6 Dagar - Amatör Psykolog

Vaknade med rinnande näsa i morse också, det är så jobbigt att känna sig sjuk! Jag måste bli bra tills på måndag - så jag kan träna Thaiboxning igen. I mitt inre börjar jag vackla, hitta på ursäkter för att slippa gå dit. Inte för att jag inte vill det utan för att jag är rädd, rädd för att misslyckas eller inte förbättras. Jag har inga problem med själva Thaiboxningen *tvärtom* det är jätte roligt! Mitt stora problem är armhävningar, tycker det är jobbigt och tungt. Det resulterar i att mina "gamla tankar" talar om för mig:
Där ser du! Du är dålig! Det är lika bra att ge upp nu, så slipper du bli utskrattad...

Som tur är så har jag blandannat under det här året som nykter jobbat väldigt mycket med att vända negativa tankar tll positiva. Sen att gå emot mina rädslor, för det är dom som hindrar mig från att förverkliga mina drömmar. Så man kan säga att jag boxar mina "gamla tankar" på käften och säger:
Håll tyst! Jag tänker inte lyssna på det där skitsnacket! Det här kommer bli jätte bra Om jag går emot min rädsla *mina gamla tankar* och gör mitt bästa.

Det kanske låter lite skitzofrent, men jag är fullt normal, med en aning växlande tankar bara *hihi* men jag fördrar faktiskt att tänka positivt.

När jag låg och drog mig i sängen i morse började jag tänka på min harmlista jag börjat att skriva. Jag ska gå tillbaka 25 år i livet och gräva fram människor jag harmats på under tidens lopp. När jag tänker tillbaka har jag gått med en hel del harm i mina dagar.
Jag började fundera på varför jag har känt så mycket harm och vad harm egentligen betyder?

Det slog mig ganska snabbt att harmen jag känt i mitt förflutna grundats i rädsla, shit vad mitt liv har styrts av rädslor! Harm är irritation, ibland grundas den på något förflutet, oftast kan man se till sig själv och finna svaren till varför man väljer att harmas på andra människor. Självklart har jag bara harmats jävligt mycket på människor utan att ha en rimlig anledning också, det gör jag ofta, men det finns verkligen inten mening med det, eftersom det bara är negativ energi i onödan.
Men jag kan harmas på andra om jag själv inte tar ansvar för min egendel. Jag har kanske inte vågat sätta en gräns när jag känt mig överkörd eller talat om att jag känt mig ledsen om någon sagt eller gjort något dumt, tagit det personligt om människor inte hört av sig eller bjudit in mig till olika tillställningar eller inte vågat säga nej om jag inte haft lust att hitta på något, listan går att göras lång... Det är inte konstigt att jag vänt den ilskan utåt, mot människor i min omgivning, för om jag skulle vända den helt mot mig själv, skulle mitt skuld och skam-paket bli så stort att jag skulle gå under.

Måste man gå omrking och känna ständig harm?
Mitt svar blir nej. Jag tror att så länge vi tar ansvar för vår egen del, minskar vi risken för att känna harm. Men jag är o andra sidan ingen psyokolog, så vad vet jag...
Hur som helst så skulle jag kunna spinna vidare i den här frågan hela dagen om jag vill, men jag ska ta ett bad och vill avsluta med att citera något jag fick höra för ungefär 1 år sedan:
"En känsla är bara ett sinnestillstånd - Ingenting bestående."
Du är inte dina känslor - Du är inte din harm.

Nästa område jag ska utforska är TILLIT och jag söker människor som har något smart att säga om det. Jag ska göra en redovisning om det i min eftervård på onsdag. Men just nu står det still i huvudet.