Vem är jag?



En charmigt förvirrad tjej på 27 år som söker meningen med livet och tror sig vara på rätt spår. Satsar för fullt på mina drömmar och lever en för det mesta lycklig relation, med mannen i mitt liv ♥ ♥ ♥ sen får vi inte glömma, världens gosigaste katt Shanti, min älskade bäbis som förgyller mina dagar!

fredag, oktober 10, 2008

Beslutsångest

Jag har under en väldigt lång tid velat flytta från min lägenhet men inte gjort någon handling för att ta tag i saken. För någon vecka sen tog jag tag i saken och satte upp mig på bytesbörsen.
I förrgår fick jag mail från en person som var mycket intresserad av att byta med mig, så i går kväll efter Angereds mötet gick jag och k-exet och kollade på lägenheten. Lägenheten var i ett bättre skick än jag förväntat mig och den första spontana känslan var "Här skulle jag kunna tänka mig att bo" bra, billigt och så skulle jag få en tvättmaskin på köpet om jag ville byta.
Vem vill inte ha en tvättmaskin liksom!? Jag har alltid velat ha en tvättmaskin!

Men... I dag lider jag av beslutsångest i stället...
Tänker såhär: Om jag ska byta lägenhet nu får jag vara beredd på att jag ska bo i den ett tag fram över. Då är det ändå viktigt att det känns helt bra...
Jag har aldrig bott i en 1:a tidigare, alltid haft turen att få mindre 2:or, vilket har varit otroligt skönt. Jag vill gärna kunna stänga dörren om mig när jag sover och den här lägenheten var en 1:a. Så nu försöker jag väga och komma fram till ett beslut, vilket jag inte är särskilt bra på.
Den första lägenheten jag kollade på för 2 veckor sen var jag säker på att jag ville ha, utan tvekan... Kanske är den här tvekan tillräcklig orsak till att tacka nej faktiskt?
Jag tror det, i alla fall som det känns nu, för det är ändå viktigt att trivas i sin lägenhet. Jag har ju gått runt och vantrivts i min nuvarande lägenhet, tills nyligen, när jag började fixa lite grann i den...
Men jag har möjlighet att fundera på saken, sa att jag skulle lämna besked i kväll. Eftersom han var så angelägen om att byta hamnar jag i mitt "medberoende tänk" man kanske skulle säga "ja" för att vara snäll och det är lättast. Jag har förbannat svårt att säga "nej" eller sätta gränser överhuvudtaget. Men det bästa av allt är.. Om jag inte tränar på det blir jag aldrig bättre heller *hihi*.

Vem har sagt att livet skall vara lätt?
Det blir nog bra hur som helst...


Snart ska jag äta kronärtskocka - Har blivit beroende av det.

Puss o kram

Inga kommentarer: