jag med två helt otroligt charmiga "äldre-kvinnor" åkte till Backaplan för att kolla efter en kamera åt den ena. Gud vad lurad hon hade blivit om inte vi hade varit med. Moderna prylar och gamla människor går inte ihop riktigt (Hoppas alla förstår att dessa ord är sarkasm och sagd av kärlek, på ett av de sätt jag kan uttrycka min kärlek) Där var vi, tre stycken dampiga kvinnor som gick lös på kameror, mobiltelefoner och personal, dom måste nog ha tänkt ett och annat om oss, men skit i det, det bjuder vi på. Det är så roligt att ha vänner i alla åldrar, att inte känna mig begränsad till att umgås med de i samma ålder istället se att jag umgås med de som jag får ut något av att vara med. Men jag har ett dilemma, det finns människor i min omgivning jag tycker om så mycket, men inte vet hur jag ska förhålla mig, för att vi inte är på samma ställe just nu, sånt är svårt, jag blir så klyven i mig själv hur jag ska vara. Borde ringa min sponsor, var ett tag sen nu.

Hur som helst, från det ena till det andra, på en röd sekund.. (Jag i ett nötskal.. )
Det var bra att jag åkte till Backaplan, för nu vet jag att det är lika så bra att fokusera på att köpa en mobiltelefon med kamera, snarare än en kamera, för bortsett från kameran måste du ha typ massa andra tillbehör för att ens kunna använda den. Typsik modern teknik! Suck, jag saknar fortfarande min mobiltelefon, tyvärr lär det dröja innan jag kan köpa en ny. Damn jag vill att SJ ringer och erbjuder mig jobb, blir galen av att vara ekonomiskt handikappad! Men samtidigt om man vänder på det. Det är första gången jag får möjlighet att ta tag i bitarna jag aldrig tidigare haft tid att jobba med, då jag var upptagen att arbeta på 2st jobb för att dra in massa cash. Skulle nog i det stora hela vilja säga att jag är tacksam att jag får den här möjlighten, utan massa stress och krav, det gör allt mycket eklare.. Åter igen: Livet på livets villkor. I löööve it!





Kärlek.