Nedstämd

Jag känner mig lite nere idag och har gjort det i några dagar nu.
Var hos min terapeut imorse och pratade om den här oidentifierbara känslan.
Det slog mig att jag känner skam när jag inte mår bra och automatiskt försöker hitta förklaringar till mitt mående. Jag kan inte efter besöket säga att jag vet exakt varför jag inte mår bra just nu. För jag har verkligen ingen anledning till att må dåligt, jag har allt man kan önska sig i livet. Jag vet att den här känslan jag känner kommer att gå över och tills dess är den välkommen att bo kvar i mitt inre, på samma villkor som positiva känslor gör. Det viktiga är att jag inte isolerar mig i känslan och det gör jag inte.

Idag har jag beslutat mig för att inte röka cigaretter eller snusa, jag känner mig lite rädd för att misslyckas. Men vet vad jag behöver göra, måste börja identifiera mig som en ickerökare. Höll uppe i ca 3 månader, jag behövde inte börja röka igen, men gjorde det ändå.
Så nu är det "Bara för idag - Ta inte den första" som gäller med nikotinet.