Kanske kommer det här låta lite konstigt, men jag tycker det känns riktigt bra att gå till tandläkaren. Har påbörjat en totalrenovering i min käft, där av två st rotfyllningar. Går dit regelbundet och har blivit någon form av stammis, personalen känner igen mig. Tycker det är lite roligt och känns vänligt. För två år sen när jag jobbade som croupier, ville jag bli stammis på inne krogarna på Avenyn, men slutade som stammis hos tandläkaren istället he he he.
Från början var jag livrädd, man har ju hört en del skräckhistorier om just rotfyllningar. Personligen tycker jag det knappt känns, min tandläkare är jätte bra. Självklart ska hon sluta jobba där i slutet av Januari, varför är det alltid så att dom bra slutar? Bara jag slipper min föredetta tandläkare är jag nöjd, för det är såna som hon som gör så att människor får tandläkarskräck, om man inte redan har det.
Jag vet inte riktigt hur jag mår, för jag känner mig något avstängd, men en sak vet jag i alla fall... Jag tänker jobba på att vara snäll mot mig själv i alla lägen nu. Med andra ord, börja slå på mitzarna och mina sparring kamrater, istället för på mig själv.
Nu sitter jag och kollar på Body Guard, den e fin, en riktig love movie. Kanske kommer jag någon gång i livet uppleva den kärleken och lyckan. Men inte just nu. Man måste älska sig själv innan man kan älska andra. Hmm från början hatade jag dom orden.
Kanske för att det är jävligt sant? Vem vet?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
.jpg)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar