Distans

Förmiddagen har varit rätt omvälvande för mig, började som vanligt hos terapeuten och drog där efter på ett lunchmöte. K-exet var där och det är så fruktansvärt svårt att veta hur vi ska förhålla oss till varandra nu när det är slut. Men jag förstår att all form av kontakt bara försvårar situationen just nu, vi behöver distans för att få tid och möjlighet att sörja det här nu. Från min sida känns det inte rätt att gå tillbaka till varandra igen, vi har gjort det förut och vår situation har visseligen förändrats, men faktum kvarstår att vi fortfarande haft problem. Själva beslutet känns bra och kärleksfullt, jag håller fast vid det för att jag behöver hitta en fin relation till mig själv. Är väldigt medveten om vad som är hinder och hjälpmedel i min väg. Men en sak som jag blev irriterad över idag var när k-exet påstod att jag hade "kom och ta mig" kläder på mig, vilken jävla förolämpning. Så här i efterhand får det mig att tänka att han har väldigt låga tankar om mig och att han inte lyssnar på vad jag säger, väldigt respektlöst. Men han är en fin människa och menade förhoppningsvis inget illa med det. Fan vad det ska vara svårt med fucking relationer! Jag blir så matt! Ja ja, det blir nog bra, jag har tillit till att min högre kraft är med mig i det här, jag är inte ensam...

Idag har jag fått träna på att konfrontera människor och sätta gränser, ta ansvar för mina känslor i olika situationer. Det är faktiskt lite skrämmande att konfrontera andra människor, men jag förstår att det är genom dom jag växer som människa. Jag står upp för mig själv, mina åsikter och känslor, det är stort. Det finns vissa saker där min tillit ställs på spel, men det hjälper mig åter att påminna mig själv om att jag har ett val idag: Jag väljer vilka människor jag vill ha i mitt liv och jag vill ha ärlighet i mitt liv, därför går ärliga människor först.

Känner mig väldigt nedstämd och trött just nu, vet varför och tillåter det att vara så idag...
Så har jag faktiskt lite separationsångest - Jag läste klart den sista boken i serien jag läst sen i sommras, personerna o böckerna har blivit så levande och nu är boken slut. Nu finns det inget mer att läsa om prisjägaren Stephanie Plum och snuten Joe Morelli. Jag vill läsa mer ju, vad hände me dom liksom?!

Känner mig tacksam över att vara den jag är idag alltså, det går frammåt för mig.
Nu ska jag vila mig, min chipsmiddag gjorde mig trött.

Kram