Tandläkaren

Klockan 07:40 kliver jag in hos tandläkaren i Hjällbo, med två tankar i mitt huvud:
1: Nej! Ute i sista minuten igen... Bara jag inte behöver betala extra avgift för de.
2: Jag vill inte att tandläkaren som öppnade min käft senast gör det igen.
Den tandläkaren var rena hustlern!
Tog betalt för att informera mig om att jag ska använda tandtråd.
No shit liksom.. Som om jag inte redan visste det! Gissa vad en tandläkare tar betalt för en sådan information??? Ca 90kr kan jag tala om och det är verkligen INTE okej.
Vad tror ni händer när jag blir inkallad!? Jo, exakt samma tandläkare som sist.
Jag bestämmer mig snabbt för att ge henne en någolunda ärlig chans, men jag har ögonen öppna den här gången. Nu är det nämligen ett problem jag åtgärdat förr och vet hur det går till.

Besöket börjar med att jag sitter i stolen och tandläkaren talar om för mig att jag har sprickor i tanden bredvid (Som jag inte ens ska laga!).

Jag tänker i mitt huvud: Nähä är det sant har jag sprickor i tanden bredvid? Det måste jag ha missat. (Morr klart jag sett det, jag är inte blind)...

Säger till henne att jag vet om det men aldrig haft några problem med det..

Hon kollar skeptiskt på mig och frågar vad som hänt och hur länge jag haft problemet.
I 16 år och det är inget problem jag har lärt mig leva med några sprickor i tanden..
Där börjar helvetet....

Sen stoppar hon in bedövnings sprutan i käften lassar i mig troligtvis flera liter minst, utan att fråga om jag vill ha det.

Jag blir då upprörd och säger:
- Är det verkligen nödvändigt att använda så mycket bedövning?
Hon säger:
- Det där var inte så mycket bedövning. (Först en bomullstuss med bedövningsmedel och sen en spruta)
Shit då blir jag arg och säger:
- Nähä, men när jag gjort den här lagningen förr har jag inte ens använt bedövning.

Därefter sker resten av besöket under en tystnad...
Ingen information om vad det är hon håller på med, som jag faktiskt tycker borde vara obigatoriskt. Tala om för patienten vad det är som händer så man känner en trygghet.

När besöket är klart skjutsar hon bara upp mig ur stolen utan att fråga något, vänder ryggen mot mig och skriver i sina papper.. Jag är tvungen att fråga om det är klart, för det känns inte klart. Ingen fråga hur det känns eller visning i spegeln hur det ser ut, det här är ändå ingen ordinarie lagning utan en lagning på en framtand som jag slog ut när jag var barn.
Ni vet kanske hur det känns när äppelskal eller popcornkärnskal fastnar mellan tänderna, fruktansvärt irriterande... Så känns det bakom min tand nu, jag frågade om de skulle försvinna och det skulle det..

Hur som helst. Jag är mycket irriterad på den där tandläkaren, jag tror bergis hon tar betalt för att vara trevlig o tala om vad hon håller på med också. Det var säkert därför hon höll käft efter jag sa till. Eller för att hon vart sne. Skit samma i vilket, dit går jag aldrig mer tillbaka i alla fall, den saken är säker.
För om jag väljer att lägga mitt liv i händerna på en tandläkare så ska jag åtminstonde känna en viss tillit till den här tandläkarens kompetens. Det kan fröken money hustler glömma! Min tillit säger mig såhär: Hon kunde lika gärna fuckat till min käft bara för att jävlas..

Med andra ord: Na-Da!

Jag var tvungen att ringa k-exet och klaga, så arg var jag. Men jag är glad att jag satte en gräns, talade om att jag aldrig mer ville gå till den där tandläkaren. Det är ett framsteg för mig, för jag hade lika gärna kunnat hålla käft o gått tillbaka till den där jäveln och harmas massa inombords, bara för att jag var för feg för att säga till. Sån var jag. Idag vet jag bättre än att göra övergrepp på mig själv, jag är värd bra i livet.

Så, numera sätter jag gränser på löpande band idag - Bröjar bli en riktigt farlig typ..

HAHA!