Vem är jag?



En charmigt förvirrad tjej på 27 år som söker meningen med livet och tror sig vara på rätt spår. Satsar för fullt på mina drömmar och lever en för det mesta lycklig relation, med mannen i mitt liv ♥ ♥ ♥ sen får vi inte glömma, världens gosigaste katt Shanti, min älskade bäbis som förgyller mina dagar!

tisdag, oktober 21, 2008

Steg tre redovisning

Idag har jag haft en heldag med min sponsor, det har varit så grymt!
Redovisade mitt steg tre, vilket känns lite blandat, lite separationsångest eftersom det har varit ett fint steg att skriva i.. Snart är det dags att börja skriva i det omtalade steg fyra. Inför detta steg känner jag ingen oro, snarare tvärtom. Förstår att det är i det steget mycket kommer att hända och jag är redo för det.
Det märks tydligt hur jag utvecklar en närmare relation med den här kvinnan. Hon är en av få kvinnor jag vågat släppa in och känna tillit till. Det har inte alltid varit lätt, jag har fått gå emot en hel del rädslor. Men idag kan jag ärligt säga att det är första gången jag kunnat slappna av och känna mig relativt hemma med henne. Jag kunde till och med vara trevlig mot hennes son, utan att få panik *hihi*.
Efter redovisningen var det meningen att jag skulle hem och äta innan min tisdags meditation, men istället blev jag bjuden på mat hos min sponsor, skrämmande och trevligt.
Hon är lika duktig på att laga mat som att sponsra mig, så nu är hon näst intill en superwoman i mina ögon *hihi*
Nädå, men det bästa med den här relationen är att vi står bredvid varandra, hon står inte på en pedistal, vi ger varandra lika mycket och det fina är att jag känner att det är så på riktigt, inte bara något som sägs.

Typiskt att jag en sån här fin dag ska få den där j**la magkatarren! Är så förbannat trött på att den kommer och går så ofta nu. Men det är väll bara att gilla läget, fast det känns irriterande.
En rolig sak jag upptäckte nu när jag kom hem var ett brev från soc, efter 4-5 månaders väntande har dom äntligen godkännt mitt kostnadsförslag från tandläkaren, det var på tiden. Mina vänner som känner mig har hört mina klagomål, äntligen kan jag ta tag i det. Men i ärlighetens namn är jag rädd för tandläkaren och jag vet att jag kommer få göra minst en rotfyllning. Har aldrig gjort en sådan tidigare, men hört att det inte är nådigt. Men som ordspråket säger: Vill man vara fin, får man lida pin.

Inga kommentarer: