Superwoman

Vilken helt fantastisk dag jag har haft idag... Inte för att jag har gjort så mycket saker, men de sakerna jag har gjort har varit betydelsefulla.. Fick ett samtal från min fantastiska super mamma från Gävle, alltid lika trevligt när vi pratar. Hon berättade för mig att hon kommer komma ner hit och hälsa på i November, vilket gör mig så fruktansvärt tacksam och glad, bättre 1 års present får man leta efter.

Började morgonen med att diska och plocka undan saker i hemmet, för jag har precis kommit underfund med att det är bättre att plocka undan saker successivt, än att vänta och låta det bli jätte stökigt. Jag vet, jag är lite efterbliven på den där fronten, men bättre sent än aldrig. Eller vad säger ni!?

Försökte i mitt huvud hitta på undanflykter för att slippa göra det som var planen för dagen: Plugga till högskoleprovet (Joho! Man kan visst plugga till det, jag gör ju det!).
Hur som helst hittade jag inga godkända undanflykter och fick göra det ändå, vilket såhär i efterhand känns jätte bra.

Mycket för att jag jobbar på min disciplin, att faktiskt fullfölja mina planer och göra mitt bästa för att nå mina mål. För mig är det häftigt att jag ens vågar, är så fruktansvärt rädd för att misslyckas. Kanske lyckas jag eller inte - vem vet?
Inte jag, men jag kommer garanterat att göra mitt bästaste!

En tjejkompis har dessutom erbjudit sig att hjälpa mig med hur man ska tänka i Matte-delen, som för mig är den svåraste delen. Gissa om jag blev överlycklig!? *Yes box*

Förra veckan var första gången jag provade skriva högskoleprovet, det gick verkligen åt pimp-svängen - Mitt självförtroende sjönk till botten... För en stund...
Det är tur jag har vänner som hjälper mig att tänka positivt, när mitt eget tänk sviker mig.
Dom hjälpte mig att komma på fötterna igen och jag kom på att jag är en superwoman, som inte tänker hissa vit flagg, för jag ska ta-me-faen fixa det här!

K-exet och Iraniern ville ha tv-spels kväll och jag bjöd med mig själv utan hänsyn till att dom kanske ville vara själv. Så nu sitter vi alla tre hemma hos Iraniern och äter chips och dricker läsk. Haha jag tror Iraniern har homosexuella tendenser för han har köpt sig en baby rosa tv-spels dosa, gulligt. Jag kanske borde passa mig att lämna de där två ensamma i fortsättningen. Här har jag den kärleksfulla familj jag alltid velat ha.

Inte för att min vanliga familj är fel.. Men något splittrad är ju inte att överdriva i alla fall. Hej mamma jag älskar och saknar dig. Hej syster, vi träffas snart, känns fint. Jo Pappa.. vad säger man? Orkar inte tänka eller känna men jag älskar och ber för dig. Jag hade verkligen behövt säga vad jag egentligen tycker, tänker och känner till min pappa.. Men jag är lite feg, så när vi pratar säger jag något helt annat, tur att vi inte pratar så ofta, lättare att hålla masken då.. kanske är det lika bra att inget säga? Vad vet jag? Jag har så många andra fina människor omkring mig ändå.. Så det så..

Tillbaka till verkligheten.. *schwisch*

Idag känns det fint att bara vara jag, precis så som jag är..

En superwoman *hihi*