I morse bokstavligt talat flög jag upp ur sängen med katastrof tankar. Fick ett sms av en vän och kunde inte somna om. Till en början kändes det som att världen skulle gå under och att allt hängde på mig att rädda den. K-exet försökte på sitt sätt trösta mig men det gick inget vidare då jag inte hör vad han säger ibland.. Så jag hörde av mig till en tjejkmpis och efter ett samtal med henne kunde jag landa i min känsla och tänka om.
Jag kan inte hantera situationer där jag känner mig pressad o stressad, jag flippar ur direkt.. Problemet är att jag förstorar saker och inte har någon tillit till att det blir bra. Snacka tur att jag bad om vägledning i morse, annars vet jag inte vart jag hade varit just nu. För helt plötsligt har den stora saken krympit till dess ursprungsform, det vill säga: En hanterbar sak som kommer att bli bra. *Hoppas jag* Nu ska jag o k-exet fixa i hans lägenhet, han ska snart flytta...
Gud ger mig inte mer än vad jag klarar av. *Har jag hört*
Mer kommer att visa sig ....
To be continue...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
.jpg)
2 kommentarer:
Kan känna igen mig i att kunna bygga upp vad som helst mellan mina öron på nolltid... rackarns vad snabbt det kan gå *L*... tur att vi har något större än oss själva UTANFÖR oss sjalva som kan ge oss vårt förstånd tillbax *L*.
(((kram)))
peter
Eller hur :0) Synd att man glömmer det ibland bara *hihi*
*kram*
Skicka en kommentar