Känslor

Fan vad jag känner skam när jag gråter, jag känner mig fruktansvärt liten och sårbar. Det är så lätt att glömma att tårar är lika naturligt som skratt. Förstår inte varför jag känner som jag gör, men kanske beror det på att tårar förknippas med svaghet.
Men egentligen är det ganska befriande att gråta, släppa ut känslor som ilska, frusteration eller sorg och ta nya tag igen. När jag är mitt i känslan är det jobbigt, men så här i efterhand känns det bra.

Jag kan resa mig upp torka mina tårar och fortsätta kämpa en dag till. Har lätt att glömma bort det jag lärt mig, lätt att låta gamla rädslor ta över och vilja ge up när jag möter motgångar.
Men motgångar är en del av livet och det är genom att möta dom och stå kvar som jag växer och utvecklas. Tack för att jag har känslor och att jag vågar stanna kvar i dom, även när jag vill fly i väg från dom.