Drogsug och 1års nojja!

Det är lunchtid en solig sensommar dag, jag sitter här i min lägenhet och fundilerar.. Fundilerar lite över livet och de val jag har gjort...

Nu börjar det närma sig 1 år och det var den tiden jag bestämde mig för att ge det här en chans.
"Jag ger det här 1 år sen kan jag göra vad fan jag vill - Förhoppningsvis ändrar jag inställning med tiden"
Det är lätt att glömma det där, att jag under mina första månader var övertygad om att jag skulle misslyckas. Visst, jag vet. Det är 5 veckor kvar, men jag kommer inte från den ångestladdade känslan jag har idag ändå. Så 5 veckor eller 1 dag är shit the same, känslan är ändå lika jobbig. Är grymt tacksam för den uppbackningen soc har gett mig, utan deras stöd hade det här aldrig varit möjligt. Utan mina vänner hade jag inte heller klarat mig så här länge. Det betyder så fruktansvärt mycket för mig, att förändra hela mitt sätt att leva och tänka.

Tanken på att jag idag kommer fullfölja mitt löfte till mig själv *Bara för idag* gör mig livrädd.. Vad har jag, Knisse, tidigare fullföljt? När gjorde jag senast en enda sjyst handling för mig själv innan min nykterhet?
Svaret blir få gånger. Många saker i livet har jag inte ens påbörjat, för att jag varit rädd för att misslyckas.
Är så förbannat trött på att vara rädd!!

Jag hoppade på det här tåget, med en inställning av att göra mitt bästa varje dag som går, det har gått över förväntan. Men jag har faktiskt känt en sorg och saknad, inte så att den kom i början när jag slutade... Nej nej! den kommer nu 1 år senare, jag fattar verkligen inte logiken i det hela.... För 1 år sen var jag i Thailand, det var där jag blev clean på riktigt, tog ett beslut att ge mig själv den här chansen. Kanske inte så konstigt att mitt inre skriker efter resa - Thailand - Det var ju trots allt där jag var för ett år sen, med helt andra värderingar än jag har idag. Shit, vad vilsen och skör jag var då... När jag tänker efter är det kanske inte konstigt att jag haft det mående jag har haft de senaste dagarna...
Jag har ju drogsug!
Har märkt att jag på olika sätt trillat in i gamla beteenden, tankemönster och känslor!
Det var så länge sen minnesbilden börjar blekna, hade glömt bort känslan. Jag trodde helt ärligt att jag kanske aldrig skulle behöva känna den här känslan igen, att jag var botad.
Men jag får aldrig glömma var jag kommer i från och ständigt påminna mig själv om att det här är ett dagligt program, att jag måste ta hand om mitt tillfrisknande varje dag.
Det var psyket eller självmord som gällde för mig då mitt inre var kaos, kanske låter drastiskt, men så var det för mig just då. Jag hade kraftiga problem med både kärlek och tillit, det har snart gått ett år men mycket har hänt.

Vart har jag kommit idag?
Till en punkt där jag älskar mitt liv precis som det är, jag älskar mitt k-ex på det sätt jag vet vad kärlek är. Jag har vänner som jag faktiskt kan säga att jag litar på, med den förmågan jag vet vad tillit är.
Så min fråga är:
Är det värt att sabba det jag har byggt upp?
För en fylla, lina eller joint?

NEJ!
Så nu måste jag göra de handlingar som krävs för att bevara min nykterhet.
Måste nog ringa superkvinnan NU.