Förbannad på...

Vaknade med en olustig känsla inombords.
Tänker... Ska jag skriva om det eller inte... Är det värt att lägga energi på det och bli arg igen? Vore det inte att gegga lite extra i skiten? Egentligen borde jag se det för vad det är och släppa det.. Men eftersom jag har lätt för att glömma och förlåta så är det bra att skriva om det för att påminna mig om varför jag inte vill ha den här personen i mitt liv.

Igår hände en grej som fick mig att känna mig väldigt nedvärderad... Någon jag känner spottade mig rätt i ansiktet, inte som en metafor utan bokstavligt spottade mig i ansiktet.
Det hände även en annan person jag känner igår... Blev också spottad på, vilket sammanträffande. Våra känslor var den samma; En känsla av att känna sig nedvärderad, ledsen och kränkt.. Och väldigt mycket ilska, eller rättare sagt förbannad....
Den enda skillnaden var att en vårdtagare på jobbet, som har sina issues spottade på min vän och en normal vuxen person på mig.

Jag blev så jävla förbannad och slog min handväska i huvudet på personen i fråga. En tjej som ser hela händelsen säger:

- Hur mår du?
- Inte så jävla bra efter att ha blivit spottad i ansikter, jag är förbannad.
- Ja, men du slog ju honom efteråt, då är det ju jämt upp..

Hade velat spotta henne i ansiktet och sett hur hon skulle gjort i samma situation, men istället börjar jag gråta och går där i från, ringer en vän som förstår, är insatt i det här jiddret. Vilket troligtvis var det bästa jag kunde göra, även om det kändes skamset.

Hur skulle ni ha gjort om någon spottat er i ansiktet?

Jag är i alla fall förbannad för att den personen inte har den minsta respekt för mina gränser, den personen låter sig agera på sin egen ilska. Den personen är arg på mig för något jag sa för tre veckor sen. Hallå! tre fucking veckor sen och det fanns säkert en anledning till varför jag sa det, även om det inte rättfärdigar att jag ska kunna bete mig hur som helst. Varje gång jag träffar den här människan så får jag höra något kränkande, som att: jag luktar illa, att jag är falsk "Inte så konstigt att du kände dig ensam 1 vecka i Gävle, du har ju inga vännner där" eller att jag ska ta av mig maskerna och visa människor mitt rätta jag.

Öh, okej? Som om jag skulle gå runt och vara någon annan varje dag. När jag jobbar varje dag för att hitta mig själv och vara den jag är! Känns mer som om det ligger i den här personens huvud. Men nu är det total ignorans som gäller, tänker varken se åt personenes håll eller öppna käften överhuvudtaget. Trodde det skulle gå att vara vänner, eftersom vi inte kan undvika varandra helt, av personliga skäl - Men icke! Hade nog känt mig mer fel om det vore för att jag gjorde handlingar som var "gamla" som till exempel psyka, trycka ner och spela. Men jag gör allt som står i min makt för att inte sjunka till den nivån faktiskt. Ibland går det jätte bra, men när man får höra glåpord och kränkningar ganska ofta, är det lätt att haka på. Om jag skulle göra allt jag i mina tankar velat göra skulle den här vara djupt kränkt och ligga på sjukhus nu. Men jag är egentligen snäll, det är mitt så kallade "rätta jag". Är förbannat trött på att vara elak mot människor för att jag själv inte mår bra.

Kom i håg. Varje dag finns en möjlighet till förändring. Varje ny dag kan jag ta ett beslut som skiljer sig från gårdagen. Bara för idag ska jag vara den bästaste Knissen jag kan vara för mig själv och min omgivning. Jag ska omge mig bland människor som är vänner och behandlar mig med respekt på samma sätt som jag gör detsamma tillbaka.