Förvirrad - det är helt okej!

I morse gick jag upp tidigt enbart för att kolla på Bumbibjörnarna...
Man kan kanske tycka att jag är lite för gammal för tecknat, men det struntar jag i. Om jag ska vara ärlig så är det de som sporrar mig att gå upp i tid. Som jag nämnt förr så är jag ju arbteslös och kan egentligen sova hur länge jag vill på morgonen. Men jag strävar efter att bli en morgon människa. Bumbibjörnarna är en ganska mysig början på dagen, känns lite som när man var barn...

På tal om barn... I dag ringde min pappa till mig, vi har inte pratat på mer än 3 månader. Först kändes det lite tungt, vi har inte haft världens bästa kontakt med varandra. Har svårt att sätta fingret på varför, men jag tror det är gamla känslor som jag inte låtit bearbeta helt. Men efter att vi pratat ett tag kändes det bra, även om jag känner mig besviken på vår fader och dotter relation ibland, så är min pappa ändå min pappa och jag tycker om honom väldigt mycket. Så är det pappa, kärlek till dig.

Idag har jag varit ute och sprungit hela dagen, jag behöver hålla mig sysselsatt nu, när jag är hemma blir jag väldigt rastlös och tankspridd, sånt orkar jag inte med. Just nu är jag förvirrad i mina känslor, men det är helt okej. Jag flyr i alla fall inte från dom genom att punda eller supa. Men av någon konstig anledning har jag blivit ganska duktig på att stänga av, gör det på automatik. Känns lite gammalt, men jag är medveten om det i alla fall och är säker på att jag är på rätt spår ändå. Så länge jag är medveten så har jag ett val i hur jag ska handla och idag handlar jag inte riktigt som jag gjorde förr. Jag känner kärlek till mig själv, åtminstonde mer ön jag någonsin gjort förr. Och jag har tillit till att livet kommer att bli bra, acceptans, jag behöver inte vara perfekt. För jag duger precis som jag är, åtminstonde idag. I morgon kanske jag tänker annorlunda. Men det är ett senare problem.

Kärlek och respekt!