Vem är jag?



En charmigt förvirrad tjej på 27 år som söker meningen med livet och tror sig vara på rätt spår. Satsar för fullt på mina drömmar och lever en för det mesta lycklig relation, med mannen i mitt liv ♥ ♥ ♥ sen får vi inte glömma, världens gosigaste katt Shanti, min älskade bäbis som förgyller mina dagar!

torsdag, januari 29, 2009

Sjusovare

Jag har vänt på dygnet helt, de senaste veckorna, vaknade precis.
Blev som vanligt besviken över att min månads inkomst fortfarande inte kommit, känns så trist med den där ständiga väntan. Shantis kattlåda har ingen sand kvar, snart kommer hon nog kissa på andra saker och det är INTE särskillt roligt.

Idag ska jag slänga massa skrot jag under de senaste dagarna samlat i hop, känns skönt... I går kväll funderade jag om jag inte skulle hyra ett bord på kviberg marknad, men insåg snabbt att det bara är en illusion. Jag kommer varken ha tid eller lust att stå där och sälja grejer inom de senaste 2 månaderna. Så jag kan lika gärna slänga det, har ingen bil att köra dit saker med heller, så de så.
Idag har mobilen min pappa skickat kommit, ska gå ner och hämta den när jag burit klart grejerna. Känns bra för den mobilen har kamera, då kan jag ta bilder till bloggen igen om jag får tillbaka min datorsladd av en person.

Tänker på livet ibland..
Pratade med min tränare i går om att kämpa och ta sig fram..
Jag har alltid varit en rädd tjej som inte vågat ta för mig, en tjej som alltid haft massa invändningar till att ta mig fram och rättfärdiganden till att inte ta mig fram. Fick mig en tankeställare igår. Kom på att jag jag faktiskt måste börja tänka och handla annorlunda om jag vill ta mig fram, så i stället för att ta hans ord negativt, tar jag det som en lärdom.
Till en början kom jag med: Ja men! Jag har faktiskt inte haft dom här förutsättningarna från början, det är faktiskt inte så lätt typ.
Men jag får också påminna mig om att jag faktiskt gör väldigt mycket bättre än jag någonsin gjort förr, så att finna balansen i mitt liv med den lärdom jag tog till mig igår, känns inte längre som en omöjlighet. Jag tror jag mig själv, jag kommer kunna förverkliga mina drömmar om jag sätter upp mina delmål och jobbar mot dem. Fan att jag inte kommit på det här tidigare, då hade jag kunnat vara socionom idag. Men som vi svenskar säger:
Bättre sent än aldrig.

Dags att göra lite nytta nu..

Kramar

Inga kommentarer: