Lev och låt leva: Ett långt inlägg med lite bilder på nya lägenheten...

Nu var det åter igen länge sen jag skrev...
Fast idag känner jag för att skriva för min egen skull och inte för att mina nära och kära ska ha något att läsa...

Igår kom jag igång med min träning igen, kändes fett med bra.

Har haft två veckors paus från att träna, när jag fixat med flytten och det har faktiskt behövts. Igår kunde jag köra på bra, jag är imponerad själv över hur mycket bättre jag blivit på skuggboxning och sparktekniker de 7-8 månader jag tränat thaiboxning, snart är terminen slut och snart ska vi graderas, ett slutprov för att se om vi kan gå upp en nivå, sånt gör mig nervös. Men under mina 2 veckors ledighet har jag i frågasatt om det är det här jag vill göra, igår kände jag att det är precis vad jag vill göra, det finns nog ingen annan träningsform som fungerar bra för mig. Vill att det ska hända grejer, vara lite hårt och disciplinerat..

I slutet av passet sparrades vi, även där gick det framåt, jag flippade inte lika mycket och fick inte massa däng, som jag normalt brukar få.

Alla framsteg är bra o tålamod är det bästa att ha

Hade ett grymt samtal med min terapeut, som vanligt, det ger mig så mycket att gå dit varje vecka och ta tag i mina känslor.

Igår kom vi fram till att mycket för mig kan kopplas tillbaka till en stark rädsla för att bli övergiven, jag är praktiskt taget livrädd för att bli lämnad eller sårad. Eller rättare sagt var livrädd, för ju mer medveten jag blir, desto mer trygg blir jag också.

Livet är så fräckt!
Jag känner mig fortfarande lycklig i mitt dejtande, styrs inte av mina rädslor... På många sätt är det nytt för mig, för det känns som jag går in i det här i lagom takt och av rätt anledningar.

Det viktigaste av allt, jag försöker att inte slå på mig själv så mycket, eller leta fel. För fel kan jag hitta massor av, men till vilken nytta? Förut tänkte jag att sunda och kärleksfulla relationer inte finns till för mig, jag ärför skadad. Men idag har jag en stark tro på att jag kommern lyckas, om inte denna gång, någon annan gång. Med tillit i livet kan jag andas ut och bara åka med. Tycker om den känslan jag känner inombords, tycker om att ge och ta emot fina ord, tycker om att vara här och nu i livet, de gånger jag lyckas med det.

På torsdag har jag varit nykter i 1 1/2 år, jag får en medalj då och kommer att ta den i min kära hemma grupp. Känns stort för mig att få göra det i den gruppen som jag även gör kärleksfullservice i och har varit med att starta. Min dejt köpte medaljen från en större grupp igår, ville själv inte göra det, haha på något konstigt sätt känns det som att det skulle innebära otur om jag har medaljen innan jag fått den. Men eftersom jag var så nyfiken var jag i alla fall tvungen att titta lite på den.

På torsdag fyller även min pappa år!
Han fyller 53 år och är en gammal gubbe. Tyvärr bor han lite för långt i från för att jag ska kunna närvara. Men jag skickar massa gratulationer och kärlek här i stället.

Här kommer nu lite bilder från min nya lägenhet...