Tankar och fundileringar kring vänskap

God kväll kära läsare...
Har nu under dagarna som gått haft mina tankar och funderingar kring vänskapsrelationer. Hur jag vill att mina relationer till vänner skall se ut och om kravlös vänskap håller?
Tankarna började efter att jag i lördags känt mig lite illa till mods när jag hamnat i en diskussion med en vän. Jag kan vara väldigt konflikträdd och ännu mer rädd för att skapa en konflikt med någon jag tycker om. Detta beror på att jag är rädd för att bli övergiven, som bottnar i en tillitsbrist.

Så med andra ord behöver jag gå emot rädslan och ha tillit till att mina vänner står kvar, vilket är enklare sagt än gjort. Men när jag förstår mina känslor blir det mycket lättare att känna tillit, så det går frammåt, som tur är. Kanske låter det lite invecklat, men det är så här jag får jobba med mig själv, då jag saknat förmågan att förstå och känna vad som för många är "normalt".

Slutsatsen jag har dragit är i alla fall att jag vill ha vänner som kan säga vad de tycker till mig, som inte stryker mig medhårs, men dom ska heller inte ständigt leta och påpeka mina brister, någon form av balans skall det vara. Ju mer jag lär känna och respektera mig själv, desto mer kan jag ta för mig av livet. Genom att gå emot mina rädslor växer jag. Vänskap är ändå kravlöst, för tycker jag om någon så vill jag ju vara deras vän och ingen människa är perfekt, alla har vi våra brister. Man får fokusera och ta ansvar för sin del i sina relationer till andra helt enkelt. Skillnaden idag är att jag inte tänker krypa och söka bekräftelse hos människor som inte ens är sjyst mot mig, som jag alltid gjort förr. Jag skulle kunna skriva en hel roman om det här fan. Det viktiga jag vill få fram är att jag äntligen börjar förstå hur jag sätter rimliga kärleksfulla gränser o så där.. Typ.. Hmm.. Ah precis.. Jag hoppas någon förstår vad jag menar..

En annan sak jag reflekterat över är typ när jag är rädd för att göra saker och skjuter upp dom och bygger upp katta-strof-tankar i flera veckor. När jag väl samlar mod till mig och gör en handling, blir resultatet alltid bra, oftast bättre än vad jag någonsin kunnat föreställa mig, ganska häftigt faktiskt. Fråga mig inte hur det fungerar, för det har jag inget svar på.

Var och provade på Bodycombat i kväll helt ensam, det var riktigt roligt kan jag säga. Kampsportsinfluerad konditionsträning i grupp. Även om fokusen inte låg i tekniker kan jag säga att jag tackvare min thaiboxning hade betydligt lättare än vad jag skulle haft om jag inte tränat innan. Det var roligt och jag gör gärna om det igen.
Men jag skulle aldrig byta bort träningarna på klubben för att helt börja träna såna där pass. Jag får utnyttja mina gratis kuponger jag har mohaha. Känner mig dessutom lite modig som vågade gå dit själv, när jag helst hade velat haft med mig en vän, av olika skäl..

Nu skall jag stupa i säng, i morgon kommer min mamma till Göteborg, vi ska ut och äta, ser fram emot jätte mycket.
Nu när jag blivit vuxen har jag ändå lärt mig tycka om och uppskatta mina föräldrar mer än när jag var tonåring. Kan ha att göra med min egen mognad, jag vet inte riktigt?

God natt.