Begravning

Var på begravningen för att ta farväl av min vän idag.
Den här kvinnan och jag träffades för exakt ett år sedan, vi gick på samma behandling. Under en intensiv period blev vi en del av varandras liv, så som det lätt blir när man delar det personliga under sin behandlingsprocess. I går kväll kände jag inte för att somna, jag hade stor lust att hoppa över begravningen idag, på grund av rädslor för de känslor som skulle kunna komma fram. Hittils har jag varit väldigt avstängd inför dödsbeskedet, tänkt att jag inte har rätt att känna för att vi "bara var" bekanta. Spelar det någon roll egentligen? Har jag mindre rätt att känna då? Svårt att kallas bekant, när man vet en hel del om den här personens liv och familj. Men det var bara jag som dömde mig själv lite för hårt, som vanligt. För antingen är man inte ledsen alls eller så är det självömkan. Jag har sån skev syn på sorg och känslor ibland alltså!

Men jag är ändå tacksam att jag och de andra frånm min behandling gick dit. Jag tillät mig faktiskt känna sorg, trots mina skam känslor, grät väldigt mycket under hela cermonin. Det var tungt att se hennes barn i så stor sorg, shit, riktigt tungt.
Det var en mycket fin begravning, har nog aldrig varit på en så här fin begravning tidigare. En sång som sjöngs var:
Aint no sunshine when shes gone - Där brast jag ut i gråt.
Ännu värre var det när prästen läste texter min vän skrivit om kärlek, rädslor och vänskap, det spelades en helt underbar sång hon själv sjöng om rosor, livet och mörker. Väldigt personligt, tror det var precis så som hon ville ha det och så som jag vill minnas henne. Följde med på minnesstunden och fick jätte god mat, pratade med familjen, känns lite konstigt, jag har så svårt att närma mig människor som är ledsen, jätte svårt.
Mycket för att jag själv inte vill bli tröstad när jag är ledsen..


Efter begravningen var det planerat att jag skulle göra massor av saker, men jag kunde inte annat än att åka hem.
Känner mig illamående, nedstämd och tom nu. Behöver vara hemma i kväll och bara ta det lugnt, känna på de här känslorna, bara vara. Är glad att jag är nykter och tillfrisknande beroende idag, med verktyg att hantera livet på livets villkor. Detta trots sorgen hjälper mig att se att det inte finns något att hämta i alkohol och droger, mer än missär. Jag vill inte ha missär i mitt liv...

Nu ska jag vila ett tag, mysigt...
Kärlek