Just för idag känner jag mig kär och vet varför jag vill vara i den här relationen, ibland när vi bråkar så glömmer jag och vill fega ur. Men mitt i bråket och urfegandet inser jag alltid att det skulle vara tomt utan mitt k-ex, att jag skulle sakna honom enormt om vi valde att gå skilda vägar... Varför ska vi göra det egentligen?
Jag har typ aldrig varit den som pratat högt och stått upp för mina känslor i relationer, har på min höjd vågat säga: "Jag tycker om dig" När vi är där folk inte kan se och höra... Varför kan man ju fråga sig?.?.?
Jo, för att jag har haft så kass självkänsla att jag trott att killarna skulle skämmas om jag pratade öppet om vår relation typ.. Hallå!! Vart finns logiken i det liksom!? Varför skulle killarna vara med mig om dom inte tycker om mig?
Det skulle ju vara medberoende så det stänker om det. Inte nog med att det skulle vara osjyst mot mig, det skulle vara övergrepp på sig själv att vara i en relation där man inte tycker om sin partner.
Finns det människor som gör så tro? Tyvärr som det ser ut idag är det nog mycket möjligt och av egen erfarenhet har jag stannat kvar i relationer där jag borde dragit för länge länge länge länge sen.
Med k-exet känns allt annorlunda, till skillnad från mina tidigare relationer så växer den här kärleken och tilliten mer och mer med tiden, det har jag aldrig varit med om tidigare. Har sagt det förut och jag säger det igen, kärlek för mig har varit förknippat med kontroll, sorg och svartsjuka, har nog aldrig tidigare upplevt riktig kärlek, tragiskt ändå..
Självklart vill jag mörda k-exet ibland och han känner troligtvis samma sak vad gäller mig, men det positiva är att det går längre och längre mellan gångerna *haha* Sålänge som jag känner att den här relationen går åt rätt håll vill jag vara i den, det säger i alla fall mitt sanna jag här och nu, bara för idag.
Tänk, jag trodde det var en klysha det där med kärlek, att den där känslan folk skrivit om tidigare inte var på riktigt, att det kanske var för er, men inte för mig.
Jag hade fel för jag känner det här och nu, det kan inte vara en illusion, det är på riktigt.
I kärlek finns tillit - Jag litar på dig min älskling, hoppas vår kärlek varar forever. *Hjälp kom det här från min mun* *hehe*
Börjar till och med kunna ta till mig k-exets kärlek mer o mer, det gör mig glad. En vis man sade: "Om k-exet inte vill vara med dig, kommer du inte kunna göra ett skit åt saken, så njut av tillvaron medan den är" Eller typ något i den stilen i alla fall *hihi*
Var på meditationen i kväll, det var helt underbart. Om man bortser från att killen som sitter bredvid mig har värsta hyper-andningen och skinpaj på sig förståss...
Oh... My... God.. Varför har man skinpaj på sig när man ska meditera!? Det kan ju inte vara så bekvämt!? Killen kunde inte sitta still och ni som vet hur skin låter kan ju tänka er kombinationen med det ljudet o flås flås. Jag fick öva på mitt tålamod rätt av!
Hade typ lust att ta en sax klippa av hans hår och skrika åt honom. Det är häftigt ändå, att jag kunde vända ilskan till lugn, för jag har väldiga problem med mitt temperament som människor som står mig nära tyvärr blir lidande av ibland.. Antar att jag lärde mig något av idag.
Efter meditationen träffade jag Iraniern o massa andra godingar, som vanligt när vi "fikar" är det en som fikar och resten sitter runt omkring typ ha ha ha... Jobbigt att vara pank, men det bästaste av allt är att jag överlever.
.jpg)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar