En händelserik dag (Vilken roman jag skrivit *haha*)

Dagen började med att jag åkte till Johanneskyrkan för att gå på mötet, men fastnade istället med min sponsor. Jag hade ett mycket fint samtal med henne och det var precis vad jag behövde känner jag. Hon är en superkvinna jag tycker om och respekterar så mycket att det inte går att beskrivas med ord.

Efter mötet träffade jag en annan superkvinna som också betyder väldigt mycket för mig... Meningen var att jag skulle kolla på deras nya lägenhet, ta det lugnt och spela lite kort. Men impulsiva som vi är bestämmer vi oss för att skjutsa hennes son hem till Hönö, en liten ö utanför Göteborg fram och tillbaka. Givetvis prickar vi 17:00 trafiken och hamnar i en fin bilkö för att komma till färjan, bra tillfälle att öva på tålamod.

När vi sedan är framme måste vi ta en omväg över ett berg för att komma till huset.. Med mina icke bergs och skogsvandringsvänliga skor kan jag informera er om att det såg mycket lustig ut när jag försökte ta mig över ett nedfallet träd. Ordspråket: Genvägar är ofta senvägar stämde i det här fallet in väldigt bra.

Vi matade några vildkatter som flyttat in under huset... Den ena var väldigt lik min bäbis Shanti och jag funderade på att ta hem den. Men jag ändrade mig ganska snabbt när vildkatterna satte i gång och käka, shit alltså, jag lovar er värsta vildkatts tugget, allt var slut i ett nafs. Fick veta att dom typ äter allt, det märktes när man gick till huset för där hade dom rivit upp soporna som stått utanför huset, allt låg typ huller om buller. Skulle man ta in dom i en lägenhet, skulle dom lätt förvandla den till Bombade Beirut på en kvart!

Det kan i och för sig jag också göra när jag har svårt att välja kläder jag ska ha på mig, men då är det ju åtminstonde min egen skit jag tar reda på, så vildkatterna fick stanna.

Anyway tillbaka till verkligheten, tro inte dagen slutade där för sedan var det dags att gå på min meditation jag har på tisdagar och idag lyckades jag övertala k-exet att följa med. Men när vi kom till Haga kyrkan var den låst, "meditationslärarna" hade tydligen blandat i hop dagarna. Som tur var löste det sig ändå och blev riktigt lyckat, idag kunde jag koppla bort mina tankar större delen av meditationen.

På hemresan efter meditationen hade kvällen kunnat sluta riktigt illa. När vagnen ska lämna Hjällbo, slocknar helt plötsligt belysningen, man hör en duns och vagnen saktar in. Det går några minuter innan vi får reda på vad som har hänt.

Kan ju säga att jag är lycklig över att ha suttit längst bak då några idiotiska ungar kastat ner ett byggstängsel på ca 2X2 meter som slår i framdelen av vagnen och drar ner linan vagnens tak är fäst vid - Snacka om kortslutning, allt kändes som i en dålig action rulle. Spårvagns chaffören försöker lugna passagerarna, men är själv i värsta chocktillståndet, då han som ändå suttit längst fram och sett/hört det stora stängslet falla rakt emot honom. Vi får reda på att det ligger en kabel på marken med väldigt mycket ström i, livsfarligt att gå ut säger chaffören, vi får avvakta på ledningscentralens anvisningar.

Mitt i all kaos börjar en av de jag sitter och prata med spela mungiga för att lugna sig själv och oss andra. Men en kraftig kortklippt dam med svensk bakgrund i *minoritet i Angered* diggade inte soundet och skriker ut i hela vagnen: "För i helvete, den som har den där mobilsignalen, kan stänga av mobilen nu eller svara" Vi ba "Det är ingen mobil, det är musik!" Tanten svarar: "Stäng av den där jävla invandrarmusiken, det låter skit!" En svart tjej reagerar på tantens ord och höjer rösten: "Sluta skrika vi sitter alla i samma båt och vill av den här vagnen, så håll tyst med dina jävla rasse kommentarer"

Mitt i allt i hopa sitter jag och är jätte kiss-nödig, vill bara komma av vagnen illa kvickt! Gud har humor, men hör mina desperata böner och vi får stiga av vagnen mycket försiktigt.

Spårvagnschaffören som står bredvid och visar vart vi ska gå ser helt färdig ut. Jag säger till honom: "Du har varit jätteduktig på att hantera situationen, hoppas du mår bra"

Han svarar, fortfarande chockad: "Tack, jag lär ju inte köra någon mer spårvagn i kväll i alla fall"

[Ett sånt här stängsel var det, fatta smällen!]

Jag springer till första bästa buske och slår en drill, tur att det är gångavstånd hem, tar sällskap hem med 4 andra jag pratat med på vagnen.

Det roliga i det hela är: Den ena killen är tillsammans med en tjej som jobbar på stammis cafèt vi typ alltid går på, har pratat lite med henne förut. Hennes kille bor på samma gård som mig och det visar sig att han kommer från Storvik (Ligger väldigt nära gävle) och vi kommer fram till att vi har en gemensam vän som också bor i Göteborg. Jag frågar hur den kompisen mår och talar om att jag inte stött på den här vännen, sen jag flyttade till Göteborg för två år sedan och han säger: Ja, Gävle tjejen! På Vasaplatsen jag var med R den dagen (Fatta vilket minne!) Sen kommer en annan tjej in på vagnen som är från Sandviken, hon bor också på samma gård som oss. Snacka om flummit på nykter nivå, världen är liten ändå... Gården är full av "Norrländningar" jag som har trott att det bara bott Juggar och Bolivianer där. Nu är det nästan som hemma fast borta. Nädå men de är kul att träffa folk från sina hemtrakter.

Men det kändes lite märkligt när jag kom hem, jag är ju ganska osäker och rädd att prata med främmande människor. Och när Knisse är osäker och rädd pratar hon ännu mer, säger typ konstiga grejor o skäms, så jag blev faktiskt lite självcentrerad *haha*

Men det var nog bra, för rädslor är faktiskt till för att fejsas!

Nu sitter jag här hemma och klockan tickar i väg, måste ta tag i min disk för i morgon kommer dom och ska mäta mina skåp luckor i köket *ihhhh* Jag som under mina depp-dagar har strejkat när det gäller diskning och städning, får ligga i hårt i natt.

Jag vill ändå tacka för en händelserik dag, då jag en längre tid känt mig rätt uttråkad och tyckt att det alltid är samma lika varje dag. Det här var en dag utöver det vanliga och det behövdes.