Skräckfilm

I natt drömde jag att jag var med i en skräckfilm och det var INTE trevligt, kan jag säga. Jag jobbade som prisjägare och skulle upp i ett hus och plocka in två bekanta tjejkompisar som knarkade. En prisjägare är en person som jobbar med att fånga in personer som smitit från borgen i USA. Att jag drömde om en prisjägare beror nog på att huvudrollsinnehavaren i mina böcker jag läser är det. Jag är inne på min sista bok om Stephanie Plum och det är inte första gången hon och andra personer från böckerna tittar in i mina drömmar.

Men i alla fall, för att återgå till mardrömmen....
Huset var i nyskick och lugnt till en början. Jag skulle plocka in två vänner jag känner, vilket inte kändes så roligt, men ett jobb är ett jobb... Därefter var det som om jag fastnat i en snetripp på syra, min skräckfilm började.

Helt plötsligt var jag fången i huset, det gick inte att ta sig ut från det, men jag hittade en lönn dörr till ett vad jag trodde säkert ställe, som egentligen ledde till en gammal del av huset. I den gamla delen av huset blev jag jagad av zombies. Till utseendet såg dom ut som vanliga människor, men var elaka. Så det var inte lätt att lista ut vilken som var vanlig människa eller zombie människa. Dom här zombievarelserna skulle tillaga katter i kastrullen och micron och försökte tvinga mig att också göra det, men jag vägrade och rymde från dom. Man måste varit med i drömmen för att förstå hur fucking scary det var. Jag hade hela tiden mina gömställen för zombierna, men dom var verkligen mig hack i häl hela tiden. Det fanns det där hemliga rummet som ledde tillbaka till de nya huset och det var det jag hela tiden försökte hitta. Huset var gammalt i trä och flera våningar, men vid trappen och hissen såg man ända upp till taket.

Helt plötsligt hittar vi till de hemliga rummet och ska vila ut i sängen som står där. Vi låser dörren som en säkerhet och lägger ned ett kort tag. Jag känner mig fortfarande rädd och kan inte slappna av, vill ta mig tillbaka till det nya huset genom luckan direkt. Men min vän säger att vi kan varva ner och ta det lugnt ett tag. Ingenting händer på ett långt tag, vi börjar slappna av och tror att vi är i säkerhet.
Men inte ens i det hemliga rummet är vi säker, zombiesarna hittar oss och försöker ta sig in genom dörren. När vi flyr in genom luckan i väggen ser ingenting ut som det gjorde innan, vi kommer inte tillbaka till de nya huset och tryggheten igen. Vi hamnar istället på någon form av takbjälkar där man kunde klättra ner, våning för våning. Så vi klättrar på bjälkarna bit för bit och ser zombiesarna under oss, så vi smyger väldigt försiktigt, men zombiesarna ser oss.

Helt plötsligt står vi inte längre på takbjälkar utan om man tänker sig en väldigt stor yta, ungefär som ett osynligt golv och runt i kring var det trägolv som zombierna stod på. Där i hålet var vi fångade och dom försökte skjuta på oss med något oidentifierat, men som tur är missar dom. Jag kunde flyga i drömmen, så när zombiesarna försökte skjuta mig, flög jag upp på en ny takbjälke, för att hitta en väg ut och komma till tryggheten. Min kompis springer ner och zombiesarna följer efter, vi är hela tiden jätte rädd, tänker, jag kommer aldrig ta mig ur det här med livet i behåll. En våning ner får min kompis golvet helt plötsligt dela sig med sina magiska krafter lyckas vi överlista zombiesarna och de ramlar ner i hålet och dör. Äntligen är vi fria, vi lever och tar oss ut från huset.

Men tro inte att drömmen slutar här, som i många andra skräckfilmer, ska det gärna sluta med lite krydda på moset. Så även i min skräckfilm.
Så jag springer nu ensam och ska möta 3 av mina tjejkompisar vid affären, som om ingenting hade hänt, vi ska åka hem tillsammans. Vi ser tåget komma och springer mot hållplatsen. De kommer en gammal, smutsig vagn som är nedsläckt innuti och vi går på den utan att tänka. Jag kommer helt plötsligt på vad jag precis har gått igenom och blir misstänksam igen, föraren ser nämligen väldigt susepkt ut. Han ropar ut i vagnen: Är det någon som hade tänkt att gå av innan Södertälje? Jag tänker: Hjääälp, går tåget ända till Södertälje och vi är fångade, det är säkert en fälla. Flera stycken svarar i samma stund "Ja, vi vill gå av i Göteborg" Chaffören förklarar att det här egentligen är ett arbetståg som går direkt till Södertälje, men säger att han kommer stanna på vägen om vi säger till, för det fanns ingen plinga. Puuh, jag kan andas ut igen.

Där efter vaknar jag, väldigt lättad över att det här bara var en dröm.
Innan jag gick och lag mig i går, ramlade min drömfångare ner från väggen. En drömfångare är ett indianskt magiskt föremål, som man hänger upp i taket eller på väggen i sovrummet den sägs fånga upp onda drömmar, så man kan sova gott.
Kanske var det därför jag drömde att jag var med i en skräckfilm i natt, vem vet?