Tacksamhet

Jag känner tacksamhet, inte vanlig tacksamhet den kommer från djupet av mitt hjärta och det är så fruktansvärt häftigt. Det är den här känslan som påminner mig om varför jag är kvar i den här gemenskapen. Den påminner mig om varför jag ska fortsätta med mitt kall: Att förbli en nykter och tillfrisknande beroende, En Dag I Taget.
Men ibland kommer saknaden... Typ: "Ska jag aldrig mer få dricka sprit - Fan vad tråkigt"
Det är alkoholen som jag har haft svårast att släppa, den är ju socialt accepterad. Men jag kan inte dricka alkohol socialt, hur mycket jag än önskade det... Jag har kapitullerat och gett upp för idag i alla fall... Försöker ändra mitt sätt att tänka. När allt kommer omkring är det inte hela världen om jag inte dricker sprit, för egentligen är det inte ens gott och jag slipper den där förbannade "bakfylle-ångesten" i alla fall. Känns skönt att tänka så, att kunna se det jag har fått under mina 11 månader som nykter, att det är värt att hålla fast vid. Men ja... Visst kan jag känna avundsjuka ibland, för de människor som kan dricka normalt, de gör jag, men det får vara så. Det är många andra saker jag känner avundsjuka för också, så det så, hemskt va? *ha ha ha* Jag jobbar på den biten. *hi hi*

Det har varit en speciell dag tillsammans med k-exet idag. Ett högt tempo, kontroll till max, lite irritationer, men också mycket kärlek. Jag lär mig något om mig själv i mina relationer till andra. Det senaste är: "Jag ska ta ansvar för min del utan att rättfärdiga mina beteenden."
Fan vad fint vårat nystartade möte är, ser en enorm villighet hos människor där och det ger mig hopp.