Natt filisofi..

Det är väldigt ofta precis innan jag ska gå och lägga mig, som min tankeverksamhet är som mest effektiv.

Jag mins förr i tiden när jag gick omkring på stan. Jag kunde verkligen inte låta bli att jämföra mig "Alla andra är så jävla snygga och jag är ful, ingen ser mig och ingen attraheras av mig" Det var min sanning just då, det var så jag kände mig. Om jag en dag hade sminkat mig och satt på mig snygga kläder kunde jag i stället gå omkring och tänka: "God damn, jag är nog hetast i stan,hallå ge mig bekräftelse då" Men seriöst, är det riktigt att självkänslan skall grundas i mitt utseende? Eller i bekräftelse från andra? Är det inte viktigare att förstå att jag är vacker och värdefull oavsett hur jag ser ut? Eller vad andra tycker?
Jag är så fruktansvärt trött på att jämföra mig, men det är svårt att lägga av med. Självklart har det blivit mycket bättre, för det tar inte över hela min vardag längre. Försöker jämföra mig med mig själv istället och framförallt bekräfta mig själv.

Visst klär jag mig snyggt och sminkar mig idag också, för mig är det en del av att vara kvinna, men det stiger mig inte åt huvudet. Skönheten sitter på insidan och i hur man är som människa. För vissa är jag nog en markatta nu, det är en överlevnadsstrategi, ett försvar för att upprätthålla mitt beslut. För mig själv så är jag en vacker och värdefull kvinna, jag försöker vara den bästaste knissen jag kan. Och... mer kommer att visa sig, jag väntar med spänning.