Vem är jag?



En charmigt förvirrad tjej på 27 år som söker meningen med livet och tror sig vara på rätt spår. Satsar för fullt på mina drömmar och lever en för det mesta lycklig relation, med mannen i mitt liv ♥ ♥ ♥ sen får vi inte glömma, världens gosigaste katt Shanti, min älskade bäbis som förgyller mina dagar!

torsdag, september 25, 2008

"Att handskas med skvaller"

Måste skriva om ett hett samtalsämne som för mig varit aktuellt sen i söndags, då jag tog ett beslut att inte skvallra, snacka skit eller baktala andra människor...
Veckans heta ämne har varit just detta ämne då dagens text i tisdags handlade om: "Att handskas med skvaller" *Taaaaraaa!* Känns ganska komiskt och en trygghet i att jag är på rätt väg..
Inte för att jag tror Gud gör allt det här för min skull *no no*.. Men jag skulle ljuga om jag sa att det här inte påverkar mitt beslut ännu mer. Känns som att jag mer och mer stå upp för den jag är och mina åsikter. Har inte direkt haft några åsikter tidigare, eller åtminstonde inga fasta åsikter.. Jag har nog (jobbigt att erkänna det) varit en sån där manipulativ typ som vänt kappan efter vinden.. Om inte jag personligen ändrat mina åsikter, så har jag låtit någon annan ändra dom åt mig.

Jag ville ju alltid vara den här reko-typen som aldrig snackade skit, jag rättfärdigde ofta mitt skitsnack med: "Vadå! Jag kan i alla fall stå för det eller säga det direkt till personen om jag vill"
Jaha, men varför gjorde jag aldrig det då!? Mycket bra fråga.. Jag var F. E. G och är fortfarande vill jag gärna tillägga.. Konflikträdd så det heter duga, men jag jobbar på det, tro mig.

* Grunden till mitt tillfrisknande handlar för mig om att våga se på mig själv med ärliga ögon, bli medveten och därefter vilja förändras.
* För att lyckas måste jag ha tålamod och framförallt sluta slå på mig själv för att jag har det här problemet.
* Sedan tar jag ett beslut: Att varje dag göra mitt bästa för att jobba med det här problemet och be om vägledning.
I det här finns en stor ödmjukhet mot mig själv och även min omgivning som växer hela tiden, så länge jag har tillit kommer jag att lyckas. För det är precis det som behövs i livet = Fucking TILLIT och såklart ÖDMJUKHET!
Är så förbannat trött på alla jävla attityder och masker jag använt mig av, jag vill bara vara mig själv för den jag är. Det bästa är att jag hittar en liten del av mig varje dag som går.


Men något jag fortfarande funderar en del över och behöver hitta en balans i är..
Vart går gränsen mellan ventilation och skvaller?
Det viktiga för mig är att hitta ett svar som är bra för mig. För om någon säger till mig att det är helt okej att snacka skit, kan jag välja och ta till mig de och rättfärdiga med att den personen sa att det var okej. Så behöver jag inte fundera var jag själv tycker är okej...
Shit! Jag känner mig nyfödd, jag vet nästan inte vem jag är och vad jag tycker.. *scary* Eller okej... Jag vet mycket mer vem jag är idag än jag visste igår - Med andra ord - Det går frammåt = Det är huvudsaken.

Så vart går min gräns?
För att göra en lång historia kort.
Jag vill inte prata MED andra OM andra i syfte att skada - Jag vet oftast mitt syfte och får ta mitt ansvar. Även sätta gränser till andra när dom snackar skit - Mycket viktigt.
När det gäller ventillera mina känslor, jag behöver fråga om personen i fråga kan vara opartisk. Prata med de jag har tillit till och göra klart att de är mina känslor som behöver ventilleras - Inget skitsnack.

Man känner nog inombords när man är ute och cyklar. Som någon sa idag: "Om jag pratar skit om en annan person, kommer jag känna skam när jag träffar den personen."
Det kan nog ligga något i det. Med tiden hittar jag nog en sjyst balansgång, men fram tills dess krävs TRO, TILLIT, TÅLAMOD och ÖDMJUKHET.. Fina ord med fina innebörder...

För att gå tiden i förskott... Snart jag jag varit nykter i ett helt år, det är helt otroligt, jag har sett andra lyckas, men trodde aldrig att jag skulle vara en av dom.
"Nykter ett helt jävla år - Fy Fan, vad tråkigt"
Oj oj vad fel jag hade... Såhär roligt har jag nog aldrig haft.. Okej, då menar jag sann glädje, för visst jag har sagt det för och jag säger det igen.. Mycket tok har jag hittat på, på fyllan, som jag lätt kunnat skratta åt dagen efter.. Men egentligen är det ren skam jag känt inombords och den har inte gått att hantera om jag inte skrattat bort allvaret.


Kvällens bästa citat i förhållande till skvaller och rykte att personen i fråga kanske skulle vara homosexuell:
"Jag är hellre bög än matcho jävel"
*Haha - you make my day*


Nu får det vara nog, för idag..

Natti natti

Inga kommentarer: