Vem är jag?



En charmigt förvirrad tjej på 27 år som söker meningen med livet och tror sig vara på rätt spår. Satsar för fullt på mina drömmar och lever en för det mesta lycklig relation, med mannen i mitt liv ♥ ♥ ♥ sen får vi inte glömma, världens gosigaste katt Shanti, min älskade bäbis som förgyller mina dagar!

fredag, juni 12, 2009

Vardagsfilosofi...

Nu har det varit skitväder några dagar för länge.
Solen lyser med sin frånvaro medans regnet öser ner, ska det bli en skit sommar i år??? Nästa vecka åker jag och Danne på läger tillsammans med 50 andra, ska bli spännande att se hur det kommer att fungera. Min tanke rent spontant är att det ska bli trevligt, medan rädslan säger: "Shit bo i hop en hel vecka, det är som bäddat för kaos" Har kommit på att jag faktiskt är en liten intrigmakerska trots allt. Shit, det tar emot att erkänna det, men det finns faktiskt något tryggt i det kaotiska för mig. Tror det handlar om att jag är fruktansvärt envis och stolt av mig, vill gärna ha rätt hela tiden och har haft svårt att vara i stunden. Har ofta låtit rädslorna ta över och inte kunnat tillåta mig att ha de bra. För när något är bra känns det ibland obekvämt för mig, som att jag inte är värd det. Det är i alla fall min teori jag har, men som tur är jobbar jag hårt med de här bitarna och är medveten, så det finns hopp för mig ocskå. Förr tänkte jag: "Det är något allvarligt fel på mig, jag kommer aldrig kunna ha en seriös relation" Men idag tänker jag: "Det kommer jag visst kunna ha! Kanske inte den där steriotypa svensson relationen, men i alla fall en kärleksfull relation som betyder något för mig, med barn och hela kittet"

Nu är Danne och dansar med majoriteten av mina bättre tjejkompisar, dom har startat ett dans-crew. Jag skulle ljuga om jag sa att det kändes skitkul, eftersom jag gärna velat vara med själv men inte kunnat på grund av platsbrist. Det är en främmande situation för mig, en siutation jag aldrig befunnit mig i tidigare, den sätter i gång himla massa känslor, som nya situationer brukar göra. Mest av allt ensamhet och utanförskap, något jag har väldigt lätt att känna, men det känns bättre idag än vad det gjorde häromdagen. Älskar man någon måste man ge den människan frihet. För hans skull är jag lycklig, för jag vet hur viktigt det är att hitta meningsfulla intressen, det är sånt man växer av. Själv ska jag chilla hemma i Los Angered, ska över till grannen och hänga lite grann. Är egentligen sen nu, för jag skulle kommit dit vid 16:00 tiden. Men som vanligt fastnade jag vid datorn. Så nu mina kära vänner, sliter jag mig loss från den här vansinnes-burken!

Färväl allesammans!

Inga kommentarer: