Ute ur min bubbla av isolation.

Hejsan!
De senaste dagarna har jag mått skit och jag har medvetet gjort ett val att inte skriva i bloggen. Mycket för att jag inte haft någon drivkraft eller något vettigt att skriva om, helt enkelt. Men idag kom jag efter några dagars depp ur min bubbla och är tillbaka i matchen igen. Ibland undrar jag om livet alltid skall fortsätta så här, att jag ska må bra en stund för att sedan hamna i den där välbekanta känslan av sorg, den som gör mig liv rädd, får mig att tänka det värsta och tro att livet är slut. Fan kan man inte alltid få må bra, eller åtminstonde få känna jämna plågor, måste de bli värsta downet liksom!

Hur som helst så känns det riktigt skönt att jag mår bra just nu och jag vill understryka att det var länge sedan jag var låg i den mån att jag föredrar att isolera mig. Jag gillar verkligen inte att vara sån som jag blir. Jag har gråtit och bara gått ut bland folk för att jag varit tvungen sen i torsdags. Inte för att jag är ledsen av någon speciell anledning för jag vet vad det beror på, det väcker tunga känslor nu när flyttstädar och slänger gamla prylar jag samlat på och i övrigt bygger upp värsta katastrof tankar om livet och dess angelägenheter. Känner mig barnslig och hatar att gråta, medan mina vänner säger att det är en tillgång att kunna känna, att det är frigörande att gråta. Personligen känner jag mest skam och blir väldigt liten. Men det är nog ingen annan än jag själv som dömer får jag hoppas. Dom här känslorna borde vara lika okej att känna som glädje, men när jag är ledsen, är jag sårbar och jag har svårt att ta emot tröst, vilket gör att isolation blir en enkel lösning för mig. Jag är jätte rädd att ta emot tröst och närhet från mina vänner. En vän sa häromdagen att "vänner gillar att känna sig behövda" så att ta emot tröst från mina vänner ger dom mycket. Så nästa gång kanske jag ska gå emot den krypande känslan som säger blä till närhet och tröst. Hmm jag är nog inte där riktigt än, mer än i tankarna då..

Jaha ja, det här känns väldigt o sammanhängande, jag är riktigt trött nu för jag har varit på konferens hela dagen. En heldag ute med massor av kaffe tar på krafterna, så det ska bli helt underbart att få krypa ner i sängen nu.

*god natt*