Tacksam

I går natt hade jag väldigt svårt att somna, låg och vred mig i sängen, tänkte och kände massor samtidigt.. Men jag har ett riktigt bra knep när jag inte kan sova och det fungerar ta me sjutton varje gång, fråga mig inte hur. Det är att jag vänder på mig, så huvudet är vid fot sidan eller lägger mig tvärs över sängen. I morse vaknade jag förvånad över att jag somnat så snabbt efter den proceduren.

Har haft fullt upp idag också, sen klockan 10 i morse, känns bra... Märker att jag blir alldeles för rastlös av att vara hemma, så man kan väll säga att jag flyr fältet lite. Var ett fint lunchmöte i kyrkan och ett ännu finare Angereds möte på kvällen. Träffade k-exet idag också, känner mig bara fett irriterad på honom. Men det är okej det med, det går nog över, vi har ju precis separerat och ibland kanske det här är enda utvägen. Vad vet jag? Jag pumpar i alla fall möten nu, inte för att jag måste, utan för att jag vill. Jag är rädd om min nykterhet och vet hur jag fungerar, det är lätt att förtränga, lätt att gå in i gamla beteende mönster. I går kväll gjorde jag det när jag snackade med en killkompis från Gävle, blev same old Knisse och ärligt talat kändes det inte bekvämt. Den där attityden, fan det är inte jag längre. Jag gillar kärlek och ödmjukhet idag ju. Så lätt är det för mig att få tillbaka mitt gamla sätt att leva. För mig handlar mitt gamla väldigt mycket om min attityd, den där hårda, som säger: Jag är en player och låter mig minsann inte såras, det är jag som sårar. Men inombords är jag ändå katta, liten och sårbar. Det har tagit sån jävla tid att få kontakt med mina känslor, vill inte sumpa dom igen.

Hade ett underbart samtal med två tjejkompisar idag om det här, fan vad glad jag är att dom tog ner mig på jorden. Fick mig att inse ett och annat. Är glad att jag lägger alla kort på bordet, för små saker kan bli stora om man inte pratar om dom. Ja... Det går frammåt och jag är tacksam för det. Kan fortfarande inte förstå hur det är möjligt att jag växt så mycket på ett år, helt ofattbart. Jag har jobbat med mig själv sen jag var 16 i form av terapi av olika slag, trodde det var omöjligt, att jag aldrig skulle lära mig tycka om mig själv. Idag tror jag, för jag gör det, mer o mer.. Jag skulle kunna skriva en hel roman om det här, men väljer att avsluta här. Ser fram emot julen jätte mycket, det kommer att hända massor av roliga saker.

*kram*