Överdos!

Okej, helt seriöst.. Jag har fått överdos på människor idag, har märkt att jag inte riktigt kan det där med balans än. För att förska göra en lång historia kort: De senaste två dagarna har jag gjort allt för att inte isolera mig i min hjärtesorg. Vilket har lett till att jag istället är för mycket med folk, eller snarare för lite med mig själv kanske?



Morgonen började med en kär återförening hos min kurator, damn alltså, jag har verkligen saknat det och förstått hur mycket det ger mig. Jag ser hur långt jag kommit sedan jag började där för ca 1 1/2 år sen?? Vet ärligt talat inte när jag började, den första tiden levde jag i dimman..


Sen har dagen varit hängiven åt möte, möte och möte i princip, pump it up yo, det går inte få för många möten! Eller kanske? För seriöst efter att ha kommit till mitt 3e möte av misstag kände jag att jag egentligen behövde åka hem, men vad gör jag? Jo! Sätter mig på Burgerking, men mina vänner, fast jag inte har någon energi kvar o börjar se suddigt av mitt 12 timmars pass ute på stan. Nada balanzo - Very bad! Föresten vi ska vara tacksam som har en hel hög av möten varje dag i Göteborg, det finns inte överallt. Så det är jag tacksam för idag.




I morse bestämde jag mig för att börja kolla på min 10:e stegs inventering igen. Det har jag inte gjort sedan jag kom in i programmet. Då jag ville göra precis allt på en gång för att må bra, skitsamma om jag inte fattade. (HAHAHA skrattar när jag tänker tillbaka, det är så lätt att glömma ibland)

I alla fall, det var på tiden innan jag ens visste vad "Andliga Principer" var, för att vara uppriktig så visste jag inte så mycket annat heller. Men jag sa alltid: "Jag vet" (Det försöker jag lägga ner idag)
För jag vet inte ett skit! Det är sanningen. Om jag skulle veta, så hade jag vetat bättre än att fortsätta sabba mitt liv helt enkelt. Idag förstår jag hur mycket jag behöver det här i mitt liv för att fungera någolunda "normalt" (Vad nu det är)






Träffade k-exet idag, vi pratade med varandra, det kändes bra, tills vi lämnade varandra. Jag erkänner, det är tungt, jag saknar men är fortfarande inte kapabel. Steg tre egensinnet, där är jag nu. Vad har jag lärt mig? Nada.. Eller.. Ta ett beslut och stå upp för det.... Svårt.. Men det är inte omöjligt, alltså går det. Det blir yrt idag, men det är så mina känsor är. Jag har varit sån hela kvällen, det är helt okej.
Nu är jag hemma i lugnet, ska försöka varva ner och reflektera dagen, tillåta mig att känna saknaden och acceptansen. Vadå liksom face-it, det fungerade inte som vi ville. Så ser det ut idag, måste påminna mig om det.. Så jag inte drömmer om det där vackra happy-ending slutet som enligt mig, bara existerar i Hollywood filmer ala Julia Roberts and Hugh Grant.

God Natt omvärlden, nu släcker jag lyset.