Vem är jag?



En charmigt förvirrad tjej på 27 år som söker meningen med livet och tror sig vara på rätt spår. Satsar för fullt på mina drömmar och lever en för det mesta lycklig relation, med mannen i mitt liv ♥ ♥ ♥ sen får vi inte glömma, världens gosigaste katt Shanti, min älskade bäbis som förgyller mina dagar!

tisdag, februari 17, 2009

Sovmorgon

Var precis vad jag behövde idag - Sova lite längre...
Vaknade för ett tag sedan och har precis fått i mig min frukost och börjar bli människa igen.

Igår var jag ledsen, varför vet jag inte riktigt, för när jag blir ledsen kommer allt på en gång som ett brev på posten. Men det finns många faktorer som spelar in som jag är medveten om. Bland annat i min fjärdestegsinventering går jag in ganska djupt i mig själv.
Jag lär känna mitt egna jag, vem jag är, vad jag tycker, tänker och känner.

Tidigare har jag varit väldigt vilsen och haft förmågan att låta andra människor ha för stort inflytande i mitt liv. Nu säger jag inte att jag inte bryr mig om andra människors värderingar om mig, utan jag lyssnar och filtrerar andra människors värderingar.
Kan det ligga något i det? Betyder det att jag är en sämre människa OM det ligger någonting i det? Kan jag vara en vacker och värdefull människa trots att jag har brister?
Mitt slutgiltiga svar är att jag får lära mig acceptera att andra människor alltid kommer att ha åsikter som kanske inte stämmer överens med min bild. Men för den sakens skull betyder det inte att någon har rätt eller fel, att det ligger någon sanning i det.
Det handlar bara om olika värderingar. Jag börjar äntligen tycka om och acceptera mig själv för den jag är, det känns så jävla underbart. Även om första känslan när jag "kommunicerar" med en annan människa säger att jag inte duger att jag borde kasta in handduken och ge upp. Så säger andra känslan att jag visst duger, att jag ska fortsätta kämpa och göra mitt bästa. Fokusera på det bra och bajsa på det dåliga. Många gånger har jag en inre kamp mellan mitt gamla och nya sätt att tänka och ibland känner jag mig riktigt skritzo.
Vem har sagt att förändring ska vara enkelt?? Är det någon som sagt det?? Fast livet är egentligen inte så svårt? Det är kanske mina tankar som gör det lite extra komplicerat bara???
Hmm..? Jag tror vi bryter här..

Över till något helt annat....
Jag är beroende av att läsa böcker... Det senaste året har jag alltid haft en bok att läsa på spårvagnen, metro och andra dagstidningar har jag inte läst på väldigt länge. Så vad som händer i Sverige och världen har jag för närvarande noll koll på. I morse läste jag klart en bok som heter: Callgirl på Manhattan - Tracy Quan, som för övrigt var riktigt bra och kan nu andas ut. Var på föreläsning i går och köpte en ny bok som heter: Barn av livet - Tommy Hellsten. Den här boken är en uppföljare av hans välkända bok: Flodhästen i Vardagsrummet. Boken är skriven för de som vuxit upp i alkoholism eller andra dyssfunktionella förhållanden. Jag hoppas att den ska ge mig något vettigt.

Senare idag ska jag och fotbollslaget jag spelar i gå på teater, vi ska se en pjäs om fotbollshulliganer, ska bli roligt att göra något som jag normalt inte brukar göra. Jag är relativt skeptisk till teaterpjäser, då de oftast brukar bli rätt långtråkigt. Men jag får gå dit med ett öppet sinne.

Är lite irriterad på min mobiltelefon, den har ballat ur och jag kan inte ta emot sms från människor. Den har varit så här sen Alla hjärtans Dag. Jag kan alltså skicka sms men inte ta emot, hur knäppt är inte det? Lutar åt att jag får köpa en ny mobiltelefon, men jag ska ringa och kolla med comviq innan.
Nu ska jag meditera och göra mig ordning för teatern.
((Lättjan säger skippa den förbannade meditationen))

Bye bye

Inga kommentarer: