Vem är jag?



En charmigt förvirrad tjej på 27 år som söker meningen med livet och tror sig vara på rätt spår. Satsar för fullt på mina drömmar och lever en för det mesta lycklig relation, med mannen i mitt liv ♥ ♥ ♥ sen får vi inte glömma, världens gosigaste katt Shanti, min älskade bäbis som förgyller mina dagar!

onsdag, september 03, 2008

Resfeber!

Nu sitter jag här i mitt knisse-näste och har resfeber till max!
Typ 1000 tals fjärilar i magen och ångest för vad som skall packas och inte packas?
Vad är nödvändigast och vad klarar jag mig utan?
Jag verkligen avskyr att packa, för det är då min beslutsamhet ställs på prov och 9 gånger av 10 packar jag med mig för mycket, saker jag inte ens ser på.

Så den här gången ska jag inte packa lika mycket som sist jag reste har jag bestämt.. (OBS: Så säger jag varje gång!)
Jag är lite avundsjuk på k-exet, för han gör det alltid enkelt vad gäller packningen.. Varje gång jag rest med honom tänker jag: Den här gången blev det inte så farligt med min packning, försöker nämligen ta efter honom, då han alltid har klarat sig med en väska...
Och varje gång kommer jag ändå med dubbelt så mycket packning oavsett om vi är borta en helg eller en vecka..
(Fattar inte hur han bär sig åt??)


Jag hade ju tagit ett beslut vad gäller min och k-exets relation, men tyvärr har inte det beslutet lyckats fullföljs denna gång heller. Av någon konstig anledning har vi svårt att separera, sen om det beror på kärlek eller separationsångest återstår att se? Jag har många teorier i det här området och tror det kommer ge med sig med tiden.
Men det som är synd är att jag låter mig påverkas av vad andra tycker om att vi fortsätter träffas, att jag tror att alla ska döma ut mig som opålitlig människa för att jag har svårt att bestämma mig. Så alla människor som bryr sig och inte vill mig väl = Shut the fuck up. Ok?
Men i ärlighetens namn så ligger det nog mest hos mig (Hoppas det i alla fall)...
För människor har väll ändå annat att bry sig än om jag och k-exet träffas eller ej...
Hur som helst så har jag en plan, precis som Sickan i Jönssonligan går nog mina planer också i stöpet, hehe. Men kom i håg en sak alla medmänniskor: Jag är snäll och pålitlig fast jag velar med k-exet. Det är svårt att separera när det finns känslor helt enkelt. (Ni som är mina nära vänner vet ju hur tankarna går och hur det är)
Jag gör det jag ska när det gäller mina 3 måsten i alla fall, som är: Kvinnor, Gud och Stegarbete!

Från det ena.... Till det andra.... (*Pling*)
Shit vad det spöregnar ute, hoppas det hinner lägga sig innan jag skall ut, för annars blir ja jätte blööööööt. Undrar vart mitt paraply är någonstans? (*Förv irrad*)

Jaha.... men .. hmmm jaaa.. Då var det väll ändå dags att packa snart kanske? (*Ångest*)

I natt innan avgång ska jag, k -exet och iraniern hitta på något, sen kommer Bösse-Bus och hämtar upp oss på "Fåfängan".. Oj vilka förväntningar jag har..

Nu blir det BLOGG - PAUS i några dagar... Men jag och Iraniern har bestämt att jag ska låna hans digitalkamera och leka Paparatzi i buskarna (Mest jag har bestämt det)..
Så kanske, om det finns tid och möjlighet, slänger ja upp massa bilder när jag kommer hem. (Hoppas) Beror på hur snäll iraniern är..

Kram!

2 kommentarer:

Caroline sa...

Gumman... Du kommer ha det jättebra på Gotland! I pomise... Finns med dig i tankarna!

Puss och kärlek!

Weronika sa...

Ett gott tecken att ha resfeber...Då blir dt en KANON resa gumman. Dt kommer att bli kanon....

Kram kram